Pyttipanna men inte som dagens lunch

Så gott plättarna med grädde och jordgubbssylt smakade! Torsdagslunchen avnjöts på kaffestugan tillsammans med några andra herrar från byn. Mycket folk i stugan men vi rymdes med på ett hörn. Laxsoppa eller fläskkottlett var huvudrätterna och gott smakade det. En av deltagarna bjöd på historier från den tid när lastning av virke på stora lastfartyg skedde i byns närhet. Konstigt nog att ingen fick sätta livet till för det var ett inte helt riskfritt arbete. Ungefär som flottning skulle jag tro. Jag skall skriva upp historierna så länge jag har dem i minnet.

Lite pyttipanna från dagen som varit: Stormat har det gjort idag och vattenståndet är högt. Fortfarande halt och besvärligt på vägarna och än kör folk i diket här och var.

Jackan som jag hade besvär med i affären här om dagen har gott hädan. Åter fastnade dragkedjan under hakan och denna gång hjälpte inget lirkande och när tålamodet tröt efter en kvart så tog jag i med kraft och rev isär dragkedjan som nu är helt pajad. Min trotjänare till vinterskor har gett upp. Sulan håller på att lossna. Min externa datorskärm håller också på att bråka. Den blinkar som en tok de första fem minuterna vid uppstart. Ungefär som ett trasigt lysrör. Troligtvis någon kondensator som behöver bytas. Bara tråkigheter.

Nåja, inte bara små förargligheter; jag fick också påbörja en ny bok idag, eller rättare sagt två: ”Fjällfolk” av Bernhard Nordh och ”Vårt liv” med samiska dikter. Jag har alltid ett par tre böcker på gång men jag läser ganska långsamt. Sedan kan jag tipsa om en blogg på resa: ”# Kugge skriver”. Scrolla till  4 januari om ni vill läsa från början! Hon är på resa i Argentina och naturligtvis följer jag med på detta äventyr. Jag är ju själv ett stor Argentina-fan. Få se om jag inte kommer att göra en tredje resa dit? Kugge skriver om sin ensamresa i Argentina och alla de möten hon gör med främmande människor. Det är just det om är poängen med att resa ensam; man tvingas mer eller mindre att ta kontakt med människor på ett sätt man inte gjort om man rest två eller som grupp.

Så kan jag bjuda på min nya Spotify-lista för detta år: WM 2017. Var så god och lyssna om ni vill! Påfyllning sker hela året. Förra årets lista blev mera än 27 timmar lång med 413 låtar och jag antar att årets list blir i samma omfång.

oxkangar-2017-01-12-006
En något tråkig vinterbild men sådan var verkligheten idag. Blåsigt, grått och med lite snöfall.
Annonser

8 thoughts on “Pyttipanna men inte som dagens lunch”

  1. Jag sitter och småler när jag läser ditt inlägg. ”Dragkedjan är pajad”. Vad menar han, kanske någon tänker.
    Är dragkedjan helt förstörd eller har han pajat, smekt, kedjan? ”Pajat” som man ”pajar” en kattunge. Eller säger man ”pajad” nu för tiden även i Finland om något som är söndrat?

    Gilla

    1. Ha, ha, inte pajar jag en trilskande dragkedja men jag pajade den när jag förstörde den. Åtminstone jag säger pajad om något som är söndrat men känner också till ordet paja som betyder att smeka. Jag tänkte inte på att det finns två betydelser. – Du såg kanske tidigare att jag lade in en länk på färjebilder från Hellnäs?

      Gilla

  2. Är det nya ägare till kaffestugan nu. Såg i Vasabladet att det skulle göras om där, undrar om dom renoverar de tre uthyrningsstugorna och servicestugan också, allt är så nergånget så vi vill inte hyra där förrän det blir lite fräschare, annars är det nära till allting därifrån. Juthbacka marknad, Vasa, playan i Hellnäs mm. Pajat något säger jag också om nåt jag förstört, däremot har jag aldrig hört att det ordet skulle betyda smekt. Jo kanske när jag börjar tänka efter så sitter det ordet nånstans i bakhuvudet. Jag har glömt så många dialektord men så fort jag hör ett så kommer det fram. Vad kan man begära efter snart 40 år i Sverige.

    Gilla

    1. Ägare är väl som vanligt samfälligheten men ny krögare har hyrt in sig där. God lunch har de. Det blir en ganska omfattande nydaning så jag antar att uthyrningsstugorna försvinner och ersätts med något mera modernt. Det finns ganska avancerade planer för området. Hoppas att de lyckas ro projektet iland.

      Aha, du har varit för länge i kungariket hör jag, när du glömt paja. 40 år, det är lång tid. Dubbelt så lång tid som jag bodde där.

      Gilla

  3. Nu ser jag mamma framför mig med katten Tusse i famnen och pappa som säger : Å to bara siter å pajar kattin. Tänk att jag får sån flashback tillbaka till barndomen när jag hör ett ord som jag glömt för länge sedan. Underbart.

    Gilla

  4. Jag hade inte sett Hellnäs bilderna men NU har jag gjort det. Tänk, precis så där såg det ju ut. Snacka om flashback!
    Jösses, så rädd jag var den gången när jag åkte över med färjan i Haldin & Rose`s buss. Jag trodde färjan skulle sjunka. Jag hade aldrig sett en färja förr och inte kunde jag simma. Sen när jag klarade mig helskinnad var det för mig en ren sensation att berätta om både hemma och för kompisar. Det fordrades inte så mycket på den tiden för att vara sensation.

    Gilla

    1. Roligt att du kände igen dig! Jag hade också respekt för färjan, tänk om man trillat i. Eller bussen.

      När det var lågt vattenstånd låg färjan hårt på land vilket betydde att den inte kom loss om det fanns tyngre fordon ombord. Detta löste man genom att bussen, eller någon lastbil, snabbt körde fram mot yttre kanten på färjan och tvärnitade (se där kom ordet igen!) halvmetern från yttre kanten. Då uppstod en kraft i färjan som fick den loss.

      Ja, tänk så lite som behövdes för ett drama den gången. Precis som på denna blogg i nutid. 😉

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s