Spår av våra förfäder i oss

Jag har nyligen läst en bok som jag avverkade på rekordtid. Normalt läser jag ganska långsamt och begrundande men denna bok formligen slukade jag. Det är boken ”Svenskarna och deras fäder” av Karin Bojs och Peter Sjölund.

Boken handlar om att med DNA-teknik utforska svenska mäns Y-kromosomer på fädernesidan och därmed kunna kartlägga släktförhållanden och folkvandringar.

Människan, i en eller annan form, har existerat i några miljoner år men denna bok tar avstamp i senaste istiden som snabbt avslutades för ungefär 11000 år sedan. Det var då de första jägarna följde isens reträtt och vandrade allt längre norrut från europeiska kontinenten. Man skulle då tro att de var svenskarnas förfäder men många fler folkvandringar skulle ske från olika väderstreck och det är en blandning av dessa olika migrationer som idag är ursvensken. Bl.a. kom herdefolk från Östeuropas slätter och från Västeuropa kom bronsåldersmänniskan. Ända från Turkiet och Persien strömmade folk till Norden och detta långt innan det alls fanns något som idag kan påminna om Sverige.

Människan har alltid rört på sig, vandrat, sökt sig till nya boplatser. Och så kommer det förmodligen alltid att vara. Det som vi idag ser av flyktingströmmar och fattiga människors försök att få ett bättre liv är bara en liten rännil av hela mänsklighetens migration.

Det vore intressant att själv göra en undersökning av mina egna Y-kromosomer och få ett hum om varifrån just jag härstammar. Med den nya tekniken och att allt fler testar sig kan man få ett betydligt säkrare resultat. T.ex. påstås i boken att det finns en klar genetisk skillnad mellan inlandsfinnar och kustsvenskar i Finland. Och varför skulle inte det stämma med tanke på att havet förr i världen var den tidens motorvägar. I boken finns också uppgifter om att samerna egentligen består av folk från både söder och nord och öst. En blandning av folk som förde ett likartat liv med renskötsel och jakt/fiske och vars kultur och livsföring var annorlunda än de nybyggare som trängde på söderifrån och från Bottenvikens kuster. Det var först när denna skillnad bli uppenbar som den samiska kulturen uppstod på riktigt enligt boken. Saken är omdiskuterad och kan sätta känslor i svall.

I boken finns också ett kapitel om möjligheter att med topsning av material från insidan kinden skicka sitt DNA till USA för analys. Det finns olika tester som naturligtvis har olika prislappar. 99 $ till 575 $ finner jag ikväll på nätet men jag har inte hunnit sätta mig in i saken helt. Men kul vore det i alla fall.

Tilläggas kan är att metoden idag blir allt mera intressant för släktforskare som vill komplettera och verifiera sina rön de gjort på traditionellt vis. Bl.a. finns i tisdagens Vasabladet en artikel om detta.

I lördags gjorde jag en liten utflykt till Vitmossens fornområde i Tuckor inte så långt borta. Det är en boplats med rösgravar från äldre bronsåldern ca 1500 – 900 f.Kr.  En vandringsled finns och ett hus från den tiden uppförd till beskådan. Till sommaren skall jag göra ytterligare ett besök och då också gå vandringsleden. Tänk att det fanns människor här redan den tiden bara 13 km bort från vår by. Då såg det säkert annorlunda ut i våra trakter med tanke på den landhöjning som sedan dess skett.  Spännande saker.

vitmossen-tuckor-vora-2017-02-17-20
Vi närmar oss Bronsåldershuset
vitmossen-tuckor-vora-2017-02-17-2
Så bodde de i bästa fall på bronsåldern.

vitmossen-tuckor-vora-2017-02-17-10

vitmossen-tuckor-vora-2017-02-17-16
Vem lufsar där och vaktar?
Annonser

4 thoughts on “Spår av våra förfäder i oss”

    1. Utan tvekan värt att besöka om man vill få lite motion, ifall man går vandringsleden, och inblick i hur det var en gång i tiden.

      Gilla

  1. Det lät intressant med Vitmossens fornområde i Tuckor, det har jag inte vetat om att det finns. Måste utforskas vid nåt tillfälle när jag är hemmavid. Jag har också funderat på varifrån min släkt på pappas sida härstammar eftersom både han och hans syskon har varit så mörka. Jag och syrran har alltid tyckt att dom sett ut som ryssar eller kosacker i sina mössor om vintrarna. Såg förresten min kusin Ove på TV häromsistens i programmet från Strömsö, dom var hemma hos honom och tillredde lake ( å lakaråm ). Kul att se.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s