Ljusglimtar, ändå

Igår stod jag helt i beråd att avboka mitt hotellrum i Umeå i slutet på februari och strunta i Umefolk, folkmusikfestivalen som sker varje år och där jag är trogen gäst. Jag kollade deras hemsida och såg ett mycket nedbantat program med endast uppträdanden på Idun teatern. Och huset, Folkets hus, som brukade krylla av folk, musik på flera olika scener och man kunde komma och gå som man ville med sin ”husbiljett”. Nu är man tvungen att boka biljett för varje programpunkt och de är inte många. Fem räknade jag till som jag kommer att kunna gå på. De gör väl så gott de kan i dessa pandemitider och gott och väl är det. Säkert bättre än ingenting med dystert kändes det ett tag igår.

Så lyssnade jag på artisternas musik på Spotify, liksom för att ta in utbudet och då blev jag strax på bättre humör. Elin Jonsson, Frida Johansson, Louisa Lyne & di Yiddishe Kapelye, Lena Jonssons Trio, så bra! Inte kan jag missa detta, det kändes som en ljusglimt! Jag beslöt att vänta till början av februari då biljetterna släpps innan jag tar ett slutgiltigt beslut. För inte kan det bli sämre än detta, och då menar jag inte programmet som sådant. Eller jo, det kan det, att hela Umefolk ställs in. Så mycket elände denna pandemi ställt till med och så många besvikelser.

En annan sak har varit att som ickesvensk medborgare eller bosatt i Sverige har man vid inresa till kungariket förutom covidpass också varit tvungen att uppvisa ett negativt covidtest max. 48 h gammalt. Vem har råd eller lust med det? Jag förmodar att nöjes- och fritidsresandet till Sverige legat nära noll sedan den 28 december när detta krav infördes. Men så igår beslöt svenska regeringen att slopa testkravet från och med fredag (21.1) vilket innebär att vi finländare åter kan resa till Sverige utan testkrav. Så glad jag blev. Ordningen återställd, nästan. För covidpass fordras fortfarande.

Lika glad blev jag när tydligen Finlands regering också upphävt motsvarande krav på negativt test för inresande till Finland från Schengenländerna. Personligen har jag inte direkt någon nytta av detta slopande av krav eftersom det inte har gällt finländska medborgare eller bosatta i Finland. Men glad i alla fall, för jag hoppas att resandet kommer i gång igen och att vi med förtröstan kan se fram emot våren. Jag såg inget datum i artikeln men jag antar att det gäller från och med första februari.

Så några ljusglimtar finns i vinter- och pandemimörkret.

Men pandemin då, den är ju i full gång med nya rekordsmittor nästan dagligen. Jo, så är det men jag antar att nuvarande omikronvariantens utbrott är nödvändigt och början på slutet för pandemin. Varianten är mildare i sin sjukdomsframfart och kan kanske mera betraktas som en säsongsinfluensa även om den är mycket smittsam och fortfarande är mycket osäkert kring omikron. Det är nu upp till var och en att ta egna beslut hur man agerar i fråga om vaccination, rekommendationer och riskbedömningar. Att lära sig leva med coronasmittan, inte att till varje pris försöka utrota den. Resa eller inte resa och framför allt hur man reser. Januari och förmodligen stora delar av februari är förlorade månader men sedan kanske?

På tal om ljusglimtar så kan vi nu tydligt se att dagarna blivit längre och ljusare. Hela 1 h 30 minuter längre sedan midvintersolståndet. Mest på eftermiddagarna. Och solen har åter visat sig i Utsjoki, Finlands nordligaste kommun.

I brist på resa till Svärje får man nöja sig med kortare lokala resor. Som till Svedjehamn i Björköby dit svåger och jag styrde kosan tidigare i veckan. Vackert på sitt sätt men nog saknar vi sommaren.

Salteriets restaurang är stängd och öde så här års men än väntar soliga dagar och terasshäng.  Det var väldigt halt runt om i hela Svedjahamn, längst ut i Kvarken.

I Björköby fann vi detta ekipage som påminnelse om kommande utfärder både till lands och sjöss. Och tiden går väldigt fort, Umefolk (hoppas), sportlov, påsk och sedan kommer gräset. Vi tar sikte på sommaren!

---

Programmet på Umefolk – hemsida

Sverige slopar krav på negativt test vid inresa – Yle hemsida