Allehanda

Finns arbetare?

Idag har vi firat första maj, arbetarnas dag. Frågan är om det alls finns några arbetare kvar. Möjligen grovarbetare men de är en ganska luddig samling människor. Istället för arbetare finns det operatörer, löntagare, medarbetare, anställda och liknande benämningar. Inte ens kulturarbetare verkar det finnas, en benämning som var nog så populär för 20-30 år sedan. Idag kallas de vid sina rätta namn som artister, författare och konstnärer.

Definitionen på arbetare är någon som utför kroppsarbete, d.v.s. bearbetar och skapar en vara eller förädlar något materiellt. En intellektuell, tjänsteman och makthavare antas mestadels använda huvudet och leda arbetet von oben. Idag har dock gränserna suddats ut. En arbetare kan mycket väl äga aktier och fonder för att inte tala om att i många traditionella kneg så krävs datorkunskaper och analytiskt tänkande. Kanske just därför som uppdelningen mellan vänster och höger i det politiska fältet förlorat allt mer i relevans. Istället verkar en konservativ-liberal politiska karta växa fram.  De som är trygga i det som var och är och de som vill vidare.

För några år sedan försökte jag registerar mig som fabriksarbetare på arbetsförmedlingens hemsida i samband med en permittering, utan att lyckas.  Den benämningen fanns inte i menyn.

Framtiden får utvisa om min granne fåraherdens 7-åriga sons uttalande om sitt framtida yrke som arbetskarl alls går att genomföra.

Själv har jag inte firat speciellt men visst är det skönt med en ledig dag. Vid sundet har grillkiosken öppnat och naturligtvis åkte jag dit och beställde två korvar, rak länk, som det stod på menyn. Vid min sida stod en familj som beställde glass i olika smaker men själv föredrog jag grillad korv. Vädret var mera för varm korv än kall glass, tyckte jag.

0 kommentarer

  • Erik Forsling

    Ett spännande tema som du tar upp. Inte minst första stycket, eller de två första, där du berör något mycket centralt och intressant, som kunde och borde kommenteras mycket. Men det känns som att detta är ett av dina inlägg som kommer att få inga, eller få, kommentarer – utom min.

    Här skulle jag också kunna bidra med, om inte avvikande åsikter, så i alla fall lite invändande kommentarer. Men jag beslutade mig för att inte grotta ner mig. Att detta i alla fall blev långt kommer sig av att slutet på inlägget skrevs först.

    Jag är mycket intresserad av arbete som företeelse, arbetets betydelse, arbetets värde, arbetets socialiseringsprocesser, arbetets historia, arbetets etnologi – och inte minst det du beskriver, utvecklingen inom arbetslivet. Hur ska vi se på arbetet nu, när datorkraft och robotproduktion ersätter alltfler människor, samtidigt som produktionen hela tiden ökar? Är det traditionella arbetet verkligen det enda saliggörande för individen?

    Häromsistens blev jag via SR P1 påmind om en bok som står här i min bokhylla sedan länge, i samband med resonemang kring just detta tema. Jag plockade fram den nu, och gluttar lite. André Gorz: ”Vägen till paradiset”, svensk utgåva 1984. Jag är mycket frestad att återge baksidestexten från denna bok som redan då diskuterade de här frågorna, men bromsar här.
    ——————————————————
    Apropå varmkorv, så är ISS`s (den entreprenör som nu städslat mig under en tid) 10-kronorskorvar med bröd i kiosken intill matsalen mycket populära. Själv sparar jag varje korvöre, och gnetar med medbringad kost.

    Efter tolv timmars, nåja vi hade raster, plasttäckande av gretingplan – rent fysiskt arbete i mindre bekväma arbetsställningar – under turbin 1 på Forsmark 1 (benämnd 11) var jag gnuttan mör vid hemresan runt midnatt. Jag vet ju att jag soffat till mig under tiden som äldre distingerad friherre, men ungdomarna kroknade också de efter hand. Och som alla som inte sov på fysiklektionerna vet, så stiger varm luft uppåt. Temperaturen ökade med högre våningsplan.

    En hundraåring utan handikapp skulle ha känt sig som en spänstig yngling vid en jämförelse med mig, när jag snarare kröp än hoppade upp ur sängen i morse. Men det hela gav onekligen intressanta toalettupplevelser på morgonen/förmiddagen idag. Jag staplade in på stela ben. ”Här är det inte bara att sätta sig”, kommunicerade fr.a. mina lår. Som tur är har jag fotändan av ett badkar ståendes så att jag når kanten med höger hand, och en vägg inom nåbart avstånd för vänstern. Sakta, sakta sjönk jag ner på ringen.

    När jag tillbringat en alltför lång tid där, med mitt korsord, uppstod givetvis det motsatta problemet när den stunden kom.

    • PJ

      Utan tvekan ett intressant ämne som jag bara i korthet berörde i mitt inlägg. Två ord tänker jag ofta på: arbete och sysselsättning. Enligt mig är arbete något nödvändigt för att få en viss levnadsstandard och samhällsutveckling. Men vem har hittat på ordet sysselsättning i sammanhanget? Sysselsättning, jag bara tuggar på ordet utan att få ned det. Sysselsättning, ungefär som om det är viktigt att folk inte har för mycket fritid utan sätts i arbete, som kan vara vilket påhittat struntjobb som helst, bara för att de inte skall hitta på dumheter som inte passar de styrande. De skall sysselsättas, om de sedan gör något vettigt är av mindre betydelse. Sysselsättning, hur kan ordet överhuvudtaget användas i samband med nödvändigt arbete och produktion. Jag vill inte vara sysselsatt, jag vill arbeta med något viktigt och meningsfullt!

      Jag beställde förresten hem Roland Paulsens senaste bok ”Vi bara lyder” och kommer att läsa den under sommaren. Jag tror att han har intressanta saker att förmedla i ämnet.

      En annan publikation, som går att ladda ned gratis på nätet, är Christer K. Lindholms ”Fem myter om ekonomi” Länk: http://www.abounderrattelser.fi/news/2015/04/nu-finns-fem-myter-om-finlands-ekonomi-pa-natet.html Det skall bli intressant att se vad den genomläsningen ger.

      http://www.abounderrattelser.fi/news/2015/04/fem-myter-om-finlands-ekonomi.html ger ett sammandrag av tankarna bakom boken.

  • Erik Forsling

    Roland Paulsens bok ”Vi bara lyder” har diskuterats mycket här, inte minst på mitt husorgan SR P1, och även Paulsen har förekommit i olika samtal/debatter. Är också nyfiken på att granska den närmare. Den kommer säkert snart till Tierps bibliotek.

    Det där med sysselsättning är onekligen ett intressant fenomen i samhällsvokabulären. Ibland känns det som att det handlar om ett dagis, där barnen skall sysselsättas och inspireras. Det paradoxala vid en jämförelse med vuxenvärlden är att de vuxna som ”hålls sysselsatta” ofta på ett meningslöst sätt, som snarare bryter ner, och skapar självförakt.

    Apropå ovanstående från mig, så kommer vi brandvakter på atomverket arbeta nära ihop med ett finskt företag – Cavieron. Vidare apropå. Det finns mycket som jag inte kommenterat hos dig, bl.a. dina tidigare ord om Avesta Jernverk, och dess betydelse för många finländare, som svar på en kommentar från mig. Vet du att företaget är finskägt numera, av det där bolaget som jag aldrig lär mig att stava till utan hjälp, Outokumpu.

    • PJ

      Helt rätt. Barn sysselsätter man när de har tråkigt och inte vet vad de skall göra. Eller så sysselsätter man sig själv av samma orsak men knappast när man utför ett arbete. När myndigheter eller företag sysselsätter folk är det något fel.

      Si, si företag köper upp varandra, fusionerar och trixar med olika namn så snart vet man varken ut eller in. Avesta Jernverk vet jag i alla fall var arbetsgivare till många österbottningar en gång i tiden.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Translate blog »