Nypremiär
Ikväll har jag varit på föreställning i den lyckliga staden.
En annorlunda scen där fina covers från 1960-talet spelades… äsch nu blir jag okoncentrerad för jag lyssnar samtidigt på Cd:n jag köpte. Musik som jag inte lyssnar så mycket på nu för tiden men dessa låtar på Cd:n är proffsigt gjorda och med en underbar röst som tillhör Stephan Nyman, även initiativtagare till ”Från Nykarleby till HON-I-LULE”.
Det handlar om hur det var på 1960-talet i provinsen varvat med live-musik från topplistorna den tiden. Jag var själv med på ett hörn och minns alla låtarna. Ikväll kunde jag höra dem igen, minst lika bra som originalen. Det vill inte säga litet.
In på scen kommer Anders Aronmäki och Britt Sund men jämna mellanrum och förmedlar vad Steffi och Sonja upplevde när emigrationen till kungariket var vardagsmat. Folk flyttade den tiden till Sverige snart sagt dagligen, dels beroende på att det fanns arbetstillfällen i Sverige, dels beroende på längtan efter det nya och spännande. Att även släktingar och vänner förmedlade en bit av en bättre tillvaro gjorde säkert att många lockades till en flytt till andra sidan pölen. Många lyckades bra, inte minst p.g.a. språket. Igenkänningsfaktorn var hög.
Sommartid återvände emigranterna och återsåg sin barndoms miljö. Ofta förändrades den, ibland fanns ett rosa skimmer över den, så som de minns att den var.
”Från Nykarleby till HON-I-LULE” kan rekommenderas! Föreställningen berör de flesta i provinsen, många har emigrerat, de flesta har någon i sin närhet som emigrerat. Humorn finns med hela tiden och musiken är toppen!
Du kanske också gillar
4 kommentarer
kicki53
Det låter som en trevlig föreställning. Skulle vara roligt att höra låtarna igen som Hallo, Mary Lou, Save the last dance for me, alla låtar med CCR osv.
En annan sak, helt off topic. Vad är det med wordpresstatistiken? Idag visar den att jag haft summa en (1) besökare från fyra olika länder och visningar är närmare 70. Det kan ju inte stämma. Har ju ingen betydelse egentligen, men visst är det roligt att veta för egen del.
PJ
Visst var föreställningen värd att se.
En låt spelade de av CCR, Proud Mary. Helt ok men jag har ännu inte hört någon annan grupp/artist som gjort någon av CCR:s låtar bättre än CCR. CCR var en grupp helt unik, enligt min mening.
WP-statistiken stämmer nog inte alla gånger. Det har jag nog också upplevt.
annepauline
På affischen står: ”Publiken stod i bänkarna, sjöng med och kastade trosor”. Hahaaa, det hade jag velat vara med om när en österbottnisk publik kastar trosor.
PJ
Några trosor flygandes genom luften såg jag inte men publiken stod i bänkarna, sjöng med och dansade också när Stephan på scen bjöd upp. Livat värre. Inte alls så stelt som man kunde tro.