Foto-Video-Bild

Varför fick hon ett fint fotopris?

Senaste natt hade jag en dröm om fotografering. Jag minns inte detaljerna men den handlade om mitt eget fotograferande och att jag borde utveckla det. En slags uppmaning.

Flera morgnar när jag vaknat senaste tid har jag som vanligt lyssnat på Radio Vega. Just då, kvart i sex, faller solljuset in i stugan från nordost och belyser byrån där min radio står. Till vänster står en vinflaska med ljusslinga som jag fått av moster. Ett starkt och fint morgonljus som gästar denna vrå i stugan för några minuter.

Detta borde jag ta en bild av, har jag tänkt varje morgon när jag smått sömndrucken stått framför radion. I morse slog jag till och knäppte tre bilder. Efter viss redigering blev jag ganska nöjd med resultatet.

En stund senare fångar mitt öga en artikel i Västerbottens-Kuriren: Åsa Sjöström får Sune Jonssons pris. Sune Jonsson vet jag vem det är, en mästerfotograf från Västerbotten som skildrat allmogen och landskapet i Västerbotten. Jag är sen stor beundrare av hans fotokonst. En av hans fotoböcker har jag i bokhyllan och den har under april månad legat framme på köksbordet. Jag har tittat några bilder varje dag, intet hastat mig utan noga och i kontemplation betraktat bilderna. Försökt förstå och lära.

Sune Jonsson är den han är men vem är Åsa Sjöström? Är hon värdig att få detta pris?

Efter en snabb sökning på nätet vet jag också vem Åsa Sjöström från Malmö är och ja, hon är en stor fotograf och väl värd även detta pris! Jag har fått ytterligare en fotograf att studera och dra lärdom av. Jag tittar på hennes bilder som exponeras generöst på hennes hemsida och önskar att även jag kunde ta liknande bilder eller åtminstone någonting ditåt.

Sanningen är väl närmast den att man aldrig blir en annan fotograf lik utan man måste hitta sin egen stil och egna motiv. Plocka det bästa här och där, studera, beundra och gå vidare.  Det är kanske det som är så spännande med fotografering, att utvecklas och lära sig se världen från andra vinklar än de gängse vedertagna, förmå skapa en berättelse.

Lustigt är att jag drömde denna fotodröm i natt, att jag bestämde mig att just denna morgon att ta bilden jag sett i ottan senaste veckan och att jag en stund senare fick inspiration från en ny fotograf, Åsa Sjöström. Alla goda ting är tre!


Åsa Sjöström – ta en titt på hennes fotoserier som hon har på sin hemsida! (slidshow)

Sällskapet Sune Jonssons vänner – även här finns en mängd intressanta bilder att fördjupa sig i. Se Galleriet!

Åsa Sjöström får Sune Jonssons pris – artikeln i Västerbottens-Kuriren

Här är bilden från i morse som jag tog av flaskan och radion. Tavlan har jag fått av Jonna Jinton, min favoritbloggerska, som också är en stor fotograf med många fina bilder. Se hennes fotokonst här.

Här är svartvita versionen. En bild mera i Sune Jonssons stil, svartvitt.

Naturligtvis måste jag även ta en bild av Sune Jonssons fotobok ”Livsstycken” som legat uppslagen på mitt köksbord hela april och förmodligen så även under maj månad. Jag är inte klar ännu för denna gång. I boken finns bilder från främst 1950- och -60-talen. Det finns också en  mindre mängd bilder från Österbotten i boken.
Västerbottens Museum brukar ofta ha utställningar med hans fotografier och just nu (17 mars – 25 augusti 2019) finns utställningen ”Lånegods ur verkligheten” till påseende. Ta er gärna en titt om ni har vägarna förbi!

Sune Jonsson är också författare och längre ned  på sidan om fotoutställningen finns, som grädde på moset, några ljudfiler som läses ur hans böcker. De skall jag ladda hem och lyssna under sommaren!

Pinnen är till för att illustrera mästarens roll i förhållande till adepten. haha…

2 kommentarer

  • annepauline

    Jag är verkligen inte rätt person att bedöma fotografier och konsten att fotografera. Jag begriper mig inte ett dugg på ”vanlig” konst heller. Antingen tycker jag att en bild eller tavla är fin, mindre fin eller inte alls fin. Här ovan är din svartvita bild väldigt fin medan bilden i färg är ”rörig”. Jag tycker om svartvita bilder. Sune Jonssons bilder är mycket fina. Åsa Sjöströms bilder tycker jag inte om. Haha, då tycker jag faktiskt att du skulle ha fått det fina fotopriset istället.

    • Per

      Någon konstkännare är inte heller jag men jag är intresserad, även av det som jag inte förstår eller som inte faller mig omedelbart i smaken. Av ren nyfikenhet, hur var tanken här?
      Svartvitt har en lugnare färgskala och kanske därför lättare att ta till sig. Själv funderade jag också vilken jag gillade bäst, den i färg eller i svartvitt. Måste jag välja så blir det ändå den i färg för så såg det ut i det tidiga, intensiva morgonljuset. Ett alternativ är att göra en beskärning där bara flaskan, skuggan och tavlan är med. En sådan bild har jag också och vem vet, kanske den är bättre?

      Men tack så mycket! Det är tanken som räknas.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Translate blog »