Funderingar

Du eller ni?

Häromdagen fick jag ett meddelande per epost att jag deltagit i en enkät från Svenska Litteratursällskapet i Finland om duandet och niandet. Någonstans svagt i bakhuvudet finns minnet av denna enkät. Jag gillar att delta i enkäter om de är vettigt konstruerade.

Ibland niar jag folk. Jag gillar den tilltalsformen även om du ändå är det mest förekommande i mitt tal. Framför allt gillar jag den smått förvirrade minen som jag möter vid tilltal med ni. Speciellt hos unga personer. Vissa upplever niandet som nedsättande, själv uppfattar jag det som hedrande. För mig har det inget med ålder att göra.

Ytterligare ett sätt att tilltala folk är att använda tredje person singularis. ”Har hon gjort pepparkaksdegen alldeles själv?”. Eller med själva tilltalsnamnet. ”Nu skojar allt Gustav! Nyss fanns fem praliner i skålen. Har Gustav ätit upp alla?”

Den uppmärksamma läsaren av denna blogg har kanske noterat att jag ibland använder vi när jag egentligen menar jag. Lite som kungarna förr i världen. Det är väl ändå lite överkurs?

Jag kan tillstå att slikt ordbruk kan förorsaka förvirring likväl gillar jag att sätta lite krusiduller på mitt språk ibland genom att nia. Någon kanske tycker att jag gör mig lite märkvärdig med niandet men egentligen är det för att bryta normen.

Inom tyskan och spanskan är det vanligt att nia folk. Sie för tyskan och Usted för spanskan. Kanske inom andra språk också? Att bli tilltalad med Sir på engelska är inte heller alltför ovanligt.

Vilka frågorna var och vad jag svarade är för länge sedan glömt men det finns en artikel om enkäten i tidningen Källan som Svenska Litteratursällskapet i Finland utger. En i övrigt intressant tidskrift som finns gratis på nätet och går att ladda ned som pdf.

Brukar Ni nia folk och hur reagerar du när du blir niad?

Karl Olof, vad står ni och spanar på? Är det på Susanna i badet eller är det en skuta på kommande?


Både du och jag väcker känslor – Artikel i tidskriften Källan om enkäten

Duande och niande – sociala roller, plats och tid inverkar – Artikel av Lisa Södergård
Duande och niande – hur gör man i dag? – Artikel av Lisa Södergård

Sök nummer av tidskriften Källan – Svenska Litteratursällskapet i Finland


PS! Detta inlägg skulle jag ha publicerat igår kväll men just som jag hade skrivit färdigt inlägget i min ordbehandlare så gjorde jag någon mystisk manöver på tangentbordet och allt försvann. Gick inte att rädda. Så less blev jag att jag gick och lade mig. Idag lördag nytt försök som lyckades.

2 kommentarer

  • annepauline

    Kul inlägg. Jag blev lärd av min mor att jag måste niga för läkare. Rektorn och lärare skulle man ju som flicka alltid niga för. Jag glömmer aldrig första gången jag gick till en läkare i Svärje. Jag tog i hand och neg och läkaren liksom studsade till och såg väldigt förvirrad ut någon sekund. Jag förstod först långt senare varför. I Svärje neg man tydligen inte för läkare. Det sitter i knäna, det är snudd på så jag niger för läkare än i denna dag. Snacka om inlärning! Jag brukar nia äldre personer. En del har faktiskt sagt: Men så trevligt att du säger ni. Tror aldrig att någon niat mig. Invandrare säger ofta ”madam” och det låter för all del rätt trevligt. I andra europeiska länder verkar det som folk är mer artiga av sig, i affärer och i telefon och så vidare. I Svärje är nog invandrare trevligare och artigare än infödda svenskar tycker jag. Förutom de här som springer runt och sätter en blykula i pannan på folk.

    • Per

      Angående det sista i din kommentar så är det kanske undantaget som bekräftar regeln. Jag tror också att folk på kontinenten är mera formella och därför uppfattas som artiga.

      Där ser man, du var ett rent föredöme i kontakten med läkare. Ha, ha, jag tycker absolut att du skall fortsätta med nigandet inför läkare. Det kan vara rena vinsten ifråga om vårdande åtgärder!

      Jag har också en liknande historia men åt andra hållet så att säga. Till vår by flyttade på 1960-talet en familj från Sverige och med på flyttlasset fanns en gosse som också skulle börja i vår byskola. Första dagen han kom till skolan gick han fram till läraren, slog ihop klackarna och bugade djup för läraren. Jag tror att både läraren och vi elever blev alla lika överraskade, något sådant hade vi inte sett tidigare. Läraren strålade av förtjusning, berömde nykomlingen och sa att där ser ni hur ni skall uppföra er. Ett verkligt föredöme!
      Att den unga gossen sedan var av den livliga sorten och även skapade en hel del problem för läraren är en annan sak. Det kom senare, ha, ha….

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Translate blog »