Detta med vänskap

Få vänner eller många bekanta? Den frågan kan ha olika betydelse beroende på vem man ställer den till.  Själv har jag få eller t.o.m. inga vänner. En hel del bekanta har jag men inte jättemånga. Jag räknar inte min närmaste släkt som uttalade vänner, även om de i praktiken är det, därför att i allmänhet borde nära släktningar vara ens vänner. Något man inte behöver orda om.

Å andra sidan finns det släktrelationer där de är som hund och katt. Arv t.ex. kan mycket väl utlösa en sådan fajt.

Orsaken till att jag påstår att jag inte har någon nära vän är förmodligen att jag värderar vänskap så högt. Sätter så höga villkor för vänskap. Sedan finns det ett antal individer i min sfär som pendlar mellan vänskap och bekantskap. Allt från ytligt bekanta till något som kan kallas vänskap.

Det här funderade jag på idag när jag gick min eftermiddagspromenad. Jag var på väg till en bybo som behövde lite hjälp med sin dator. På vägen dit träffade jag en annan bybo som jag samtalade med en stund. Bara så där utan handskakning eller kramande. Så är det om man bor i en mindre by där alla känner alla. Det behövs inga fler formaliteter än ett Hej och Hej då!

Han i sin tur hade varit hos en annan bybo på besök, helt oanmäld. Soppa hade de ätit och fastlagsbullar likaså.

Visst kan det finnas ovänskap och t.o.m. fiendskap mellan bybor men i allmänhet finns det en gemenskap som ofta är minst lika värdefull som vänskap. Det är som om man inte behöver uttrycka sin vänskap i byn, den bara finns där som ett kitt som håller ihop byn. Ändå känner jag inte alla i byn; inte alla de ingifta eller alla barn. Trots det är bygemenskapen en trygghet och något praktiskt användbart. Som när jag idag gick för att fixa lite datorproblem, en självklarhet.

Detta är kanske ändå inte alltid hugget i sten. Just nu läser jag en debutbok av Elin Willows: Inlandet. I boken uttrycker hon utanförskap i en liten norrländsk by nära norska gränsen i höjd med polcirkeln. Den enda länk hon har till byn är expojkvännen men hon stannar ändå kvar efter att han åter lämnat byn. Men det är som om hon gillar att flyta lite vid sidan av. Så kan det också vara.

Jag har halva boken kvar och vet inte hur den slutar; om det sker någon dramatisk vändning? Vi får se. Sist på omslaget finns frågan: Kan man börja om var som helst, skapa sig ett nytt liv på en plats man egentligen aldrig valt? – Ja, det tror jag. Frågan är så intressant att jag t.o.m. skulle vara beredd att prova en sådan flytt. Börja som nybyggare bland traktens uråldriga släkter och konstellationer. Bygga upp bekantskap, vänskap och kanske något mer.

Ja, heter det Vändag som i Finland eller Alla Hjärtans Dag som i Sverige? Kanske båda är lika bra? Skulle tro det om man har vänner eller någons hjärta.


Alla Hjärtans Dag  

Alla hjärtans dag är vändagen i Finland  

Här torde det fordras mera än bara vänskap för att göra det skylten föreslår.

Annonser