Två dagar i Malmö

Min Skånetripp för två veckor sedan avslutades med ett par dagars vistelse i Malmö. Naturligtvis kunde jag inte strunta i Malmö, min stad. Jag är fullt nöjd med att bo i Oxkangar, på landsbygden, men skulle jag bosätta mig i en stad skulle det utan tvekan bli Malmö. Jag känner bra till staden och även om det har byggts en hel del runt om har jag inga svårigheter att hitta och busslinjerna är relativt enkla att använda. Kanske de olika linjerna fått andra nummer med annars är det bara att stiga på och blippa kortet. Jo, en sak har förändrats, de rysligt långa bussarna har kommit. Jag vet inte hur långa de är men de ringlar sig runt gathörnen som ormar. De fanns inte på min tid.

Jag besökte också några av de ställen jag bott på i staden, det visade sig vara hela fem olika lägenheter. Nåja, en låg i Arlöv men det kan man säga är en förstad till Malmö. Allt är ganska sig likt och småsömnigt. Men ändå, att bo i lägenhet nu för tiden lockar inte när jag kan gå ut på eget gårdstun i bara kalsongerna en vacker sommarmorgon.

Vi tittar på några bilder!

En klassisk Malmövy över kanalen som omsluter innerstaden med Kronprinsen i bakgrunden. Den tiden jag bodde i Malmö var Kronprinsen det högsta huset i staden, klart 1964. Sedan kom Turning Torso i Västra hamnen i början på 2000-talet som brädade Kronprinsens 82 meter med TT:s 190 meters höjd.

Redan i mitten på 1970-talet gick jag förbi denna präktiga syrenbuske på Norra Parkgatan på väg till eller från mitt första jobb i Malmö, Eisers textilfabrik och än finns syrenen kvar. Naturligtvis måste jag ströva runt i mina gamla hoods.

Naturligtvis finns det mera grönt och vackert i Malmö. Inte minst Kungsparken centralt belägen i Malmö är värd ett besök. Konstverket heter Människan och Pegasus och i bakgrunden tronar Kronprinsen. På 70-talet var det vanligt att knarklangare fanns i Kungsparken, idag finns de kanske mest på nätet. Här blev jag för första gången erbjuden att köpa hasch, något som var mig helt främmande och nytt den tiden.

Jag tog förresten en bild lite i smyg av en tjej på Centralen. Hon stod så lugnt och avslappnat lutad mot en pelare, helt försjunken i sin mobile medan folk stressade förbi till sina tåg och bussar. Som om världen inte fanns utanför henne. Det blev en snygg bild, tyckte jag som gärna tar gatubilder.  Jag satte den till och med på Instagram men fick där ett par främmande kommentarer som påstod att hon sålde Tramadol på Centralen. Hur det är med den saken vet jag inte. Var det fult förtal och skvaller var det illa och var det så att hon kränger piller är det lika illa. Lika bra att ta bort bilden.

Jag gillar street photography, som det heter på engelska, både som fotograf och som betraktarare. Spontana bilder med människan i centrum eller med detaljer och scener i urban miljö. Visst är ren natur vacker, se bara på Österlen och Norrland som jag fotograferat mest, men människan på språng mitt i livet eller i stilla tillstånd tilltalar mig mest som fotograf. Men det är en vansklig nisch. Lite avundsjuk blir jag när jag ser utställningar eller bilder på Internet med fantastiska gatufotografier; jag har långt att gå och mycket att lära. Jag borde kanske bo i en stad för att få fler chanser och för att utvecklas?

Jag tog en annan bild på Lilla Torg av några flickor med studentmössor på huvudet. De satt på rad och med ryggarna åt mitt håll. Jag tänkte att det blir en bra förgrund med vita mössor och torget i bakgrunden. Just som jag tog bilden vände de sig om och det blev pannkaka av bilden. Töserna såg min kamera och ropade ”Kom och ta en bild av oss” och det gjorde jag, från rätt håll så att säga. När jag sedan gick hörde jag de förtjusta säga: ”Vi dyker säkert upp i Sydvenskan imorgon”. Om det var på skoj vet jag inte med bilden dök i stället upp på Messenger en vecka senare. Alltid något.

Bilden blev rätt lyckad och jag borde dela den med dem, funderade jag. Det visade sig lätt att hitta dem eftersom deras namn stod på mössorna och med en enkel Google-sökning dök deras Facebookkonton upp vartefter jag skickade bilden till den ena av dem via FB Messenger. En vecka senare dök ett tack-meddelande upp i FB. Så kan det också gå, hoppas de gillade fotografiet.

Lilla Torg är annars det stora restaurangtorget i Malmö, åtminstone sommartid. Ett högljutt kalasljud lägger sig över torget varma sommarkvällar men nog fanns det också folk i farten en småkylig måndagskväll i maj. Själv satte jag mig inte till bords på Lilla Torg denna gång men däremot på en av mina gamla favoritrestauranger på Möllevången, nämligen Plaka, den grekiska restaurangen med god husmanskost till rimliga penningar. Bakom disken stod 91-åriga Jashar som tog emot beställningar och öste upp en rejäl portion god köttgryta. Enligt en artikel i Expressen hade han år 2018 som 87-åring tänkt gå i pension men därav blev inget. Fortfarande står han där med sitt något barska rakt-på-sätt för att betjäna sina trogna kunder. En liten men rekommendabel restaurang med sex bord.

I stället för töserna med studentmössor på huvudet blev det en bild från Lilla Torg med en gammaldags telefonkiosk i förgrunden. Runt torget finns uteserveringar och barer.

Mycket av det nya i Malmö finns i Västra hamnen där det stora Kockums-varvet låg tidigare. Ännu på 70–80-talen byggdes stora tankfartyg men 1987 lades den civila fartygsproduktionen ned och år 2002 flyttades den 146 meter höga bockkranen till Sydkorea. Nu finns här stora bostadsområden och de med båtintresse och gott om pengar har naturligtvis en båt, ofta segelbåt, i hamnen som tidigare var docka på varvet. Jag kan gissa att bostadspriserna är ganska höga så nära havet och centrum. De gamla varvsjobbarna hade nog inte haft råd att bo här. Fast de tjänade rätt bra, åtminstone jämfört med till exempel textilindustrin.

Till sist en solnedgång över Öresund med S/S Bore i förgrunden, världens äldsta fungerande ångisbrytare från 1894 som ligger förtöjd vid Hjälmarekajen i Malmö. Byggd på Kockums Mekaniska Verkstad. Till vänster börjar Västra hamnen med alla nymodigheterna.

---

Restaurang Plaka – Facebook

Jashar, 87, vill gå i pension – Expressen 2018