Lurad på villovägar, renen och Eldnatten
Jodå, Brunte höll ända fram till Näsåker trots att vi bitvis var ute på ett vägbygge som egentligen var avstängt. På morgonen satte jag på navigatorn, inte för att det behövdes utan mera för att se Näsåker dyka upp på skärmen. Navigatorn föreslog väg 335 via Sidensjö och det var jag fullt tillfreds med. Jag har åkt den vägen flera gånger tidigare.
Tyvärr möttes vi av skyltning som berättade att väg 335 genom Sidensjö var avstängd för vägbygge. Det visste inte navigatorn utan tjatade en god stund om U-sväng när jag istället körde mot Bredbyn i hopp om att hitta en annan väg. Gubben i telefonen var tyst en lång stund tills han plötsligt föreslog en vänstersväng. Gott så, tänkte jag och funderade att nu har han säkert glömt väg 335. Vi körde genom ett vackert landskap jag inte sett tidigare tills vi plötsligt kom in på väg 335 vägbygget. Så trist, navigatorn hade lurat mig!
Vi knallade på en god stund längs med vägbygget som minsann inte var någon autostrada. Brunte fick sig en rejäl rusktur. Nåja, inget vara för evigt på denna jord och snart kom vi åter in på farbar väg. Tur var det för en stund senare mötte vi en ståtlig ren som gick mitt på vägen till synes helt obekymrad. Den såg snäll ut och gjorde inga utfall när jag sakta gled förbi. En hyfsad bild fick jag t.o.m. En bonus på denna Urkult-färd.
Väl framme i Näsåker var det dags att söka sig en tältplats på campingen men tyvärr hade någon redan snott min fina plats jag brukar ha men jag fick ändå rätt bra plats även om det inte var direkt vid bilen. Uppsättningen av tältet var ett äventyr för sig. Vad är bak och fram, ut och in o.s.v.? Vädret var fint så innan jag blev klar kom det t.o.m. fram lite svett.
Sedvanlig koll av festplatsen där volontärerna satte sin sista hand på installationer och dekorationer. En stund senare blev det möte med en av nyckelpersonerna i Urkult. Jag är nämligen engagerad som festivalfotograf detta år och då ville hon snacka lite om vilka bilder Urkult vill ha. På samma gång fick jag även träffa bloggaren och fotgrafen Rania Rönntoft vars blogg jag följer. Senare på kvällen träffade jag också Jonna Jinton och hennes kille Johan. Jonnas blogg är en av mina favoritbloggar.
Sedan drog Urkult igång och grindarna öppnades. Flera band spelade denna första kväll men för mig var Eldnatten viktigast med Burn Out Punks som stod för programmet. Mäktiga eld- och akrobatkonster blandat med humor och underfundighet. En våghals jonglerade med en motorsåg som var igång. Den konsten tror jag inte att jag kommer att försöka mig på. Hur som helst en fin invigning av årets Urkult.
Mycket mera än så hinner jag inte skriva denna gång, mera kommer kanske senare, eller allra senast när jag kommer hem. Vädret har i alla fall varit oss nådiga och inget regn än så länge.
Jonna Jintons blogg
Rowan Tree – Rania Rönntofts blogg
Du kanske också gillar
0 kommentarer
kalle
Se upp för gröna blad och pudrade näsor
PJ
Här finns bara sköna bad och prunkande nipor (inte pipor)!
livsglimtar
Aldrig har jag varit så långt upp att jag har sett en ren i det fria, lite avis för renen är en favorit för mig. Men bilden är ju så vacker! Konstigt ibland livet, lo och varg har jag sett precis utanför vår stuga, men ingen ren inte. Får nog åka till Skansen. 🙂
PJ
Ah, då får du söka dig lite längre norrut. Lo och varg är inte dåligt det heller. Sådana har jag inte sett i vilt tillstånd även om lo kan förekomma här. Björn i det fria står högst på min lista över naturupplevelser. Fast inte alltför nära. 😉
livsglimtar
Vi har pratat om att köra upp, upp min man och jag. Vi får se hur det blir.
annepauline
Renen är verkligen ståtlig. Får den inte ont i ”skallen” av att bära så stor ( tung? ) krona, hehe, den måste ju trassla in sig överallt i snåren.