Jag har rotat bland gamla papper och minnen
Jag fick idag tag på en hög med papper som legat i en vrå i åratal. Närmare bestämt från tiden när seklet var ungt och tiden strax före.
Det mesta kunde jag kasta på momangen men några saker var faktiskt rätt intressanta. Det ena var de listor på flyttkartonger när jag för 20 år sedan kom hit. Låda för låda stod det uppskrivet vad den innehöll till punkt och pricka.
Rena bouppteckningen. Zoega-burk med diverse plock var en punkt. Vad då plock? WMK-muggar och ”rosa lampor”, vad är det, har jag bedrivit bordellverksamhet? Euroway-klubba, var finns den idag? Disketter – vet dagens ungdomar vad det är? Spargris – nöff, nöff, jag var tydligen sparsam på den tiden. Lite gryn och pastakrumelurer, ha, ha. Skrivmaskin – jodå, den har jag kvar, ingen vill ha den. ”Vit Trollet” – har trollat bort sig själv och vart vet jag inte. Ölkärra – jaha, det räckte tydligen inte med en sexpack. Fast nu drar jag mig till minnes att jag fick denna ölkärra på ett eller annat sätt – kanske genom ett lotteri – och den transporterade aldrig öl för min räkning. Liten ”jungfrutavla” från hallen – kan jag inte minnas hur den såg ut.
Det bästa var ändå några listor med namn på kontakter och personer jag känt men som mer eller mindre fallit i glömska. Ja visst ja, det var den killen på det jobbet, jasså hon med det röda håret, han som jag lurade en första april att ringa till skattemyndigheten för att fråga efter en överstor skatteåterbäring, ha, ha, eller var det kvarskatt. Jodå, jag kunde ett och annat den tiden. Nu för tiden är jag rätt oförarglig. Tror jag. – Några namn har jag faktiskt svårt att placera, kanske bara tillfälliga bekanta, andra är ett kärt återseende, om man kan säga på det sättet.
Egentligen borde man skriva upp alla man känner och de av betydelse man kommer i kontakt med. T.ex. lumparkompisarna och de som gått samma utbildningar. Många som försvunnit ut i det blå. Jag är faktiskt lite avundsjuk på sister Jane i den lyckliga staden, hon har minne hur bra som helst långt tillbaka i tiden.
Därför ett gott råd till dagens unga: anteckna dina vänner, ovänner och de av betydelse i ditt liv, gärna med åtminstone några korta meningar om personen. En dag på ålderns höst kommer du att minnas, förundras och kanske förlåta.
Nu blir det några fotografier från gångna tider!
Detta var den första bild jag tog med min första digitala kamera 9 november 2002. Skottet gick av i misstag så egentligen är det ingen riktig bild, men ändå nummer ett.
Däremot denna borde ha varit en av det absolut första bilderna med min Samsung digikamera 9 nov. 2002. Då höll de på att gräva upp torget i Vasa för att bygga parkeringsgrottan.
Titta där är jag med yxan i högsta hugg vid midsommartid år 2003. Ved fanns det gott om.
Detta är en bild jag som jag inte minns var, när och hur. Flera bilder, även på motorn, av en gammal skorv med det ståtliga namnet Montana.
Då slutar vi med Lucia år 2004. Stiliga töser i Oravais kyrka. Snart är vi åter där, Lucia den 13 december.
Du kanske också gillar
4 kommentarer
annepauline
Hahaa, vilket roligt inlägg, nu har jag småskrattat en bra stund medan jag läste. Ja jösses, när de grävde för parkeringsgrottan. Vilket liv det var! Torget blev sig aldrig riktigt likt efter det tror jag…
Den översta bilden är ju riktigt kul den också även om den kom till i misstag.
Per-Johan Nylund
Jag skulle säga att parkeringsgrottan var en av de bättre satsningarna i staden. Jag använder den ofta även om det kostar men det gör det ovan jord också. Bättre det än nåt fult åbäke till parkeringshus ovan jord. Jag kan gott tänka mig att det var fanns både åsikter och debatt när den byggdes för det såg minsann inte vackert ut i dagsljuset men sedan blev det ju bra. Och frihetsstatyn lät de stå kvar. Det som ändrats mest är kommersen på torget som idag är en spillra av vad det var men det har nog andra orsaker.
Den översta bilden var en riktig ”spontanbild” 😉
Erik Forsling
Din första bild tycker också jag är bra. Som du tidigare märkt brukar jag vanligtvis inte kommentera fotografier, men varför inte. Många av de där ”flopparna” kan ofta vara riktigt expressionistiska. Min åsikt är att hade du slösat mera på spolarvätskan, alternativt haft andra torkarblad hade inte bilden blivit lika bra. Jag läste också först med ett leende, men ganska snart med ett Buster Keatonansikte. Jag läste med ett igenkännande hjärta. Javisst, så är det. Glömskan.
Att rota bland gamla papper och minnen är bland de mer fascinerande resor man kan göra, och varken internationellt pass eller LSD tarvas för den trippen.
Å andra sidan, i mitt fall är det oftast omvända förhållanden. Inga anteckningar, bara lådor och högar av ostrukturerat elände, inte minst i Plejset. Det är där som så mycket från Nåstuna också hamnat. Tiden har gått, och vi med den. Ibland när jag gör en arkeologisk utgrävning bland högarna och öppnar en okänd gravkammare i form av en ej systematiskt packad kartong gör jag fynd som får mig att ta ett extra andetag av ren rörelse. Ja visst ja – detta hade jag glömt, och javisst ja – det här har jag länge letat efter. Paradoxer, är inte det livet – i alla fall för strulputtar som undertecknad.
Skrivmaskiner har jag ett flertal, och jag tycker om dem, men på min klenod, tidigt 1900-tal, har en av mina telningar ramponerat armen för vagnreturen. En stor sorg för mig. Disketter. Jag vet inte vad du avser med ungdomar, men för bara några dagar sedan talade jag med min norske son, och han undrade över konstnärliga barndomsskapelser han gjort på gamla utrangerade datorer. Jag visste att det där skulle komma, så jag har sparat på disketter, och Herr Son blev glad. Nu återstår bara att finna disketterna och se om ångdatorn med diskettficka ännu fungerar. Den var annars utmärkt, men togs ur bruk enkom för att Microsoft slutade med uppdateringar för XP, och maskinen var för ålderstigen för uppdateringar därutöver. Det var också en sorg – inte minst för att XP är en favorit hos mig.
Slutligen ska du veta, att i mitt universum är ett Buster Keatonansikte enbart något gott.
Per-Johan Nylund
På tal om Buster Keaton, har du sett filmen ”Car Men”? Den finns på SvtPlay ett par dagar till.
https://www.svtplay.se/video/19835572/car-men?start=auto&fbclid=IwAR0pvO16KDZkyUg75jGAfMAPOWyDoXV6_sDxaVGE6zW2k_IsZG3XnsFjfAY
Jag blev uppriktigt sagt lite imponerad.
Ha, ha, den första bilden blev kanske bra? Den visar ju utan sminkningar och vinklingar vad jag såg just den dagen i parkeringsgrottan och det var torkarbladen som var kass, skulle jag säga. Det var min gamla Mazda 929 som jag då rattade. Kanske man skulle behöva fler misslyckade bilder för att minnas sin tid?
Vid närmare eftertanke, där dök den upp i minnet, så har jag en skrivmaskin till, nämligen en gammal antik pjäs av märket Mercedes. Den borde jag hämta från andra gården och ställa på paradplats någonstans i mitt hem men tyvärr har jag platsbrist. Den borde gå att skriva på om färgbandet är intakt.
Ungdom i detta fall är tonåringar och yngre. De borde inte ha hunnit använda floppydiskar som de också kallades. Jag kan inte säga när disketterna försvann men det borde väl ha varit någon gång på början av 2000-talet? Själv har jag överfört allt viktigt från disketterna till både CD och extern hårddisk. Om jag idag har någon ångdator kvar är lite osäkert efter att jag i somras gjorde en rejäl rensning och avpolletterade mycket av det som var antikt i fråga om datorer. Vi får hoppas att din fungerar!