Vårtecken

Det var på tiden att jag krafsade lite i rabatten härom dagen för idag såg jag de första blomstjälkarna titta fram. Detta trots att det fortfarande är tjäle i marken och isen låg alldeles bredvid. Märkligt detta med naturens gång. Flyttfåglarna kommer och växterna tittar fram trots att det är både kallt och vått. Kanske det är solljuset som varje dag ökar eller är det någon mystisk naturens klocka som talar om att nu är det tid att växa, tid att sätta bo och lägga ägg.

Jag trodde att det var ovanligt tidigt i år med den första späda växtligheten men det visade sig att ifjol så kom samma blommor upp den 2 april, tre dagar tidigare.

Inget märkvärdigt, säkert finns det redan på många håll blommor på väg upp men jag gläds åt mina oansenliga rabatter som sköter sig själv. Inget gör jag och ändå kommer blommorna upp varje år. De blomstrar en tid, tynar bort till hösten och försvinner i marken.

I något skede på våren vill jag stanna tiden och inte låta mera hända. Just när det är som bäst, som mest grönskande, som mest friskt. Moder natur lär dock inte gå med på det utan allt har sin gilla gång. Snösmältningen sin tid, nyvaken myra sin tid, syrén sin tid, lingonen sitt tillfälle och norrskenet sin plats på mörkan himmel.

Kanske bäst så; allt har sin rundgång.