Inspark ombord som skapade irritation

Tillbaka i de levandes skara efter en tröttsam och nästan sömnlös vistelse ombord på Wasa Express senaste natt (natten till onsdag).

De flesta fick väl känna av stormen som drog fram över Norden de senaste dagarna. Mig drabbade stormen genom att färjan från Umeå till Vasa blev 7 timmar försenad på onsdagskvällen och istället för avgång 19.00 blev det avgång 02.10 natten till torsdag. Vi kom fram till Vasa halv åtta i morse.

På morgonen startade jag från Hotell Dorotea en stund efter frukost och gled i sakta mak via Åsele ned mot Umeå. Jag hade gott om tid så jag körde långsamt och sysselsatte mig med att fotografera konstverk längs med Konstvägen Sju Älvar. Om detta fotograferande kommer i ett senare inlägg. I Norrfors mellan Vännes och Umeå tittade jag på hällristningar och som avslutning besökte jag shoppingcentret Avion i Umeå för att slå ihjäl ett par timmar. Det sista var dötråkigt men jag fick i alla fall inhandlat en ny mus till datorn.

Som sagt, där satt jag i en fåtölj ombord på Wasa Express och försökte få lite sömn. Det visade sig att natten skulle bli lång och ganska sömnlös. Visst, tråkigt att vänta så länge på avgång men det var inte rederiets fel som satte säkerhet framför tidtabell. Att det sedan var lite gungig överfart när vi väl kommit ut på Kvarken var inte heller hela världen. Det som störde mig mest var de studerande från Vasa Yrkeshögskola som hade ett insparksjippo ombord.

Visst, jag förstår att de ville fira inledningen på läsåret och det missunnar jag dem inte. Baren i fören var ju mycket lämpad för detta. Men, måste de sedan halva natten dra runt och prata högljutt med stoj och glam till förtret för oss som ville få en blund i ögonen i sittsalongen längst bak i aktern? Knappt hann jag somna så kom ett nytt gäng som med högljutt prat och med diverse läten ville fortsätta firandet strax utanför salongen. Mycket irriterande. Knappast hade det heller hjälpt att säga till. Dels pratade de finska, dels kom det nya grupper med jämna mellanrum med samma beteende. Att de inte tänkte på oss som ville sova utan de fortsatte med sitt hojtande, skrattande och tjattrande! Jag påstår inte att alla studerande gjorde så men tillräckligt många.

Detta gjorde överfarten till en av de sämsta på länge.  Inte mycket sömn fick jag och tämligen grusig i ögonen på morgonen intog jag gratis frukost ombord. Det var en fin gest från Wasaline trots att stormen inte var deras fel. Däremot tyckte jag informationen om läget var dålig. Högtalaranläggningen hade alldeles för låg volym för att jag skulle uppfatta vad som sades. Åtminstone där jag då råkade befinna mig. Personalen hänvisade till några A4 och gjorde väl så gott de kunde men min huvudsakliga information fick jag från Wasalines FB-sida och deras hemsida. Så skall det väl inte vara?

Jag förstår gott att de inte ropade ut meddelanden mitt i natten men en stor videoskärm skulle väl kunna finnas ombord någonstans, förslagsvis vid ingången på däck 7, där man fortlöpande kunde se vad som händer ombord? Speciellt användbart när det uppstår förseningar och problem. Där kunde finnas Wasalines egen reklam men också väderuppgifter och annan nyttig information både från sjö och från land enligt ett rullande schema.

Nog med gnäll nu och över till något annat.  Mitt utrymme på Word Press är utnyttjat till 99 % och det gör att jag måste hitta en ny lösning för min blogg den närmsta veckan. Detta kan innebära störningar och eventuellt en kortare paus för bloggandet men hav tröst, jag kommer igen. Än finns det att skriva om från Norrlandsresan och nya äventyr väntar förmodligen även i framtiden. Därför blir det sparsamt med bilder tills allt är klart med bloggens framtid. Vi syns!

Vackra färger längs vägen från Dorotea till Vännes. Inte alls lika vackert längs vägarna i Österbotten.

Hotell Dorotea såg inte mycket ut för världen från utsidan men på insidan finns ett helt ok hotell med konferensmöjligheter. Hotell Dorotea

”Poem för en imaginär älv” av Sigurdur Gudmundsson. Snyggt eller hur? Mera om Sju Älvars konstväg senare.

Gnida eller ro båten iland?

Jag lyssnade härom dagen på ”Slaget efter tolv” på Radio Vega, den finlandssvenska kanalen. Just det programmet brukar jag lyssna på om ämnet är intressant för mig och det var det i onsdags.

Helt nyligen har kommunfullmäktige i Vasa beslutat att bidra med 25 milj. euro till en ny färja över Kvarken samt att gå i borgen för ytterligare 35 milj. Även regeringen Sipilä har lovat att bidra samt liknande summor väntas komma från Umeå och svenska staten på ett eller annat sätt. Arbetet är på gång och i höst hoppas rederiet, som ägs av Vasa och Umeå, kunna beställa en ny, modern färja med en teknik som är i framkanten även globalt. Frid och fröjd, ett projekt värt 115 milj. euro till nytta för många.

Det som debatterades var om även andra kommuner i Österbotten skulle bidra till denna färjelinje. Joakim Strand, fullmäktigeordförande i Vasa var naturligtvis positiv, även Rainer Bystedt, kommunstyrelsens ordförande från Vörå andades en försiktig optimism även om han inte kunde lova något på rak arm. Däremot var riksdagsledamot Bjarne Kallis från Karleby tveksam även om också han lovordade en fungerande färjeförbindelse över Kvarken.

Jag fick faktiskt den uppfattningen att bidrag från Karleby nog sitter långt inne, något som jag kan förstå eftersom staden ligger över 100 km borta från hamnen i Vasa, men samtidigt har Karlebys näringsliv stor nytta av rutten över Kvarken.

Få se om Österbottens kommuner tänker stort och framåt eller om man hemfaller till bytänkande och krasst ekonomiskt gnideri. Visst skall man vara aktsam om den kommunala ekonomin men samtidigt måste man också se sin kommun i ett större sammanhang och som en del av landskapet. Vill man vara med och bidra efter förmåga eller blir det att åka snålskjuts på andras bekostnad?

Som Joakim Strand sade, vilka blir kostnaderna om man inte gör satsningen? Vilka blir konsekvenserna för Österbotten och närliggande landskap om inte färjelinjen upprätthålls med ett modernt fartyg som har bättre ekonomi och är snällare mot miljön?

Nuvarande färja tuffar på över Kvarken men den är gammal och ständiga reparationer och underhåll är knappast maximalt i långa loppet även om rederiet nu visar fina siffor vad gäller ekonomi, godstransport och passagerare. Vi minns gamla RG1, den plåtskorv som tidigare fanns på linjen, är det den eller något liknande vi vill ha tillbaka? Jag tror inte det, därför gäller det att dra sitt strå till stacken, för alla i Österbotten har nytta av en modern färja över Kvarken. Det gäller att satsa nu när vi har vind i seglen och processen är på rull.

Ju fler som hjälper till, desto bättre fart får projektet.  Därför önskar jag innerligt att landskapets kommunpolitiker tar sig en funderare och inte genast spärrar ut taggarna med dålig ekonomi som argument. Inte blir den kommunala ekonomin bättre genom att inte delta efter förmåga; tvärtom kan den långsiktigt bli sämre. Och vill vi inte alla någon gång emellanåt kunna ta en tur över Kvarken och känna sjöluften i lungorna, äta gott ombord och tillbringa en dag eller två i Umeå? Alla resor behöver inte ske med flyg och långt bort.

Jag är en varm vän av samarbete och kommunikation över Kvarken och färjelinjen Wasaline är en navet i detta. Därför följer jag med spänning hur det går framåt och förhoppningsvis har vi en ny, fin färja här om något år. Om jag bara lever och mår kommer jag garanterat att finnas ombord på jungfruturen! På samma sätt som när jag var med på premiärturen när Wasa Express, den nuvarande färjan, togs i trafik januari 2013.

Vad tycker ni, skall våra kommuner satsa i denna färjelinje eller är det bortkastade pengar? Är Wasaline viktig för Österbotten, Finland och Sverige? Vilka är alternativen?


Wasaline 

Slaget efter tolv

Jungfruturen – 2013

Blir det till att sitta i  hopptornet och glo…

… eller få vi mot horisonten i väster styra?

Bottenhavet runt

Jag har varit på resa i helgen. Tillsammans med sister Jane och nästgårdssvåger for jag på torsdags eftermiddag till kungariket för att delta i en begravning i Sundsvall.

Sundsvall ligger inte så långt borta från Umeå där vi normalt landstiger vid besök i norra delen av kungariket men denna gång for vi via Åbo-Stockholm. Märkligt nog sparade vi både tid och pengar på denna rutt. Visserligen mera bilkörning men totalt billigare med en hotellnatt mindre i Sundsvall.

Regn nästan hela vägen ned till Åbo. Och svåger som först var bekymrad att spolarvätskan inte skulle räcka. Den kom ned med besked om än oblandad med kemikalier.

Viking Grace, färjan vi äntrade, var stor och fin men inte blev jag direkt imponerad efter allt prat från diverse håll. Visst, många restauranger, nattklubb, stor Taxfree och säkert också en fin spa-avdelning men annars en färja bland flera andra som seglar på Östersjöns vatten. Ska jag säga som det är så gillar jag Wasa Express, som seglar mellan Vasa och Umeå, mera. Visserligen gammal och inte alls lika stor men med mera sjökänsla och så är det vår egen färja här uppe vid Kvarken. Den åker jag hellre och så är det en lagom lång färd på 4,5 timmar.

Ombord på Viking Grace träffade jag än en gång Niko Riippa, gitarristen i Wentus Blues Band. Vi träffas alltid på färjor, tyckte han, sant, men även i land har vi mötts. Han gör också egen musik vilket Cd:n Bohemian Breakfast Bar är ett bevis på. Finns på Spotify!

Stockholm klarade vi av på nolltid och så for vi norrut på fina vägar. Passerade både Uppsala och Gävle innan vi tog paus vid Hakkegården i Hagsta.

Väl framme i Sundsvall besökte vi snart Sköns kyrka där begravningen ägde rum. Ståtligt förankrad högt uppe på en kulle, eller skall vi hellre säga litet berg. Just när vi skulle gå in i kyrkan kom en stark stormby svepande som gjorde att jag nästan drattade på ändan. Kyrkan befinner sig högt uppe och är utsatt för väder och vind.

Lördag blev det färd till Umeå där vi fördrev tiden med att spankulera omkring i affärer och sitta på café. Jo, jag fick också förevisa glaskonstverket Lev i gångtunneln vid Centralstationen för sis och svåger. Jag tror inte de blev helt besvikna. Breakdans i Väven tittade vi också på en stund. Vi kunde konstatera att det inte är en dans för styvbenta gamlingar. Argentinsk tango passar mera en mogen yngling som jag. Fast dit har jag inte kommit ännu.

Jag passade också på att skoja lite med sister Jane. Hon gav en slant till en tiggare som satt vid ingången till Avion shoppingcenter. Svåger och jag strövade runt lite på måfå medan sis jagade fynd i klädaffärer. När hon återkom upplyste jag henne om att jag nyss sett tiggaren bärandes på en stor kasse sprit från Systembolaget. Ni skulle ha sett hur hennes min mörknade! Jag framhärdade inte lång stund med min förklaring: det skulle ju ha kunnat vara så. –  Bästa att inte leka med farsoten Alternativa sanningar!

Vinden hade mojnat tills på kvällen när vi åkte över Kvarken. Här träffade vi det övriga sällskapet från begravningen och jag fick åter göra en rekommendation, nämligen Wasa Lines goda köttbullar med mos. Enkelt kan tyckas men de köttbullarna kommer på andra plats efter salig mors köttbullar. Så, gott folk, åker ni över till Umeå, prova köttbullar med mos i kafeterian på Wasa Express och bese Lev vid Centralstationen!

I bilkön till Viking Grace på torsdagskväll.

Sköns kyrka i Sundsvall.
En sådan lurade på mig från sängtapeten vid Scandic Nord hotell i Sundvall. Konstigt att jag ändå sov som en stock hela natten. Han gjorde inget väsen av sig.
Förutom Avion så besökte vi även Utopia i Umeå centrum. Samma affärer, samma varor och samma glitter. Svåger tyckte ändå att bubblan som hängde i luften var kul. Alltid något.

Borta bra men hemma bäst. Wasa Express knogade i sakta mak över Kvarken på lördagskvällen.

Ska det va så här?

Så kom jag hem till ett regnigt och lite småkyligt Östebotten senaste natt. Båtfärden från Umeå bjöd inte på några överraskningar förutom att när jag körde ombord i Holmsund så måste alla personbilar köra genom ett tält där ett par uniformerade personer frågade om de fick titta i bagaget, något som förvånade mig. Normalt brukar det vara så att när man anländer till ett land så kollas bagaget, inte när man lämnar ett land.

Exakt vilken myndighet som utförde kollen vet jag inte. Tullen, polisen, gränsbevakningen…? Jag blev så nyfiken på att få veta varför denna kontroll utfördes att jag känner mig frestad att forska närmare i saken. Så var det inte ifjol och inte heller något annat tidigare år. Snabbt gick kollen i skuffen, inte många sekunder och ingen knarkhund såg jag heller.

Det enda jag kan tänka mig är att de letade flyktingar på samma sätt som det utförs dubbelkontroll vid Öresundsbron. Först en kontroll på Kastrup, sedan en till i Hyllie på svenska sidan. Ska det vara så här i EU? Var det inte meningen att det skulle vara fri rörlighet för varor, kapital och människor? Åtminstone jag röstade för EU av den orsaken att det skulle vara så lite hinder som möjligt mellan länderna. Att man letar knark och gör alkolholkontroll på bilister, som man också gjorde i Vasa när vi kom i land, har jag full förståelse för därför att de kontrollerna görs också ute i samhället i övrigt. Är detta konsekvensen av EU:s misslyckade flyktingpolitik att man offrar en viktig grundprincip för EU-samarbetet, medborgarnas fria rörlighet över gränserna?

Annat var det för bara något år sedan när man knappt såg en myndighetsperson vid hamnarna i Vasklot och Holmsund och det gick också bra.

En tanke slog mig, kan det vara Wasalines egen kontroll för att hindra att flyktingar söker asyl på andra sidan Kvarken och rederiet därmed riskerar stora böter? Jag vet inte, men nyfiken blev jag.

En sak som blivit till det bättre är att jag kunde surfa gratis på mitt mobilabonnemang i kungariket. Både via mobilen som sådan och när jag använde mobilen som ”modem” till datorn. För det mesta bra täckning och fart på nätet. Jag får väl passa på att göra lite reklam för Sonera som har denna möjlighet för sina kunder. Automatiskt tog Telia över och jag märkte ingen skillnad. Även på Urkult (Näsåker) som tidigare varit ökänd för sin dåliga täckning i mobilnätet var det gott spring i benen.

Dagen har bjudit på regn och gråväder en stor del av dagen. Skall det vara så här när jag har semester? Jag hade tänkt klippa gräsmatta men si det blev inte av och allt långhårigare och våtare blir den. Jag fick istället sova en välbehövlig tupplur för jag kände mig minst sagt seg under förmiddagen efter bara knappa fyra timmars sömn senaste natt. Så någon nytta gjorde regnvädret.

2016-08-01 Wasaline Vasklot 005
Så här såg det ut vid färjeläget i Vasklot 1.8 när jag startade min färd. Ingen annan kontroll än biljett- och Idkontroll vid biljettluckan. Helt ok.

2016-08-02 Högbonden 134
Ingen kontroll när vi anlände till Högbonden. Bara att klättra uppåt.

 

2016-08-03 Högbonden 014
Och här lämnar vi Högbonden följande förmiddag i ett vitt skum.

 

2016-08-04 Urkult 009
Men si här var det kontroll. Urkults biljettkontroll.

Så sur han blev

Ett äldre par satt tysta och försynta i färjans bar uppe på däck 8. Inte ett ord sade de till varandra på den timme som jag iakttog dem från och till. Kanske redan allt var sagt som skulle sägas och resten var upprepning. Där satt de i sitt hörn och tittade rakt fram eller ut genom fönstret på ett grått hav.

Plötsligt kom en herre, ja, en clown in i baren men visst stök omkring sig som en clown skall ha. Inget märkvärdigt men lite uppmärksamhet måste han skapa för han skulle roa barna ombord en stund. Han installerade sig i andra ändan av baren och barnen samlades omkring; föreställningen kunde börja.

Det var då gubben vid bordet bredvid kvicknade till och upphäv sin röst i irriterat tonläge. Det lät nästan som han grälade på sin fru, att det var hennes fel att clownen börjande sin show. För det var clownen han skällde på, att han stört friden som tidigare rått.

– Kan ingen täppa till truten på den där karln, hörde jag honom säga. Hon kom men några överslätande ord som jag inte helt kunde hörde men gubben var inte nöjd och när clownen till på köpet började sjunga tyckte han att clownen sjöng till och med sämre än Vesa-Matti Loiri, en finsk skådespelare som blev känd för Uuno Turhapuro-filmerna. Det var tydligen det sämsta surgubben kunde tänka sig i sångväg. Kanske han jämförde clownen med rollfiguren Uuno.

Nåja, clownen roade barnen av skratt och skrik att döma och jag fann för gott att masa mig ned till cafeterian på däck sju för att få mig en bit mat. Hur den förargade herreman framlevde resten av dagen vet jag inte men inte verkade han på gott humör i alla fall. Kanske en förlorad dag för honom?

Tänk så lite som kan irritera en människa ibland, rena struntsaker. Vad förargar mig mest? Just nu kan jag inte komma på någonting mera dramatiskt än folk som spottar på gatan. Eller inomhus också för den delen. Vad är det för fason?

sov inte
Det kan jag gott tänka mig. En sovande passagerare handlar inte mycket.