Festival mitt i vintern – Umefolk!

Som sagt, jag besökte Umefolk i Björkarnas stad senaste weekend. Folkmusikfestivalen Umefolk som bjöd på ett varierat utbud av musik, dans och aktiviteter. Förutom Umefolk som höll till på Folkets Hus fanns skidtävlingar i stadsparken och vad jag förstod, även simtävlingar för barn på Navet. En hel del aktiviteter på gång i stan.

Jag får kanske återkomma till denna vistelse i ett annat inlägg men här kör jag en bildkavalkad med temat vad jag upplevde musikaliskt. Det blev en hel del, det är ett urval och jag skall inte trötta ut er med långrandiga recensioner utan blanda bilder och text för lättare läsning.

Det började på fredagskväll med Allspel på Idun-teatern. Stor ansamling på stora scenen med smakprov på vad som komma skulle. Kör, stråksektion, barnkör, dans och många musikanter. Jag tippar att det kanske rörde sig om flera hundra som gav järnet på scen. Allspel är utan tvekan ett av de mest populära numren på hela festivalen. Ett mäktigt skåde- och hörspel.

Bland alla de som visade upp sig på Allspel var Ye Bansihed Privateers, en märklig grupp  med irländsk musik och sjörövare som musikanter. Kanske de mest särpräglade på hela festivalen. Jag får återkomma till dem längre ned.

Senare på kvällen hörde jag Elin Jonsson som mest spelade egna låtar med hjälp av en loopmaskin. För mig var det ny teknik fast jag antar att det inte är någon nykomling bland musiktillbehören för musiker. Elin uppträdde för första gången inför publik med en sådan maskin så det var spännande för henne hur det skulle gå. Jodå, det gick fint även om en låt krånglade lite.

Med loopmaskinen spelade hon först in en eller flera melodislingor samt taktljud som sedan kunde startas så att de bildade  en ”orkester” och så fyllde hon på med variationer av låten ovanpå. Inget var alltså förinspelat utan allt skapades på plats. Det gällde att välja rätt pedal vid exakt rätt tidpunkt och att takten stämde direkt.

Jag fick jag upp ögonen  för Elin Jonsson när jag först hörde henne spela i gruppen RIM och då ”Yrsnö” som blev en av mina älsklingslåtar.

En riktigt njutbar stund i Miklagård, en av lokalerna i Folket Hus. Det finns många studios och spelningslokaler i Folket Hus så det är inte lätt alla gånger för en nykomling att hitta rätt men jag har besökt Umefolk flera gånger så jag börjar bli rätt varm i kläderna. På många ställen fanns det också spelmän som improviserat ställde upp och spelade folkmusik och traditionella låtar. Här och där fanns lämpliga utrymmen för detta.

För att variera bildflödet visar jag utsikten från mitt hotellfönster på andra sidan gatan från Folkets Hus på lördagsmorgonen. Här var det full rulle med byggjobb lördag som söndag. Ingen rast och ingen ro. Jag hade hoppats på ett rum högre upp men det fick även gå med denna utsikt. Det var ju inte meningen att jag skulle sitta och glo ut genom fönstret hela helgen. Det fanns ju minsann annat att göra.

Till exempel Marja-Liisas Orgelsuite, ett nordisk projekt med sex tramporglar som körde igång på lördag eftermiddag. En annorlunda musikkonstellation och bra lät det. Under en del av framträdandet sattes orglarna på låga kärror som fördes runt publiken liksom en dans. I mitten syns Leija Lautamaja från Finland, en duktig folkmusikant som har många järn i elden. Jag får återkomma till henne lite längre ned.

Kl. 17.30 på lördag uppträdde Tzeitel, en grupp som spelar klezmer-musik.  Det är judisk musik från Östeuropa som kan vara väldigt dramatiskt sorgsen men också  otroligt livlig, glad och taktfast. Det är en musik jag lärt mig tycka om de senare åren.

Så kom då Ye Bansihed Privateers, ett Umeband som verkligen gav en show som heter duga på Idun-teaterns stora scen. Musik typ Irland och sjörövare som lever rövare på scen. Det är som en helt skådespel med nästan våldsamma scener.

Innan de startade sitt upptåg ville de att barnen gärna hade sina föräldrar i närheten ifall de blev rädda för allt som hände på scen så kunde föräldrarna berätta att det bara var på skoj. Jodå, som liten gosse hade jag kanske inte varit så morsk när de stämde upp. Fast jag såg också små barn som glatt skuttade runt i dansen på golvet framför scen. – Det hela började med att de bar in en död man på scen  som tydligen skulle begravas. Fast han lurade dem, mitt i allt blev han levande och showen drog igång.

Så kan det gå med alltför mycket rom och vildhet. Plötsligt låg hela bandet avdånade på scen förutom en. Gossen nere i högra hörnet ser lite bekymrad ut, tycker jag mig se.

Det ät tufft att vara med i Ye Bansihed Privateers. Inte alla som står på fötter hela showen. Och en basfiol slog de sönder så det blev kaffeved av den.

Men snart var alla på fötter igen och gossen såg definitivt gladare ut. När deras tid var ute på scen (nästa band skulle in och förbereda sig) följde delar av bandet ut med publiken och fortsatte spelandet i foajen utanför. De bjöd verkligen på det där ”lilla extra”!

Nästa grupp till rakning på Iduns scen var Looptok Cirkus med Maja Långbacka som solist.

Samuel ”Looptok” Långbacka stod för fioler, slagverk och elektronik och Cirkus Cirkör hade artister på scen som utförde halsbrytande nummer.

Som denna som ser ut att ha trasslat in sig högt uppe under taket på Idun teatern. Det hela slutade med lycklig och elegant nedkomst.

 

Sist ut natten till söndag var gruppen Enkel från Finland som i Studion med fart och fläkt spelade finländsk traditionell folkmusik i egen tappning. Mycket fint framträdande och kommunikationen med publiken fördes på svenska, finska och engelska. De var också först ut med uppträdande på universitetet på fredagen. – Ja, dansen fortsatte förstås efteråt i Loke men jag föredrog att dra mig tillbaka till rummet.

Ja visst, Leija Lautamaja t.v. har jag sett flera gånger i olika band, både med finländska och nordiska arrangemang. Hon är en framstående musikant och man kan på hennes agerande på scen se att hon har rutin, inlevelse och kunnande på scen. – Jag träffade henne i hotellets hiss och då passade jag på att berömma henne för Marja-Liisas Orgelsuites lyckade spelning tidigare på dagen. På söndag när vi åkte hem med färjan från Holmsund kände hon igen mig och hälsade. Det var ju en liten bonus.

Hela gruppen Enkel kom med på färjan och en hel del bagage hade de.  Bl.a. hade Leija en stor låda som jag antar innehöll hennes dragspel, eller så var det orgeln, jag vet inte. Men tung verkade den vara.

Jag var först av färjan i Vasa och stegade glatt mot tullen som även denna gång var obemannad. Jag hade bara hunnit en liten bit på landgången så kom Leija förbi med sin tunga låda med god fart . Den var verkligen tung för hon måste byta grepp flera gånger men lika snabbt var hon i gång igen och jag såg henne försvinna nedför rulltrappan. Vart de andra i gruppen blev av vet jag inte för när jag kom till utgången stod Leija med sin låda innanför dörren till synes helt oberörd efter ruschen. Hon måste, förutom att vara musikalisk, också vara stark och ha bra kondition.

Jag kastade hastig fram frågan: ”Det måste ha varit en tung låda!”
”Jepp!” svarade Leija – och så var Umefolk slut för denna gång.

---

Artister på Umeåfolk
Folkligt sväng med bygdens dotter – Elin Jonsson
Marja-Liisas Orgelsuite
Tzeitel
Ye Bansihed Privateers 
Looptok
Enkel 

Leija Lautamaja