Allehanda

Svett eller regn men vått var det

Ikväll vill jag tipsa om en intressant blogg som jag av en slump råkade hitta: Sågkvarns Gård. Det är ett jordbruk som bedrivs med Människa, Djur och Natur i Samklang.

Idag är jordbruket mekaniserat, det är stordrift som gäller och arealerna per gård är enorma jämfört med gårdsbruket ännu på 1960-talet.

Jag skrev för ett par inlägg sedan att mitt första arbete var på Oravais Fabrik men vid närmare eftertanke det stämmer det inte. På jordbruket som far och mor drev fick vi barn tidigt börja hjälpa till och med åren blev det sommartid mera höbärgning än att bada och leka bort sommaren. Jag har provat de flesta redskap som en häst kunde dra under höbärgningen förutom själva slåttermaskinen. Men traktordriven slåttermaskin av den gamla typen har jag nog kört till lust och leda.

Höbärgningen var svettig och varm och var den inte det så var det lika illa, regn och rusk. Då blev det extra arbete med torkningen av höet om det inte gick så illa att det blev förstört. Ibland var det en kamp mot tiden när regnväder hotade och torrhöet bara måste in i ladan eller upp på störar. Det hände att störtregn med åska knep torrhöet mitt framför näsan eller så dröjde regnet medan åskans brak och dån rullade fram över äng och lid. Då gällde det att inte titta alltför mycket på moln och blixt utan koncentrera sig på att få in ännu ett lass i ladan. Tids nog fick vi sitta i ladugluggen och titta på när regnet öste ned. För det mesta fick vi dock in höet torrt och fint i ladan men jobbigt var det.

Det fina med Sågkvarns Gård är att där används fortfarande hästar i arbete. Min granne fåraherden när också sådana drömmar; få se om det blir så eller om det blir en traktor till?

höbärgning
Mycket mera höbärgning än så blev det inte för mig i år. Men gott så, och gladast var nog fåren.

7 kommentarer

  • kicki

    Jag fick mest tramp i ladon och saltet som man kastade på höet sved i de små sår som oundvikligen kom av det stickiga höet.

  • Ninna

    Jag har också rötter inom lantbruket även om mina föräldrar själva inte hade nån gård. Så jag har spenderat många somrar med såväl höbärgning som annat, och även varit med om potatisupptagning senare på året. Och häst och ko och får. Har till och med varit med om att sköta om grisar. För att bara nämna några saker.
    Minns bland annat att jag envisades att hålla till vid hönsen hos en farbror när jag vara sådär 4-5 år, och fick hönsloppor på mig. hehe. Det kliade minsann, mest på ryggen, på väg hem därifrån sedan…
    Tänk vilka svängar livet kan ta! Nu är det längesedan jag satte fötterna i ett stall eller i en lagård.

    • PJ

      Där ser man, det är ingen dålig erfarenhet med lantliv i minnenas korg.
      Grisar hade vi också, roligast var när vi köpte smågrisar. De var så söta och nästan tillgivna.

      Ja, tiden går och vi med den. Men det är aldrig för sent att vika av från vardagens kända stig och göra ett besök hos en bonde med frigående höns. Hoppas de är loppfria! 😉

      • Ninna

        Haha! Ja man behöver ju inte försöka hålla på att försöka lyfta hönsen och klappa dom. 😆
        Jag har varit med om att hjälpa till med att kastrera såna där små griskultingar också. Två-tre dagar gamla, helst inte mer. Jag höll!
        Jisses ja! Såna minnen!

        • PJ

          Oj, var ditt lantliv så avancerat att du varit assistent vid kastrering av grisar? Glöm inte att nämna det i ditt CV! :-))

          • Ninna

            hihihi! Nja… lär knappast vara så att jag söker nåt jobb inom lantbruket.
            För övrigt var inte det nåt märkvärdigt. Jag höll dem bara, medan grisägaren blaskade på med jodpax och gjorde snitten. Det tog inte särskilt många sekunder.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Translate blog »