Allehanda

Måne, dån och dröm

Månen gå upp i öster, gul och grann med bakgrund av djupblått och rosa. Lugnt och stilla i byn. Endast fårens klämtande klocka hörs jämnt och tryggt från hagen. En vilsen mygga surrar kring mitt öra. Jag hör röster som pratar i fjärran men de tystna snart. Ett metalliskt ljud hörs från norr, kort, dovt och endast en gång. Som om någon slog mot ett järnspett med hammare. Nattens gonggong, det närmar sig midnatt.

Annat var det senaste natt när farbror Dunder behagade hälsa på. Han hördes i fjärran mitt i natten. Ett fridfullt muller, små dunsar, en lekfull ljudmatta. Inget att bry sig om. Men han närmade sig och höjde volymen på sitt predikande. Han strök svärdet mot skyar och skapade ljussken i syd. Han sände vinden som ruskade träden till en balett de våldsamt trådde. Böj och sänk, höj och andas. Headbanging i slowmotion. Han tog till hammaren och slog gnistor ur molnen, slog virvlar kraftfullt på trumman. Blixtar korsade himlen snabbare än metronomens slag för vals. En vals med knallar och dunder, brak och dån. Ett muller som rullade bort över skog och kärr. Han sände regnet som blästrade väggen, det rann, det plaskade, det droppade. Sådan var han, farbror Dunder, inatt. Han var i sitt esse, han trivdes en stund och drog bort.

Jag låg vaken en lång stund.  Hörde hur han försvann mot norr. Slutligen somnade jag och drömde. Märkligt, jag minns sällan mina drömmar, men denna mindes jag strax jag vaknade. Stark och levande. Jag låg på sjukhus under vita lakan. Jag kunde inte röra mig och sjuksköterskor svävade omkring min bädd, redo att hjälpa. Vid min sida satt salig moder, hon grät. Jag frågade varför jag låg där, vad som hänt. De ville inget säga, talade i gåtor. Jag mindes inget, hade inte ont, kunde inte röra mig.

Sådan var sistlidna natt. Jag hoppas jag får en mera lugn sömn i natt. Månen i öster vakar över stuga och lid.

Den gamla gubben i rosa mundering

0 kommentarer

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Translate blog »