Påsklördag och sega brasor

Som seden är i Österbotten bränns det påskbrasor, stora som små, på påsklördag. Föreningar och byalag drar ihop en stor rishög som under kvällens lopp antänds och förväntas brinna med ystra lågor upp mot en mörknande himmel med fullmånen hängande i öster. Grillkorv, kaffe med dopp säljs och är man riktigt påhittig steker man plättar eller gräddar våfflor. Allt för att glädja folket och förstärka kassan.

Det finns dock ett par aber, enligt min mening. Riset i påskbrasan bör inte vara dyngsurt och helst bör man ha ett eller annat hemligt knep som gör att brasan brinner med full styrka den första timmen. Det kan vara vad som helst, snustorr halm till diverse kemikalier som alstrar rök eller animaliskt fett. Bildäck lär vara förbjudna att gömma i denna brasa men förr i världen var de populära effekthöjare i påskbrasan. Vindriktningen spelar också stor roll. Helst bör man inte antända brasan i lä.

En annan sak är att i stort sätt alla påskbrasor antänds vid samma klockslag; i år kl. 19. Ganska dumt med tanke på att då hinner det bilburna folket som jagar påskbrasor bara se en eller max två brasor. Hade det däremot varit större spridning av klockslagen för eldningen, kanske t.o.m. en samordning, hade de som vill se flera brasor haft en möjlighet att bila runt och se kanske tre eller fyra brasor och naturligtvis köpa både korv och kaffe på alla ställena. Win-win för alla.

Jag besökte Oravais där de kostat på sig att bränna två brasor. En vid hamnen, den andra vid ungdomslokalen. Båda brann si så där när jag behagade infinna mig.

Klocka sju stålade solen ännu med full kraft vilket förtog en del av påskbrasans magi. Bättre hade varit en timme eller två senare när också fullmånen gled upp över skogen i öster.

Det fina är dock att man får träffa folk och prata borta en stund. Förhöra sig om sakernas tillstånd och klaga på vargen och vintern som är envis.

Vi i Österbotten är inte ensamma om att bränna påskbrasor. Bl.a. på västkusten i kungariket bränner man påskbrasor och där är det riktiga tävlingar om vem som har de värsta brasorna. Där kan man t.o.m. ta till nävarna för att hävda sin påskbrasa. Det gick ett tv-program om detta för ett par år sedan.

Senast idag läste jag på Aftonbladet om Smögens påskbrasa som objuden brunnit ned redan på natten till påskaftonen. Ett dåd utfört som kan jämföras med eldandet av bocken i Gävle. Folket i dalen var dock inte försagda utan, på nolltid, med gemensamma krafter samlade man ihop en ännu större hög med lastpallar än den tidigare försmedliga nedbrunna tronen av lastpallar. Tydligen kör man där med lastpallar som huvudingrediens i brist på gran och tall. – Ett tips till de österbottniska brasbrännarna: blanda lastpallar med ris och fett!

Jag körde hemåt i den vackra kvällen. Månen steg upp i öster, god och glad. Lite trafik på skärgårdens vägar, långsam skymning, en föraning om långa, ljusa sommarkvällar.

(En kul grej var att en liten tjej vid Båthamnen i Oravais hälsade mig välkommen med handslag.)


Skärgårdens grankrig 

Revanschen efter vandalernas dåd: Rekordpåskbrasa 

 


Så här såg Fjärden i Oravais ut klockan sju ikväll.

Här går eldmästaren till aktion: mera fyr i brasan!

Själv åt jag en delikatess med rom. Mycket god!

Brasan vid ungdomslokalen brann långsamt.

Vid kaffestugan gick solen ned i väster, trött på all eld och rök.

I Kärklax hade de flesta redan gǻtt hem när jag passerade. Brasan var ett minne blott.

Hemma i byn hängde månen stum i öster.

Annonser

Semana santa

Påsken närmar sig och den sista arbetsdagen inför högtiden är avslutad för de flesta. Även jag som friherre gjorde ett förkortat arbetspass idag.

Semana santa, påskveckan på spanska, firas speciellt högtidligt och spektakulärt i Spanien. Framför allt dessa processioner som går genom städerna är verkligen ståtliga och dramatiska.

Samla en hop med män som bär en plattform på sina axlar där skulpturer av Jesus och jungfru Maria plus en massa ljus, blommor och attiraljer är placerade. De värsta ekipagen är flera ton tunga. Lägg därtill att de skall passera så trånga gator och gränder som möjligt, helst bara några centimeter till godo. Som grädde på moset är dessa män instängde under plattformen och kan inte se speciellt mycket, de är mycket beroenda av kommandon utifrån. Blir det riktigt trång kan det t.o.m. bli så att de på sina knän måste passera något nålsöga på sin väg. Sorgmodig blåsmusik ackompanjerar dramatiskt processionernas väg.

Dessa ekipage kan se ganska olika ut. I vissa processioner kan i det närmaste Ku-klux-liknande figurer ha en framträdande roll. Syndarna. – Som jag uppfattar det skall det vara svårt och dramatiskt.

Vi ägnade senaste tisdagskväll en god stund åt dessa spanska kulturyttringar. Säkert finns också mera firande i samband med Semana Santa men dessa processioner är mest iögonenfallande.

Mina tankar går till våra traditioner med påskbrasor och småhäxor som går runt i gårdarna och tigger godis. Memma (i Finland), ägg och kanske finns fårkött på tallriken. Målade ägg. Blir det så mycket mera? Visst, kvistar dekorerade med mångfärgade fjärdar.

Ganska simpla traditioner jämfört med de som framförs i Spanien. Våra påskbrasor och småhäxor pekar mera åt det hedniska hållet. Kvinnor som flyger till Blåkulla på ett kvastskaft. Och påskharen, var kommer den in? Vi i Österbotten är i nuläget mera upptagna av påskvargen.

Vad jag menar är att vårt påskfirande är ganska avslaget med tanke på den händelse som är dess ursprung, grym död på korset.

Vad tycker ni, kära läsare, kan vi fira påsk på ett mera äkta sätt? Är de spanska traditionerna överdrivna eller räcker det med påskbrasa och näpna småhäxor? Eller finns det en medelväg där det firas en påskotta i kyrkan?

Hur firar ni påsk?


Semana santa 

Enkel måltid men hur finländsk?

Ikväll blev det presentation av våra recept på finländsk mat. På spanska naturligtvis. Jag gjorde det enkelt för mig och tog en serie bilder på tillagningen av rätten och sammanställde sedan en video på 2 minuter.

Vad blev det då, frågar ni säkert nyfiket? Som jag skrev i mitt inlägg förra tisdagen så skulle det vara något enkelt. Karelsk gryta har flera förslagit men också memma, köttsoppa med klimp, vispgröt, romröra på lake, fläsksås, kalakukko, makaronilåda, karelska piroger föreslogs. Alla fina förslag och jag får tacka för intresset och förslagen. Det visar vad folk uppfattar som finländsk mat.

Enkelt var det och enkelt blev det. Smörstek vitkål med makaroner och knackkorv, Snellmans från Jakobstad naturligtvis, blev det. Jag gillar kål i alla dess former och kokta makaroner är något av det enklaste man kan göra, blandade med grönsaker, ärter, majs och paprika. Tomater och oliver rymdes också med på tallriken. Billigt blev det också! – Jag uppfatta knackkorv som något mycket finländskt och med mycket kött i, 90 %, är det ingen dålig mat.

Mera dramatiskt än så blev det inte och jag kan meddela att en annan kursdeltagare också använde makaroner till sin hemmagjorda makaronilåda. Makaroner och pasta är ju annars italienskt men idag är matkulturen ganska så internationell.

Ett tag var jag inne på att göra något så exotiskt som brödkok. Brödkok består helt enkelt av hårt, torkat rågbröd i bitar som är kokt i vatten. Till det en stor klick smör ovanpå varje portion. Så gott det smakade! Någon som vet vad jag menar?

Går vi ett par generationer tillbaka var maten ofta gröt av något slag samt potatis och salt strömming. Efterkrigsgenerationerna matades med länkkorv och idag är det pizza samt spagetti med köttfärssås som är standard.  I framtiden är det kanske insekter?

Mitt matlagningsintresse är ganska lågt och med liter mer engagemang från min sida hade det blivit något mer spännande. Kanske t.o.m. med efterrätt. Förresten, vilka efterrätter gillar ni? Pannkaka med jordgubbssylt är gott för att inte tala om vaniljglass med hjortronsylt. Men memma, blää. Där fick jag medhåll av vår spanskalärare.


Brödkok 

Inte så dumt,  om jag får säga det själv. Eftersom det spanska också var inblandat så vad passar bättre än att dricka en San Miguel till anrättningen.

Svinkallt uppdrag

Stod ute på byns begravningsplats i eftermiddagen. Vackert belägen vid strand och solnedgång. Idag var det dock kallt. En snål vind blåste från sydväst. Snön låg tjock över gravarna. Endast på ett ställe fanns det zero snö. Där fanns en öppning ned till moder jord. En ingift släkting fick sin sista vila där. Jag var anlitad som fotograf och filmare.

Vid sådana tillfällen är man klädd som sig bör i svart kostym, svarta skor och paletå som inte är vindtät. Snyggt och passande men kallt. Jag satsade på att inte använda handskar. Det var inte rätt val. Jag frös som en hund i händerna. Skakade. Dagens teknik tar dock hand om sådant som skakningar vid filmning. Förvisso svinkallt ute men i kyrkan var det ändå tempererat.

Jag tror jag gjorde ett bra jobb med kamerorna. Jag hade två. En som filmade, en som jag tog stillbilder med. Kände mig lite proffsig. Skämt åsido, glad amatör jag är. Känns ändå fint att kunna hjälpa en efterlevande att minnas denna stund när ens livskamrat lämnar denna värld.

Fotograferingsuppdrag är ändå inte min grej. Det ställer vissa krav på att leverera. Värst är bröllop. Detta är ett tillfälle som icke må förspillas! Tänk om minneskortet pajar och ingen dubblett finns. Eller fokuseringen blir kass på riktigt! Därför är mitt råd att anlita flera fotografer. Alla behöver inte vara proffs eller semiproffs. Ofta får man fina situationsbilder med en vanlig mobilkamera. En fin bild med barnbarnet som kramar sin mor/far/mor kan vara lika mycket värd som en knivskarp bild på brudparet!

Fotograferar/filmar ni på beställning – inte bara begravningar och bröllop – och hur lyckas ni? Några knep ni vill dela med er av?

Maxmo kyrka där ceremonin inleddes.

Marks och Jonas nya podd och allt det andra

Jag fick idag tips om en ny podd via en av mina favoritbloggar, nämligen Caroline, hon med katten Fantomen.

Podden är gjord av välkända Mark Levengood och Jonas Gardell. Riktigt bra och med humor. Förstod jag rätt var det första podden de gjorde och blir uppföljningen lika bra har de mig som lyssnare. Frågan är bara hur jag skall hinna lyssna på allt som erbjuds oss moderna människor. Jodå, lite moderna är jag allt. Inte bara gammal stöt.

Mark skall söka sina rötter via DNA-test som erbjuds av Ancestry. Bättre reklam än detta får företaget leta efter. Misstänkte ett tag att det var dold reklam, hmm dolt samarbete heter det, men jag utgår från att så ändå inte är fallet. Lite intresserad blev jag allt.

De konstaterade att 94 % av det dödliga våld som utövas i Sverige är självmord. En mycket hög andel och ett allvarligt problem i samhället som långt ifrån får det stöd som fordras från politiker och myndigheter. Istället talas det om mera poliser i utsatta områden som plågas av gängkriminalitet. Också det ett stort problem men tittar man enbart till siffror så är skillnaden enorm mellan dödsfall förorsakade av självmord och dödsfall beroende på gängkrigen. – Jodå, jag tycker också helt visst att man kan jämföra de två orsakerna till dödligt våld!

Allvarliga saker men podden gick annars i humorns tecken. Jonas anser att han är etta bara han räknar bort alla de om ligger före honom. Mycket enkel väg till gott humör. Det gick ju inte så bra för honom i uttagningen till senaste schlagerfestival. Lika glad är han ändå.

Som sagt, hur jag skall hinna lyssna på alla bra poddar, höra alla fina radioprogram, se mina favoriter på TV, läsa alla böcker jag vill läsa, höra musiken som bara tränger på, skriva blogg, fånga bilder i min kamera, besöka släkt och vänner, motionera, diskutera, lyssna på intressanta och viktiga debatter, förkovra mig i spanskan, resa jorden runt eller bara över pölen, se alla klassiska filmer och det senaste nytt på duken, följa alla tv-serier folk tala om, skotta snön, släktforska, klippa gräset, hugga ved, läsa andras bloggar, instagramma? Dygnet har bara 24 timmar och helst bör man sova 8 timmar av dessa. När får jag tid att bara sitta och dumglo, nicka till på verandan, tupplura i soffan eller lyssna efter göken?

Jag måste prioritera, denna gång blev det Mark och Jonas podd, nästa gång blir det kanske något annat. Inget system och ordning. Lite här och lite där. Utbudet är enormt. Fladdra som en fjäril från blomma till blomma och till sist vet jag inte var jag är. Och ändå är jag friherre med egen tid. Skall vara.

Lite läsning innan jag somnar är dock för det mesta en säker punkt. Några sidor eller flera kapitel. Ikväll väntar ”Minnen” av Torgny Lindgren. Natti, natti!


Mark & Jonas podd 

Caroline 

Ancestry 

Det fina med att lyssna på radio och podd är att man också kan göra annat på samma gång. Diska eller fixa käk.

När det blir fel i Facebook

En sak som lite grann irriterar mig är när folk skriver fel på Facebook. Eget slarvfel eller så är det Autoersätt i mobilen som föreslår ett helt annat ord än man avsett att skriva. Den funktionen går att stänga av.

Eller egentligen så är jag inte irriterad över att folk skriver fel utan att de inte rättar den text de nyss skrev utan istället skriver en kommentar strax under som rättar det första felet.

Skriver man fel och vill rätta det felskrivna, om det så gäller stavningsfel eller faktafel, så finns en liten knapp med tre punkter upp till höger om texten. Klicka på den så kommer det upp en dialogruta där man bl.a. kan välja att redigera, d.v.s. ändra det som blev fel. Klicka därefter på Spara-knappen så är saken fixad och ingen vet ens att felskrivningen fanns en gång.

En annan sak är att det skrivs mycket strunt, direkta lögner, hat och alternativa sanningar på Facebook. Då borde folk tänka till efter att i hastigt mod skrivit något de ångrar, eller borde ångra. Då finns ju den fina utvägen att välja att ta bort meddelandet. Den raden kommer också upp i dialogrutan.

Ett enkelt tips på en funktion i FB som många känner till men som  förvånansvärt många ändå inte använder. Rätta texten istället för att skriva ett rättelsemeddelande!

Det var allt från Databiten denna gång.

Läxhjälp behövs

Nu får ni allt hjälpa till! Roberto, vår lärare i spanska gav oss ikväll en svår hemuppgift tills nästa vecka. Vi skall presentera ett recept på en typisk finländsk maträtt med bilder, med power point-presentation eller om man är riktigt på hugget med video. På spanska!

Det sista är kanske inte det svåraste men för mig som i det närmaste är helt utan intresse för att göra mat och äter så snabbt som möjligt är det inte lätt att hitta ett recept på något typiskt finländskt i matväg som är något så när enkelt att göra. Makroner och stekt korv är väl inte typiskt finländskt utan mera nordiskt?

Vad är typisk finländsk mat? Jag tar till det hjälpmedel som finns närmast och Google förtäljer att karelska piroger, kalakukko och leverlåda är det mest finländska som finns att inmundiga. Pirogerna har jag smakat och med ägg-smör-röra på är det jättegott men inget jag äter hemma. Kalakukko vet jag inte ens om jag ätit och memma avskyr jag. Memma om något är väl finländskt men köps färdig.  Leverlåda är jag inte heller förtjust i. Kåldolmar är för svåra att göra men annars gillar jag kål i alla dess former. Även rå.

Mycket av den finländska husmanskosten är ju egentligen nordisk som t.ex. ärtsoppa, köttbullar och pannkaka så det kan jag inte ta.

Så vilken är den mest finländska maträtten som är ENKEL att göra? Inga gastronomiska cirkuskonster eller kulinariska mästerverk utan något snabbt och enkelt.

Fläskpannkaka med lingonsylt är något av det godaste jag vet. Verkar inte heller svår att göra men inte en enda kotte på denna sidan Bottenhavet verkar äta denna delikatess. Så den kan jag inte heller ta för den är ju en typisk rätt från Sverige. – Bilden annars från Ingelas café i Näsåker i somras. Jättegott!