Skatt ur kistan eller botten ur?
Skattemyndigheten i republiken har idag publicerat vilken beskattningsbar inkomst landets skattepliktiga hade år 2018. Förutom ett par hundra eller så, som fick godkänt att deras inkomster inte skall synas. Tidningarna serverar uppgifter om de som tjänat mest per landskap och i landet. Kommunvis också för företagen. Det beror naturligtvis på vad tidningarna väljer och i vilken omfattning.
Skall vi säga som så att jag och min blygsamma inkomst för år 2018 inte fanns sökbar på Vasabladets hemsidor idag. Kanske lika så bra. Men det går tydligen att få fram vad alla förtjänar genom att ringa skattemyndigheten och göra förfrågan per person. Om man har tid och ork att vänta tills man kommer fram vill säga. Tänk om alla eller många gjorde så, vilken tid och kapacitet skulle det inte gå åt för Skattemyndigheten. Växeln skulle förmodligen bryta ihop. Så sker inte i verkligheten, tack och lov. Inte i någon större omfattning i alla fall.
Samtidigt kan man fråga sig varför inte allas beskattningsbara inkomster finns tillgängliga på Skattemyndighetens hemsida, det borde inte vara någon omöjlighet. Kanske det skulle bli en massa snokande, prat, avundsjuka och stridigheter? Jo, helt säkert på sina håll. Å andra sidan, de som har tillräckligt hög inkomst för att hamna på tidningarna sidor skyddas ju inte av tidningarnas begränsningar utan de får vackert finna sig i allmän granskning. Fast det finns säkert bland höginkomsttagare sådana som gärna syns på detta sätt och får glänsa lite på höstkanten så det är hugget som stucket.
Det finns också de som betalar noll cent i skatt, eller väldigt lite, och är ändå bland de rikaste i landet och i världen. De verkliga storgubbarna och -gummorna. Fast det är nog mest gubbar. De som inte syns men verkar i det fördolda. För att inte tala om skatteplanerarna i gråzonen och de som använder rent kriminella metoder. Tyvärr tror jag vi bara ser toppen av ett isberg vad gäller undanhållande av skatter i världen. Jag har sett uppgifter om att enbart inom EU sker skatteflykt på runt 50 miljarder euro per år och det skulle inte förvåna mig om det är lågt räknat. Som jämförelse så ligger Finlands statsbudget på ungefär samma summa.
Jag lade märke till en f.d. arbetskamrat som gjort storkovan på flera miljoner euro. Vi jobbade på samma ställe en tid och det var minsann inget märkvärdigt jobb. Idag är han mångmiljonär i euro och jag är, om inte fattigpensionär, så får jag i alla fall suga på ramarna. Så olika kan ödet vara.
Som bloggare, eller som det också så fint heter, influenser, kan man också tjäna pengar läser jag i bladet. Detta är dock inte något som kommit mig till del. Min uppfattning är att man skall ha någon annan verksamhet vid sidan om som drar in pengar. Reklam, mode, författare, föreläsare, försäljare, företagare av något slag. Då kan man använda bloggen som fönster utåt för sin verksamhet men att bara skriva text rakt av och visa bilder är det mycket få som lever av, helt eller ens delvis.
Av de ”finlandssvenska” bloggare och kändisar som Vasabladet tog upp var det ingen som använde svenska som språk i sina kanaler. Finska eller engelska var språket. Själv har jag inget problem med att använda svenska på bloggen även om jag allt mer har börjat använda engelska på mitt Instagram. Jag inbillar mig att Instagram är lite mer internationell än min blogg. Problemet är att jag taggar mina bilder på Instagram alltför lite.
De flesta betalar skatt ur kistan men för vissa har botten gått ur. Det finns inget där alls, bara ett hål.
En och annan kula skall stat och kommun ha in, annars slutar samhället att fungera. Alltför många kulor flyter dock förbi utom räckhåll för skattmasen. Jo, han står där ute på bryggan ser ni väl, skattmasen, och försöker fånga in smitarna.
”Varför låter ni storföretag smita från skatt, finansministern?” – Svt
Mitt Instagram – ni följer väl mig på Instagram?
Du kanske också gillar
2 kommentarer
Erika
Det finns fler sätt att tar reda på vem som tjänar vad, inte bara
skattemyndigheten. Enkelt, betala bara en liten slant får du strax
ser vad grannen eller vem det nu kan tänkas var, tjänar.
Finns många som stoppat undan. De som klassas som mångmiljonären
och skattar för noll och intet, hur i hela friden är det möjligt att komma
undan med sådant? Hade det varit du eller jag, milde tid vilka repressalier
det blivit.
Lite om annat!
På ett ställe får du i princip veta allt om dig själv. Hur länge du bott där du bor.
Vem mer än du som bor där. Om du har kronofogden efter dig, om
det finns brottmål du är inblandad i. Allt finns. Det ställe jag bad att få bli
borttagen, skrev tillbaka att det inte går. När inte jag finns vid första sökning
står följande : Bli validerad medlem för att se personen. Det här förmynderiet
som jag anser det är, gör mig heligt förbannad. Som person oavsett dator eller
ej har du inga rättigheter när det gäller sökning av dig som person.
Har däremot utan tjabb och krångel blivit borttagen på de sökmotorer
som jag skriftligt bad om b-tagning. Gick hur bra som helst. Men några
få sätter sig på tvären. Två av dom har fått sina fiskar varma av mig.
Om jag av stor orsak känner att jag inte vill hittas via internet ska jag
också få bli borttagen. Vet att det går, fast med andra åtgärden men,
varför ska allt var så förbannat tillkrånglat? Hmm,
Per
Jo, den som har mycket pengar har också resurser att lägga på skatteplanering och andra trix för att ytterligare öka sin rikedom.
Den som har mycket får ännu mera. Och den som har lite, från den skall också tas det som den har. Står det visst i Bibelboken. Om det sedan är rättvist är en annan sak.
Det är mycket möjligt att det finns liknande tjänster (söktjänster på personer) här i Finland men de är förmodligen på finska och inget jag känner till. Däremot vet jag att man i Sverige kan hitta en hel del info om personer även utan att betala något. Jo, Internet har både bra och dåliga sidor men den som har skyddad identitet borde inte synas, det är i alla fall ett minimikrav.