Förr i världen,  Livet på landet

Vatten

Från damm till vatten.

Vatten är viktigt. Nästan lika viktigt som luft. Fast när stan är full av vatten, som till exempel i Venedig, är det inte alltid så bra. Den staden har varit svårt utsatt för översvämningar. När Robert Broberg sjunger att stan är full av vatten och man är lite i hatten, då är det något positivt. Stockholm, när stan är som bäst en sommarnatt.

Igår morse vaknade vi till det faktum att södra delen av byn var utan vatten. Läckage på en av ledningarna. Byns vattenpatrull ryckte ut tillsammans med en grävmaskin och lyckade lokalisera läckan till en koppling. Strax efter middagstid fick vi vattnet åter. Tur att vi har kunnigt folk i byn som förstår sig på vattnet och kan reparera. Stort tack till patrullen som kan och vill ställa upp!

Jag skulle tro att i början av 1970-talet fick Oxkangar rinnande vatten i kranarna men före det var det hämtning från källor eller, om man hade tur, från gårdsbrunnen. Det var inte alla som hade en tjänlig gårdsbrunn utan då fick man ty sig till kallkällor.

Vi på vår backe hade tre källor inom ett par hundra meter och jag minns än hur jobbigt det var att hämta vatten. En källa låg alldeles nära landsvägen och dit var det lätt att gå för att med kärra hämta vatten men den kunde bli sin (torka ut) på somrarna och då fick vi bege oss genom skogen och bära hem allt vatten en bit längre bort. Usch för alla myggorna som bet en!

Korna gick sommartid dit själva men på vintern skulle också deras vatten köras hem med häst och åka (släde).  Jo då, sådant har jag varit med om. En gång blev sister Jane blev rejält våt när hon som kofösare föll ned i källan. Blött och jobbigt att ta sig upp ur källan för marken runt om var gyttjig och sög fast. Och korna de bara stod runt om och tittade på. Möjligen sade de ett uppmuntrande mööö.

Källor, precis som riktiga lador, de få som finns kvar, tycker jag är värda att vårda och bevara. Märka upp var de finns och inte låta kortsiktig nytta förstöra dessa landsbygdens klenoder och tillgångar. För att antal år sedan när jag gjorde en skogsdikning bevarade jag ett område kring vår källa och den finns kvar. Egentligen har jag två riktigt bra källor på mina marker bevarade men källan nära vägen som jag skrev om tidigare är förstörd av ett vägbygge.

På min hemgård fanns en brunn men den hade dåligt vatten så vi var hänvisade källor. Vi barn skulle akta oss för brunnsgubben. En annan gubbe vi skulle akta oss för var källargubben. De flesta av dagens barn har inte hört talas om dessa gubbar. Förr i världen hände det säkert olyckor när barn föll ned i brunnen eller i källaren och det var nödvändigt med en viss skrämselpropaganda för att hålla bort de minsta barnen från något så spännande som svarta, farliga hål till underjorden. Jag har själv en morbror som fick men för livet när han som liten gosse föll ned i källaren.

Idag kan vi i södra delen av byn också fröjda oss åt rinnande vatten i kranen. Tänk så självklart vattnet i kranen är. Bara att vrida på och så strömmar friskt och bra vatten fram. Men om det är avbrott, hu, då är det nästan så hela världen går under, ”inget vatten!”. Nu är det vinter och vi har åtminstone lite snö. Den går att smälta på spiseln som eldas med ved. Själv har jag inte behövt göra det men jag har svaga minnen av att mor tinade snö på spiseln.

Skål för vattnet!

 

Här är patrullen i full gång. Utan grävmaskin hade nog inte jobbet varit lätt trots att det nästan inte alls fanns någon tjäle i marken.

Här måste jag visa en bild från Grodkällan i Arvidsjaur, inte alls långt från E45 vid Auktsjaur. Så snygga och stora är inte våra källor och definitivt inte med denna säregna, turkosa färg. Jag besökte källan hösten 2018. Kan rekommenderas om man behöver en stunds avkoppling på road trippen.

6 kommentarer

  • Wesber

    Ja det var ett evigt släpande med gummihjulakärran för att hämta vatten i källan ovanför er. Vår katt” Biggon” följde alltid med men stannade i diket nedanför huset där du bor nu och inväntade oss. Och så var vi alltid så rädda för din kompis Erik så vi smög alltid förbi utifall han var där och hälsade på. Varför vet jag inte men han stod alltid och ropade konstiga saker till alla som passerade. Tänk att han spelade Jussi i Rederiet senare, det kunde man aldrig tro då. Fina foton du tagit, är det nedanför backen från bybutiken mot norrbyn som läckan var, kan inte placera huset såhär på rak arm. Här år det vinter och mera kommer imorgon, än är inte tiden ur led.

    • Per

      Jo, det kom folk från byn till Dånaback-källan. Åtminstone de som bodde mitt i byn.
      Ha, ha så Erik skrämde er? Jo, han var nog livlig redan de tiden, något som kanske behövdes senare i teaterkarriären?
      Aj, aj, du har nog varit borta för länge från byn nu, märker jag. Det är ju Kyttlands gården där Kalle och Siri bodde. Grannar till er.

  • Annepauline

    Vatten är viktigt. Jag känner igen nästan allt som du skriver i ditt inlägg. Jag var också utan vatten för ett tag sedan. En granne borrade för bergvärme och borrade rakt genom vattenledningen. Han sa att han fått ritningar över området och han hade minsann koll på läget. Jovisst. Hela området var utan vatten ett helt dygn. Vi fick gå och hämta vatten ur en vattenpost så ok, det funkade ju ändå. Då får man sig en tankeställare. Stora delar av världen är ju faktiskt utan tjänligt vatten mer eller mindre jämt. Vi hade inte heller en bra brunn hemma. Den sinade på somrarna och vattnet var det ingen vidare kvalitet på. Vi hade också en källa där vi hämtade vatten. Eller källan låg egentligen på en helt annan persons mark. Där hämtade många familjer ”kaffevatten” och de som ägde källan var inte glada över denna trafik men vattnet i källan tog aldrig slut och det var så klart och så gott. Till kossorna hämtade vi vatten från ett helt annat ställe. Vilket jobb. Jodå, jag har hämtat in snö och smält till vatten på vedspisen många gånger. Tänk att ett proppfullt fat med snö blev en liten skvätt vatten när det smälte. Man fick hålla på bra så länge innan man fick vatten till att både tvätta och skölja håret i. Jag som hade långt hår så det gick ner till midjan, haha, inte blev det tvättat varje dag precis. Ojoj, det skulle dagens ungdomar behöva uppleva. När jag berättar om det så tror de att jag ljuger, haha. Så verkligen: Skål för vattnet!

    • Per

      Är man från rätt generation så hon har man allt fått hämta vatten. Just kaffevattnet var det speciellt viktigt att det var gott och utan bismak. Även många villabor brukade stanna till vid källan vid vägkanten när de åkte ut till sina sommarstugor, De få som fanns på slutet av 50- och 1960-talet.
      Kaffevatten och utedass var det frågan om den tiden.

      Man skulle tro att snö innehåller mera vatten än vad det gör men tur är det för tänk vilken vårflod det skulle komma om det är metershöga drivor på vintern. I år lär det inte bli någon större vårflod här, så lite snö som vi har. Nästan ingenting. Men jag hörde att 150 km söderut hade de betydligt mera snö, 20 cm hade kommit helt nyligen.

      Det gäller att veta var man gräver och borrar annars kan det gå galet. Både vatten-, avlopp och elledningar gäller det att ha koll på. Idag också bredband. Nåja, ett dygn skall man nog klara sig något så när men sen då?

  • Wesber

    Varför krymper alla hus i Oxgangar. Även hela holmen Laxöur där vi hade kossorna hela sommaren hade krympt och alla villor satt plötsligt ihop. Det blir bara en villervalla av alltihopa när man bli gammal. ?

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Translate blog »