Nummer 103
Jag vet att många klagar på bankerna, ibland kan jag förstå denna klagolåt, ibland inte. I torsdags fick jag själv sälla mig till de missnöjdas skara.
De flesta bankkontor på landsbygden är stängda, ett fåtal finns i städerna, folk är förgrymmade och vid varje nedstängning hörs protester. Själv har jag de senaste åren vid ett enda tillfälle haft orsak att besöka ett bankkontor och det gick väldigt smidigt och lätt. Avklarat på fem minuter i provinshuvudstaden.
Något annat är kontanter som försvinner allt mer. Kontanter har jag inte tagit ur automat sedan hösten 2019 och förlitar mig idag helt på betalkort, även i utlandet. Här var salig mor, född på slutet av 1920-talet, en föregångare. För 20 år sedan använde hon betalkort betydligt flitigare än vad jag gjorde den tiden. – Men de som av olika orsaker inte har tillgång till betalkort, hur blir det då?
Jag är alltså ganska nöjd med dagens banksystem. Fram till i torsdags.
Jag har ett konto på Swedbank i Sverige som med Internetbanken fungerar helt ok.
Med jämna mellanrum vill bankerna enligt lag ha koll på vilka deras kunder är och hur de använder banktjänsterna. Man lämnar uppgifter om sig själv, berättar om man är en viktig politisk person eller någon annan i familjen är det och så vidare. Ja, ni vet… Något som EU hittat på för att stävja ekonomisk brottslighet, korruption och penningtvätt. Ett slag i luften vill jag påstå. De som sysslar med skumraskaffärer ler i mjugg åt denna kontroll och går andra vägar. Vi vanliga bankkunder sliter vårt hår för att fylla i uppgifterna. Till exempel påstod Swedbanks Internetbank att jag inte har någon officiell adress. Konstigt med tanke på att jag under många år fått hem deras kuvert. Nu för tiden är kuverten mera sällsynta.
Jag fyllde i mina adressuppgifter och klickar på Spara. Upps, ”Tekniskt fel” blev svaret, Ring kundservice!
Efter ett par tappra försök att ånyo knappa in mina adressuppgifter med samma nedslående resultat ringer jag kundservice och får till min förvåning höra att jag är nummer 103 i telefonkön och att jag efter 33 minuter kunde tänkas få kontakt med en livs levande person på Swedbank. I själva verket tog det 53 minuter plus att könumreringen hoppade från 80 till 49 samt en stund senare från 40 till 69 (en telefonröst upplyste om könummer). Gissa om jag blev frustrerad. Tur att jag har obegränsad taltid i Norden på mitt telefonabonnemang.
Det är här min kritik kommer in. Man borde utan ”tekniska fel” kunna fylla i sina uppgifter på Swedbanks Internetbank och när detta inte fungerar och när man är nödtvungen att ringa Kundservice skall det inte finnas en kö på en halv timme eller längre. 5–10 minuters tid är acceptabelt men en halv timme eller mera är helt galet! Det skulle inte förvåna mig det minsta om man medvetet underbemannar Kundservice för att hejda den största anstormningen av telefonsamtal. Eller för att spara pengar. De som verkligen har angelägna ärenden hänger kvar. Jag accepterar inte förklaringar som ”Just nu är det många som ringer” som man ofta får höra i dylika sammanhang.
Detta gäller Swedbank men jag har på känn att fenomenet också finns på andra håll. Man vet när det är stor kundtillströmning i telefontjänsten och anpassar bemanningen därefter! Kan det vara svårare än så?
Vad gillar du dagens banktjänster, Internetbank och bemötande? När fastnade du sist i en telefonkö?
Så här såg en av bankerna ut i Oravais år 2009. Aktia fanns i halva huset, idag är banken borta och ävenså alla andra banker på orten. På Internet finns de men vill man tala med en levande människa hamnar man i kö. Vissa företag och myndigheter ringer upp, vilket uppskattas av mig, andra gör det inte.
Du kanske också gillar
4 kommentarer
annepauline
Det enda bankerna kan är att ta betalt för ”tjänster” man inte vill ha. Enligt det man ska ha hemma vid allmän kris är förutom förnödenheter önskvärt att man ska ha kontanter hemma i små valörer. Kontanter? Små valörer? Var får man tag på det? Inte på någon bank i alla fall. Större valörer får man ju fortfarande ta ut i bankomater. Men små, typ tjugolappar? Mataffärerna vägrar växla en femhundring till tjugor. Undrar var mataffärerna får sina mindre valörer ifrån? Många affärer tar ju inte ens emot kontanter längre.
På tal om telefonköer. Det har ju varit värsta paniken och kaoset att få förnyat pass eller internationellt id kort.
Sådana ärenden sköter bevars Polismyndigheten. Vilket kaos det har varit hela våren! Fortfarande är det kötider på ett halvår att få sitt pass förnyat där jag bor. Man kanske kan boka och få en tid i till exempel Kiruna om en månad eller så. Ringer man till Polismyndigheten är det telefonkö på två timmar eller mer. I den kön hamnar man också om man till exempel ska anmäla ett brott. Jippi, Sverige är fantastiskt!
Per
Ser så ut, småpengarna från vanliga kunder är mest till besvär för bankerna. De vill förmedla tjänster som till exempel bostadsförmedling, fonder och sådant. Kontanter saknar jag egentligen inte men har ändå drygt 100 europenningar i kontanter varav 50 e är i två-euros-mynt. Dessa två-euron använde jag tidigare på Wasa Express till deras förvaringsskåp men nya Aurora Botnia tar bara kort vid betalning för skåpen. Så de blev liggandes. Och jo, allt fler affärer och näringsställen kör med kontantlöst.
Som tur var slapp jag köeländet på Arlanda när jag reste senast och slapp undan med bara en halv timmes köande på Kastrup. Hörde idag att det också är problem ute i Europa med flygtrafiken. KLM avlyste ett stort antal flygningar eftersom Amsterdams storflygplats Schiphol är fullt!
Passköandet i Sverige beror till viss del på att en passmaskin i Finland varit sönder och ur funktion någon tid men också på att det saknas folk.
E
Ingenting höjer blodtrycket så som telefonköer! Speciellt bankerna med sina stora vinster borde ha råd att hålla telefonservicen tillräckligt bemannad. I Finland tillkommer sedan att det är stort sett omöjligt att få tag i någon person som talar svenska och man blir kopplad än hit, än dit och i något skede blir man till slut ombedd att prata engelska! Til slut bir man luttrad och talar finska så gott det går.
I mån av möjlighet använder jag nätets tjänster, men ibland blir det som för dig ”tekniskt fel” och alla har ju inte kunskap och möjlighet att bli helt ”digitala”.
När det gäller kommunala och statliga myndigheter kan jag i viss mån förstå den haltande servicen, för de här myndigheterna har hela tiden sparkrav och nedskärningshot hängande över sig. De har helt enkelt inte råd att ha en bättre service. Fast visst beror det också på dålig organisation och ledning. Och konstigt nog tycks pengarna räcka till massiv byråkrati och höga chefslöner! Det gör mig rent ut sagt förbannad!
Men att privata aktörer har lika dålig service har jag svårt att förstå. Med missnöjda kunder blir det ju ingen business….eller?
Jag har dock en känsla av att kaoset och kötiderna är värre i Sverige än i Finland? Och beslut fattas fortare här än i Sverige, det krävs inte så många och utdragna utredningar, det är inte så många inblandade som skall ”titta på problemet”. Eller så är vi bara mera tålamodiga här och pratar mindre om det?
Per
En förmildrande omständighet var att Swedbank inte spelade hissmusik utan berättade i stället var i kön jag befann mig men visst var det jobbigt när det hoppade från nummer 40 till 69, då kändes de surt. Nästan som att börja på ny kula. Och varför, tekniskt fel igen eller ett sätt att trötta ut kunden i kön. Jag blev visst lite konspiratorisk där. Som tur var pratade de svenska men i Finland får man allt som oftast svar på finska. Ett gissel för svenskspråkiga i Finland. Men jag brukar inte ge mig, jag kräver svensk service, därtill är jag nödd och tvungen. Någon enstaka gång på engelska.
Något som åtminstone Aktia kör med är att de ringer upp en viss tid och det är acceptabelt tycker jag men att hamna på plats 103, no no…. Fast det har också hänt sig att de inte ringt upp trots att de gett en ungefärlig tid.
Ett visst tålamod och köande får man kanske räkna med men det måste vara rimliga tider,