Konsten att flyga och landa i Malmö

En av de få bloggar jag läser skriven av en man är ”Försvunna Malmö” av Martin Andersson. Med anledning av fruntimmersveckan skrev han en serie inlägg om kvinnor i gången tid. Ett inlägg som fascinerade mig mycket var ”Emma Ahlqvists klassresa fick ett grymt slut”. Men det finns mycket annat att läsa där som är Malmörelaterat. Intressant även för den som inte känner till Malmö, skulle jag tro. Rekommenderas!

En annan blogg jag läser och som också är skriven av ett manfolk är ”Konsten att flyga – hoppa och missa marken”. Enbart bloggens namn utlovar vissa piruetter i formulerandets och språkets konst. Marcus Rosenlund sitter vid tangentbordet.

Senaste inlägg heter ”Tio år på Facebook: var det värt det?” – Ja, det kan man fråga sig. Jag började själv forska i min egen FB-historia och kom på att det är 8 år sedan jag gick med i FB. Tänk så mycket tid jag använt på Facebook! Inte bara vid datorn utan även via mobilen. FB finns alltid närvarande som skvallerbytta och inspiration.

Visst tar FB mycket tid men samtidigt för FB också mycket positivt med sig. Jag tänker på alla människor man ”träffar”, gamla bekanta och nykomlingar. Att t.ex. få kontakt med avlägsna släktingar på andra sidan Atlanten är guld värd. Fotokursen som jag gick hade egen sluten FB-grupp som var en viktig del av kursen. Samma är det med mitt radiointresse eller varför inte spanska kursen som jag går. Vi har våra sammanslutningar som tjänar sina syften.

Sedan kan man naturligtvis diskutera alla hatbrott och –utbrott som finns på FB. Allt skit och alla onödigheter. Marcus menar att utan FB hade världen sett bättre ut.  – Den bruna våg av populism, fejknyheter och ”alternativa fakta” som sköljer över klotet hade inte lyckats sätta sig i rörelse utan Facebook. Donald Trump hade inte varit president utan Facebook. – skriver han.

Fullt möjligt att det finns ett korn av sanning i det påståendet. När jag ibland läser de fruktansvärda skriverier som vissa människor häver ur sig kan jag fundera hur de är funtade i hjärnkontoret. – Förresten, är denna pöbel alltid människor eller är de fiktiva FB-personer skapade av mörka krafter som vill styra opinionen i en viss riktning? Jag håller inte för osannolikt att så är fallet! Allt för att skrämma eller skapa aggressivitet. Propaganda i moderna tappning är fruktansvärd effektiv!

Alltnog, jag fortsätter med FB en tid till och ser var vi landar. Förhoppningsvis är det mera positivt än negativt.


Vad har Facebook med denna bild att göra, kan man undra. – Snart finns den kanske på Facebook?

 

Annonser

Nominering till Galan 2015

Jag gjorde mig till och nominerade några bloggar i de kategorier jag tyckte att jag hittat kandidater. Bara som skoj och tidsfördriv samtidigt ger det en fingervisning om vilka bloggar jag kollar regelbundet. Jag vill dock säga att det också finns andra bloggar jag gillar och läser men kategorier som de skulle ha platsat i saknades eller så är det bloggar som inte är finlandssvenska.

ÅRETS FOTO-/VIDEOBLOGG: Caroline, för att hon har fina bilder på sin blogg och för att hon har en cool frass (hankatt) som figurerar ibland både på bild och i video. Det är inte bara en fotoblogg, åsikter har också damen.

ÅRETS PERSONLIGA BLOGG: Jennifer Sandström, för att hon skriver personligt, intressant och lättläst. Hon är tjejen från Gällivare som hittat kärleken i Helsingfors.

ÅRETS FAMILJEBLOGG: Janina Nylund, för att det är en blogg jag följt länge och som är en familje- och förälder blogg. Ibland kommer det ett inlägg som det sprakar lite extra om. Jag kollar inte bloggen varje dag men ibland.

ÅRETS KREATIVA BLOGG: Livet i Österbotten, för att hon, Marica, har ett annorlunda stuk på sin blogg. Korta, kärnfulla inlägg som har animationer och klipp från diverse TV-serier och filmer som illustration. Hon är annars kul och rapp i käften.

ÅRETS BLOGG: Fina Christina, för att hon kämpar på med sin blogg som handlar om lite allt möjligt. Att jag är morbror till henne har också sin betydelse men också att bloggen kanske kommer att utvecklas bildmässigt nu när hon går fotokurs. Nytt är att hon och en bloggkompis försöker sig på podcast kommande vecka.

ÅRETS INSPIRATÖR: Kenneth Myntti, för att han som skribent på Vasabladet skriver bra och träffsäkert om politik och samhällsfrågor. Honom ser jag som inspiratör och blåslampa både för politiker och för fotfolk.

ÅRETS ARTIST: Vasas Flora och Fauna, för att de spelar bra musik med stark anknytning till Svenskfinland och speciellt Österbotten.

Ja, det var det hela. För några kategorier hittade jag inga kandidater för det är inte sådant jag läser. Årets författare hade jag gärna nominerat men hur jag än funderade kom jag inte på någon lämplig.

2015-10-16 Morgonrådnad 030
Morgonrodnad förra veckan

2,4 % på Finlandssvenska Bloggare är män

Det har i dagarna varit uppmärksamhet i bloggvärlden kring den kommande finlandssvenska bloggalan i Vasa som går av stapeln 21 november; ett lovansvärt initiativ. Jag menar att bloggandet är en ganska stor rörelse i samhället och vad mera kan önskas än ett evenemang som lyfter fram skrivandet/bilder på nätet och en festlighet för umgänge bloggare emellan.

Mycket av det som skrivits om bloggalan handlar om nomineringen till olika kategorier där en vinnare per kategori presenteras på galan. Man kan säga som så att många känner sig manade, få blir utvalda och endast en är vinnaren.

Går man in på länken till nomineringen så hamnar man på en portal för finlandsvenska bloggare där det också finns en lista över bloggare. Där möter man närmare 250 bloggare som anmält sin blogg till sidan, de flesta är kvinnor. Jag hittade 6 män i listan, en var jag osäker på och en var en blandblogg. Hur som helst, futtiga 2-3 % av bloggarna i denna lista är män. Jag skulle tro att läget i runda slängar inte är mycket bättre inom bloggvärlden i allmänhet. Hur kommer det sig?

Är bloggskrivandet en kvinnlig domän, bryr sig män inte om att anmäla sin blogg eller kan män inte skriva? Det sista har jag svårt att tro; en stor del av litteraturen har män som författare och massmedia hyser ett stort antal män. Som yrke håller sig männen väl framme som författare medan skrivandet på gräsrotsnivå inte alls verkar lika lockande. Har män ingenting att skriva om i sin vardag, sina intressen, sina tankar? Anses det inte manligt att skriva, kan mannen på golvet inte skriva eller har män svårt att delge sina innersta tankar?  Ofta när män skriver blogg handlar det om det praktiska men det finns undantag. Jag tänker på t.ex. bloggen Framstegen.

Kvinnor skriver mera om sina känslor, sin familj, hur de ser på sin person, sin livssituation, sitt välbefinnande, sitt utseende. Kanske har de lättare att uttrycka det rent mänskliga? Jag vet inte, frågor som jag inte har något självklart svar på.

Det handlar också om nätverk. Jag tror många unga kvinnor läser varandras bloggar och bildar grupper för pepp och beundran. Det handlar till viss del om att presentera det ultimata livet med snygga kläder, ett fint hem, den perfekta kroppen, den nyttiga maten, den bästa träningen, det ljuva nöjeslivet; saker som intresserar mig personligen tämligen minimalt. Trots det är de flesta bloggar jag läser skrivna av kvinnor men de har en något annan inriktning på sina bloggar.

Hur som haver så tror jag att det blir få män som kommer att delta på bloggalan så tillvida tjejerna inte släpar med sina hjärtegryn. Synd att det blir så men samtidigt kan man inte klandra kvinnorna att de odlar bloggandet; det är vi män som inte vill eller förmår uttrycka oss begripligt till allmän beskådan. Det är det bloggandet handlar om.

Kvinnorna, och då främst unga kvinnor, dominerar bloggandet men två av de bästa bloggar jag läst var skrivna av män. Tyvärr nedlagda sedan flera år tillbaka.

nätverk
Nätverk i tidig morgon

Ny blogg i min läselista

Av en eller annan orsak så är de flesta bloggar jag läser skrivna av kvinnor. Närmare bestämt är 90 % av mig regelbundet lästa bloggar skrivna av kvinnor. Kan det vara så att de flesta bloggar är skrivna av kvinnor och då är urvalet så mycket större?

Dock är den bästa blogg jag läst skriven av Martin Ezpeleta som emellertid har avslutat sin bloggkarriär, verkar det som.  Synd för han var en virtuos! Det fanns en till som jag också skattade högt: Gammal Hårdrockare, också han avsomnad. Förresten, läs hans Presentation av Gammal Hårdrockare!

Men det finns levande bloggar skrivna av män som UuPee´s Garage, Ulf Perssons Blogg och FramStegen som ingår i min läselista. De är dock få i jämförelse med den kvinnliga dominansen. Därför var glädjen desto större när jag ikväll fann ”Leva fri – Min resa mot enkelhet”!

Tankegången i nykomlingens livsstil tillalar mig: förenklad livsföring, mindre grejor att hålla reda på vilket innebär mindre bekymmer, mindre utgifter, mer tid för det valda väsentliga. Hans veckotema: In & Ut bjuder på intressanta tankeställningar. T.ex. har han minimerat sina intressen vilket innebar att hans radiohobby fick stryka på foten. Kan det vara så att han koncentrerar sig på sin kärnverksamhet som vissa storbolag så vackert omskriver sin omstrukturering? Själv har jag också som Dx-are intresse i radiobranschen men där går gränsen. Jag har ju nyligen investerat i en Perseus, en mottagare av senaste modell. Men i övrigt finner jag hans filosofi och vardagstänk intressant och hans blogg värd att följa.

Umeå
En bild från senaste lördagskväll: björkar i Björkarnas Stad.

Vad har de för sig där borta?

Igår avgjordes Bloggpriset 2012. Jag kan konstatera, efter att ha skummat vinnarnas bloggar, att jag kommer inte att bokmärka någon av dessa bloggar. ”Malenami” var säkert värd det pris som var det mest prestigefyllda, Årets blogg.  Hon fick också pris som Årets Inspiratör. Visst är henne blogg snygg och hon har kanske en stil som tilltalar de som röstar. Hon har mycket mode, design och livsstil i sin blogg; ämnen som inte jag finner speciellt intressanta. Jo, livsstil kan vara intressant om den är annorlunda.

Man kan undra om Bloggpriset är särskilt representativt för bloggarna i Svenskfinland? På något sätt känns många av bloggarna som nominerats ganska långt från det som jag läser i bloggväg. Här borde jag berätta vad jag tycker om men det får komma en annan gång.

Något påminner Bloggpriset 2012 om balen på presidentens slott i huvudstaden ikväll. Det är mode, flärd och etikett som gäller, långt från den österbottniska myllan. Jag brukar titta en stund på slottsbalen om jag har tid och lust men det är inget jag glor på en hel kväll. Någon i Saltgruvan uttryckte intresset för festen ganska träffande: ”jag tittar i bästa fall tills jag sett Wideroos sedan tröttnar jag på högdjuren”.

Något jag finner roande och samtidigt irriterande är de ingående beskrivningarna av damernas kreationer i lyriska ordalag. Hon som höll låda i YLE Femman ikväll var minst sagt uppfinningsrik i sina utläggningar. Hon hade lätt brädat den bästa vinkännares ordkonster. Det är som om modet är viktigare än orsaken till varför de olika personerna är inbjudna. Så verkar det också vara i valen av Bloggpriset 2012. Det är långt mellan lackskor och gummistövlar.

modig man
En man som visar mod(e)?

Detta med ord och andras bloggar

Idag läste jag två olika spanska texter, visserligen förstod jag inte allt till 100 procent men med lite tålamod och slutledningsförmåga fick jag ändå innehållet klart för mig. Vilket är kul. Än mera roligt är det när jag kan lista ut ett ords betydelse med hjälp av andra ord i texten, utan att behöva använda lexikon.

Ett sådant ord var idag aunque som enligt ordboken betyder fastän, även som. Själv kom jag fram till att ordet betydde trots att, trots att just den betydelsen märkligt nog inte stod i boken.

En av texterna var ett inlägg i en blogg som jag brukar läsa, nämligen Nemilainen. Hon skriver både på spanska och på svenska vilket är nyttigt för en adept som mig. Hon bloggar inte varje dag men ändå tillräckligt ofta för att hålla intresset vid liv.

Märkligt nog är det mest bloggar skrivna av kvinnor som jag läser och finner intressanta. Kan det bero på att de flesta bloggare är kvinnor? Finns det undersökningar om detta? Det är inte modebloggar, hemma- och mammabloggar som jag läser även om ett par av mina favoriter också handlar om detta. Det är stilen, språkbehandlingen, samt rappa och fyndiga formuleringar som lockar mig. Men även en annorlunda livsstil och utlandsboende finner jag läsvärt. Nemilainen är en av dem som lever utomlands.

Visst finns det manfolk  som också kan skriva intressant och i vissa fall riktigt bra. En av dem är Martin Ezpeleta som tidigare skrev blogg i Aftonbladet men det slutade han med. Synd, för han var en mästare. Han har också idag blogg men skriver mera sporadiskt och allt mera på spanska vilket gör att jag inte alltid kan uppfatta hans språkliga piruetter och ordkonster.

Jodå, jag läser också bloggar skrivna av män men de är i minoritet. För några år sedan läste jag en blogg skriven av en kille i yngre mopedåldern från Pampas och han skrev riktigt roligt. En speciell stil hade han men även han försvann. Vi män borde vässa pennorna mera och ge kvinnorna en match!

De bjöd upp till Let´s dance i Barcelona

Bloggeliblogg

Ibland kan man göra ett misstag och jag är inte sämre karl för min hatt än att jag kan tillstå det. Eller, misstag och misstag, ett litet förbiseende som fick mig att ge ett något sämre omdöme om Simon Lundbergs blogg än som kanske var befogat. Se inlägg ”De bästa av bloggar”.

Det visade sig att Simon hade startat en ny blogg. Den nya var faktiskt snyggare och intressantare än den gamla även om det språkliga kanske kunde överraska lite mera. Han hamnar på min observationslista. – Men rent allmänt så tycker jag fortfarande att man kunde vänta sig mera av vinnarna av Årets blogg i Veckorevyn.

Riktigt bra bloggar växer inte på trän och när man hittar en kollar man flera gånger om dagen för att se om det kommit något nytt inlägg. Småningom lär man sig inläggsintervallet och bloggarens vanor.

Nöffis är nästan alltid med och läser bloggar. Ibland säger han nöff, nöff, ibland iiiiiiii