Stöddiga regeringen lämnade det sjunkande skeppet

Den 18 januari skrev jag ett inlägg där jag drog en lättnadens suck. Kungariket hade äntligen fått en ny regering efter fyra månaders traggel med regeringsbildandet. Igår suckade jag också men inte var det främst av lättnad utan mera av uppgivenhet. Finlands sämsta regering på år och dar avgick. Kanske ändå lite lättnad för att regeringen Sipilä inte skall hinna ställa till med mera skada än vad den redan gjort.

Men avgången borde har skett betydligt tidigare. Nu luktar det valtaktik lång väg eftersom Centerpartiet ligger dåligt till i opinionsmätningarna och fått kalla fötter. Sommaren 2017 var regeringen på fallrepet efter Sannfinländarnas splittring och senast då borde regeringen ha avgått. Istället blev det diverse trolleritrix genom att ett nytt parti bildades huxflux. Blå framtid såg dagens ljus med avhoppare från Sannfinländarna och Sipilä var åter nöjd. Vi kan säga att republiken gick en blåst framtid till mötes.

De tre regeringskumpanerna fortsatte att driva sina egna partipolitiska mål: Centerpartiet ville rita om kartan genom att införa landskap där partiet skulle gynnas röstmässig, Samlingspartiets ville överföra skattemedel som betalas in för välfärden till privata vårdföretag och Sannfinländarna/Blå framtid ville genomföra sin flyktingfientliga och populistiska politik.

Landskapen i alla ära men då borde de också få beskattningsrätt för att själva finansiera sin verksamhet och inte via staten som kan vara nog så hård i nyporna när det gäller pengar. Staten ger och tar men mest tar den när andan faller på. Genom landskapens egen beskattning finns inkomster och utgifter på nära håll och kan bedömas bättre än från Helsingfors. Vi vet nu hur oberäknelig regeringsmakten kan vara.

Redan nu finns privata aktörer inom vården och gott så men samhället, kommunen eller landskapet, skall vara den som bär huvudansvaret och också genomföra det mesta av vården och omsorgen. Det är min åsikt. Vården skall inte slumpas bort till privata aktörer som har som sitt huvudsakliga mål att göra så stor vinst som möjligt. Resultatet har vi delvis sett i den senaste tidens vårdskandaler. Att vårdjättarna är besvikna är klart när en ny lukrativ marknad tycks försvinna just på målrakan. Av det vi betalar in som skatt skall så mycket som möjligt gå till vård och omsorg och inte till vinster som delvis slussas ut ur landet via internationella investerare. Privata vårdbolag som komplement, inte som ett heltäckande alternativ.

Flyktingpolitiken var Sannfinnländarnas/Blå Framtids skötebarn och helst hade de velat köra ut ur landet allt vad flyktingar heter. Bort, bort så att vi slipper se dem var deras recept på flyktingproblemet i världen. Nationalism, egoism och skrämselpropaganda var verktygen.

Gjorde inte regeringen Sipilä något bra? Arbetslösheten har gått ned men inte skall regeringen ta åt sig alltför stor ära av det. Världskonjunkturen har under de senaste åren i hög grad gynnat exporten men knappast aktiveringsmodellen som mest var till för att knäppa de arbetslösa på näsan. Finland har också under perioden betalat av på utlandsskulden men till priset av massiva neddragningar och försämringar för de som har det sämst. Bland de större tabbarna var att dra ned på stödet till utbildning och forskning som istället borde ha fått mera resurser. Det är den vägen Finland måste gå för att hävda sig i konkurrensen på världsmarknaden, ökad kunskap och nytänkande. Inte att försämra semesterersättning för offentligt anställda eller att arbeta gratis 6 minuter extra per dag. Knappast något som gör att arbetsgivare hoppar jämfota av glädje och börjar anställa mera folk. Möjligen kan något företag marginellt öka vinsten.

Svenska språket har också mått dåligt under regeringen Sipilä. Sannfinländarna/Blå framtid har säkert gjort vad de kunnat för att sätt käppar i hjulet för svenska språket och Centerpartiet och Samlingspartiet har likgiltigt låtit så ske. Det visar inte minst de dåliga lagberedningar och förslag som kommit från denna regering. Gång på gång har lagsförlag återgått på grund av att språklagen har negligerats.

Vi har haft en stöddig regering säger Gröna Förbundets Ville Niinistö och det är en av de mera klargörande etiketterna vi kan sätta på regeringen Sipilä. Att driva företag och att sköta landets affärer kan inte alltid göras med samma metoder. Möjligen kan det finnas företagsledare som hyllar management by perkele men i politiken handlar det om respekt för grundlagen, förhandlingar och att låta processer ta den tid de behöver. Att in i det sista försöka genomdriva den stora vårdreformen och se prestigeprojektet krascha in i kaklet blev för mycket för herr Sipilä. Bästa att lämna det sjunkande skeppet. Regeringen Sipilä gapade helt enkelt efter för mycket och vägrade lyssna på experter som förde fram fakta som inte stod i samklang med regeringens politik. – Stöddig var ordet!

Det talas mycket om nödvändigheten av en vårdreform, något som de flesta politiska partier tycks hålla med om, men ingen har för mig lyckats tala om varför. Tills igår när forskaren Siv Sandberg gläntade på förlåten i tv-nyheterna och förklarade att små, fattiga kommuner har svårt att klara vårdbehovet. Det handlar alltså om pengar och glesbygdsproblemet. Istället har man lindat in problemet med att tala om att vården skall vara jämställd. Lösningen skulle alltså vara större områden, mera koncentration och lättare att lägga ned små, perifera vårdenheter. Allt medan vägarna blir sämre och de stackare som bor i glesbygden åter får skylla sig själva.

Storstäderna har inget större intresse för vårdreformen utan de vill köra sitt race och om fattiga landsbygdskommuner inte klarar sig så är det deras eget problem. Frågan är då om det behövs en omfattande vårdreform eller en bättre glesbygdspolitik?

Valet närmar sig om fem veckor och det blir spännande att se resultatet efter valdagen. Blir det som i Sverige långdragna förhandlingar eller inser partierna redan i valkampanjerna att det behövs mera samarbete och mindre stöddighet? Vi har inte råd med en regering Sipilä till!

 

Få se vem som har den största tratten i valmaskineriet hos partierna och var de mest ljuvliga melodierna spelas?