En tur i Björnlandet utan björnar på lur
När jag igår skulle checka ut från boendet i Fredrika vid tiotiden på förmiddagen var gubben försvunnen. Hotellet totalt tomt och vidöppet. Vem som helst hade kunnat gå in och sno vad som helst. Ett par av de tyska gästerna försökte hjälpa till och nå honom per telefon men inget svar. – Förresten, konstig, tysk dialekt de pratade. – Även jag ringde. Det var bara sätta sig i soffan i reception och titta på morgon-tv. Ingen stress här inte. Kanske var han hos hälsovården och spolade upp öronen?
Efter 35 minuter dök han upp och förklarade att betalningen var redan gjord via Booking.com. Oj, det var en nyhet för mig men han visade mig transaktionen på papper och var det okej för honom var det okej för mig.
Sedan blev det färd mot Börnlandets nationalpark på grusvägar i regnet. Oj, så smutsig Bettan blev! Som tur var upphörde regnet precis när jag anlände till Björnlandet så det var bara att byta lite kläder, greppa kameran och ge sig iväg.
Jag tror bilderna nedanför får visa lite hur det såg ut på Angsjöleden på 3,7 km som jag gick. Min motionsapp visade dock 4,2 km så där fanns en diff. Leden var mestadels lätt att gå, spångade på sina ställen och tydligt utmärkt. Sydväst om sjön finns dock en brant stigning bland stenar vilket gör att man får lämna stilettklackarna hemma. Den som har sådana. Rejäla skor behövs.
En övernattningskoja med fyra bäddplatser och madrasser passerades. Vissa kokkärl finns. Snyggt och städat. Färdigt kluven ved väntade och bara några tiotal meter till sjöstranden. Bara att dyka i. Själv hade jag inga badbyxor med utan jag hade fått simma näck. Det gjorde jag inte och tur var det; ett par med pudel dök upp strax efteråt. De hade nog trott att det var Näcken och pudeln hade väl svimmat? Pudeln hade därefter inte mycket på stigen att göra för jag tvivlar starkt på att den klarat stigningen senare men fram till kojan var det lätt att gå.
Själv flåsade jag lite men hade ändå inga större problem att ta mig fram i branten trots att det nästan krävdes fyrhjulsdrift på några ställen. Fin utsikt när man väl kom upp.
Skogen är mycket gammal och har brunnit vid flera tillfällen. Jag tyckte jag såg förkolnad ved och kolbitar här och var. Dock inte innevarande sommars bränder utan långt tillbaka i tiden.
En fin vandring att gå, den kortaste och lämplig för en amatör som jag. Det finns längre leder.
Sedan bar det av mot Umeå via Karlsbäck men det är en annan historia. I Umeå tog jag in på Hotell Elite Mimer. En viss skillnad på standarden om man säger som så. Men Fredrika Jakt och Fiskecamp har sin charm som inte ett storhotell kan uppbringa. Och ägaren, Helmut, var en trevlig typ. Inte så pratsam men han andades förtroende och gemyt. Såja, detta var måndagen och idag tisdag bär det av över Kvarken med lyxångaren Wasa Express.
Björnlandets nationalpark
Nordiskt Jakt och Fiske
Fredrika Hotell Jakt & Fiskecamp
Hotellvärden själv står som trästaty i baren. Jakt är förmodligen ett stort intresse.
Här har vi själva hotellet. På andra sidan gatan fanns några lägenheter.
Detta är det första som möter en vid entre Angsjö, Björnlandet.
Här blir det lätt att gå! Till att börja med. En kort bit var anpassad för rullstolsburna.
Sedan blev det delvis spångad vandring genom olika typ av terräng.
Övernattningskojan vid Angsjön.
Nära till sjön vid kojan. Perfekt för en övernattning.
Från kojan syntes berget på andra sidan sjön som skulle bestigas.
Snygg utsikt där uppe
Lite brant på sina ställen men framkomligt
Inga björnar syntes till trots att det var Björnlandet. Däremot fanns det sådana konstiga typer. Undrar om de är farliga?
Tillbaka vid Entre Angsjön fick jag ta del av en konstutställning där elever i Fredrikaskolan föreställde sig 1500-talet.