Livet på landet

Ett år senare

Som de minnesgoda läsare ni är så minns ni säkert ett inlägg från förra hösten när jag vägde en stor björkklabb som jag klöv i två bitar. Jasså inte, nåja, länk finns längre ned.

Det var då jag röjde upp efter den stora stormen av den 17 september 2020. Åh, så många träd som låg i backen och så mycket elände för skogsägare, väglag och elbolag. Elementens raseri gjorde verkligen skäl för uttrycket. Jag minns att det knakade och brakade i huset natten lång och när dagsljuset återvände gjorde jag en inspektion av stormens framfart. Faktiskt lite spännande och ganska snabbt kunde jag konstatera att jag inte drabbats värst.

Det goda var att jag fick en hel del fin björkved som jag jobbade med hela hösten. Sågade till klabbar, klöv och körde in i vedlidret. En del staplade jag upp i travar på utsidan och den delen kommer att köras in nästa höst.

Även senare i höst kommer jag att fortsätta arbetet eftersom jag har ett område med 10–15 vindfällen av tall som ligger nära till och som jag också skall göra till ved. För kommande år. Så fort det fryser på kommer jag att sätta i gång med det arbetet.

För att återgå till vägningen av björkklabben så gjorde jag idag en ny vägning av de två halvorna för att utröna hur mycket de minskat i vikt under nästan ett år, inomhus med bra ventilation och tillgång till sol en stor del av dagen.

Ifjol denna tid vägde vedhalvorna tillsammans 20,2 kg, idag väger de 15,46 kg. De har alltså tappat 4,74 kg eller 23,4 % av sin vikt under ett år. Ganska bra skulle jag säga. De får ligga på sin plats ett år till och då gör jag en ny vägning men jag antar att det inte blir lika stor minskning av vikten då.

Mitt experiment med vägningen av björkklabben röner kanske inte lika stort intresse som mitt blygsamma försök med att syrafälla björkar. Då tog till och med tidningen Land kontakt med mig och införde en liten text om mitt försök. Vilket år har jag glömt bort och jag tror inte det blir fler syrafällningar. Däremot fortsätter den eviga kampen med att få hem brännved till spiseln. Bara slit och släp men också en och annan fin vilopaus i skogen och så är ju värmen från vedeldad spis gudomlig!

Björkved

Här ser ni noggranna anteckningar av vikten. Visst skulle de gå bra att elda upp redan nu men jag väntar ett år till för bästa möjliga effekt.


Vad väger klabben? – Blogginlägg 20 oktober 2020

Och klabben väger… mucho! – Blogginlägg 23 oktober 2020

 

 

2 kommentarer

  • annepauline

    Tänk att det gått ett helt år sedan ditt inlägg om björkklabben! Hade du frågat mig rakt upp och ner hade jag sagt hmm, det är säkert fem, sex månader sen du skrev det inlägget. Så har det gått ett helt år! Så där är det med mig jämt, frågar någon mig när något hände får jag plussa på dubbla tiden mot vad jag tänkte svara. Går tiden dubbelt så snabbt nu mot förr? Det känns ju så.

    Men hur gör man när man syrafäller björkar? Det har jag aldrig hört talas om.

    • Per

      Tiden går som Hacke Hackspett. Nyss var det midsommar, snart är det julafton.
      Dagarna går fort, timmarna är långa.

      Syrafällning: träden, lövträd, fälls när de har små mössöron till löv och sedan låter man stammarna ligga okvistade en tid medan löven utvecklas och drar vätska ur stammen. När sedan löven vissnar bort kan man kvista och kapa stammarna. Det är löven som gör en stor del av torkningen av veden.
      Problemet som jag tycker är på sommaren är det varmare att jobba med ved och så finns myggen.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Translate blog »