Sommardrömmar

Vintern sjunger trots allt på sista versen även om det fortfarande finns mycket snö i landskapet. Jag tycker snön har sjunkit ihop en del de senaste dagarna så månne vi inte får en vår i år också.

Jag har inte varit ut till min villa (sommarstuga) på flera månader men igår gjorde jag ett försök och si, det lyckades. Någon hade t.o.m. plogat vägen ända fram så Bettan knogade sig fram utan att fastna i någon snödriva eller halka på sidan om spåret.

Jag tog en sväng ut på isen som fortfarande ligger tjock men sjöbevakningen varnar ändå för lömska isar så det gäller att passa sig lite längre fram i månaden. Tyvärr är det alltid någon som går genom isen och i värsta fall drunknar. Ifjol var det en bybo som fick sätta livet till trots att han var fiskare och van att vistas på både våg och is.

Solen var stark och det gick nästan inte att titta på snön. I lä kändes det riktigt varmt. Det hade varit läge för att pimpla lite fisk ute på isen men sådana grejor har jag inte. Jag är egentligen ingen fiskare. Visst kan det vara gott med fisk men jag tycker det är för mycket arbete med att fiska själv och sedan också tillreda den på ett eller annat sätt. Fast, vem vet till sommaren? Jag är ju trots allt friherre och borde ju ha en hel del egen tid att spendera. Kanske dags att låta saker och ting ta den tid det tar? Att vänja sig.

Kanske lägga ut roddbåten till sommaren? Men första bottenmåla den. Villan skulle också behöva strykningar här och var. Kanske det kommande sommar t.o.m. blir bastubad, något jag inte praktiserat på flera år trots att jag har en fin bastu vid strandkanten. Eller bara sitta på verandan och spana ut mot fjärden medan solen gassar. Grilla något, bara läppja på en öl och lyssna på någon intressant sommarpratare i radion.

Som ni förstår, sommardrömmar. Sådana som kommer denna tid på våren.  Planera någon road tripp och längta till all fin musik som väntar. Alla aktiviteter som ordnas, byadagen, marknader och festivalerna. Och, bästa vänner, det är ingen omöjlighet eller kolossalt dyrt. Just nu är det tid att sommardrömma och planera. – Vilka planer har ni inför sommaren? Hur kommer ni att fira semestern?

Bettan väntade troget medan jag strövade omkring

Is och snö så långt ögat kunde nå.

Trots allt borde det vara fritt vatten här om ca. en månad.
Ifjol tittade de först blomsterstjälkarna fram dessa dagar i april månad.

Annonser

Hoppa av ekorrhjulet

En annan grej jag hittade på Facebook för några dagar sedan var uppmaningen att Hoppa av ekorrhjulet. Det är en researrangör i Helsingborg som anordnar en tävling med vinst att tillbringa max. 3 månader i Thanda Private Game Reserve i Sydafrika. Det låter onekligen lockande om man är beredd att hoppa av ekorrhjulet en tid och våga sig på denna säkert mycket intressanta resa.

För att få delta i tävlingen måste man skriva sin avskedsansökan till samhället som gick till så att man godkände ett antal satser. Jag tänkte ta upp några av satserna och ge min syn på dessa.

Jag godkänner inte hur samhället fungerar – Det finns mycket i vårt samhälle som inte fungerar bra men om man tänker efter så skulle det kunna vara bra mycket sämre för många. Åtminstone i Norden. Godkänner man denna sats så tolkar jag det mera som att man är beredd att totalt ändra livsstil.

I övrigt anammar jag satserna i stor utsträckning men är jag ändå beredd att hoppa av ekorrhjulet? Eller är jag alls i ekorrhjulet? Den frågan kan också ställas.

Jag godkänner inte stressen, pressen, hierarkin, fjäsket och den ständiga jakten på tomma drömmar.
Jag vill inte vakna till väckarklockans alarm och jäkta iväg till ett jobb som jag egentligen avskyr.
Jag vill inte få magsår, musarm och grått hår på grund av chefer som ändå bara ser mig som ett anställningsnummer.
Jag ställer inte upp på samhällets förväntningar. Jag vill inte bli bedömd på min titel, storleken på mitt hus eller märket på min bil.
Jag vill inte åldras och inse att jag kastat bort mitt liv på en tillvaro som inte gör mig lycklig.
Jag vill förverkliga mina drömmar.
Jag vill vakna med förväntan och stiga upp när jag behagar.
Jag vill bestiga outforskade berg, inte klättra på karriärstegar.
Jag vill känna att jag lever, inte bara att jag är vid liv.
Jag godkänner inte ekorrhjulet. Jag vill hoppa av.

Några reflektioner: Inte avskyr jag mitt jobb men visst kunde jag tillbringa tiden på betydligt intressantare sätt än att vara löneslav. Främsta drivkraften för att gå till jobbet är att få korven på bordet och att ha en något så när trygg framtid. Åtminstone på kort sikt för idag vet man inte hur det är med jobb om ett halvt år. Väljer man att ha ett jobb så gör man så gott man kan. Alternativet är tungt.

Jag är ingen karriärist som har behov av fin titel, stort hus eller ny bil med jämna mellanrum. Hmm, jo vänta, stort hus har jag men kanske inte på det sätt som avses i ekorrhjulet. Jag är inte heller någon tävlingsmänniska. Åter ett litet hmm, jag tävlar med mig själv, inte med mina medmänniskor.

Så klart vill jag inte upptäcka på ålderns höst att jag slösat bort mitt liv, men vilka är mina drömmar? En intressant fråga som jag inte vet om jag vågar besvara offentligt. En sak jag funderat på: det är skillnad på dagdrömmar och drömmar. Eller, var går gränsen? Med drömmar avser jag inte de nattliga drömmarna under sömn.

Ah, visst vore det roligare att vandra över okända berg än att försöka kämpa sig till en löneklass till. Pengar och ära är flyktiga ting, minnet av avklarade utmaningar och förnöjsamma stunder bleknar inte.

Jag vill vakna med förväntan och stiga upp när jag behagar. – Absolut, det är min definition på ett lyckligt liv! Den satsen borde jag göra till mitt valspråk. Nu fick jag något att fundera på.

”Katten på bordet” är ett uttryck som används när man tar itu med mindre trevliga problem. Morran har dock inga problem utan vaknar med förväntan och stiger upp när hon behagar. Hon ligger också var hon behagar, fast mitt på bordet.

Jag har funderat, igen

Som jag skrev tidigare närmar sig slutet på semestern och den grå vardagen kommer emot. Visst är det bra att ha ett arbete att återvända till för utan lön blir det inte många korvar på bordet. Ändå tror jag att det är viktigt att man har planer och drömmar för framtiden fast man är fången i ett schema. Frågan är vad?

För min del handlar det om nästa resa. Vart skall den gå? Men också vilka böcker kommer jag att läsa, finns det någon film i höst som är värd att se, finns det ny musik att stifta bekantskap med, kommer jag att träffa på någon ny bekantskap? Ibland blir man överraskad för när man minst tror dyker en ny människa upp. Ibland med komiska inslag, ibland med sorg i bagaget. Kommer jag att se en målning att falla i trance inför?

Vädret, hur kommer det att bli? Kan jag vänta klara, fina höstdagar med färg och rimfrost i gräset? Kommer snöstormar att piska väggarna på min stuga innan våren åter står i farstun? Kommer jag att se strålande stjärnor på himlavalvet vid nyår, kommer jag att höra takdropp i mars? Dripp, dropp…

Nästa resa? Igår besökte jag Valsörarna, en upplevelse på nära håll. Men jag drömmer om Anderna. Varför kanske ni undrar? Jag hörde en röst från Anderna för många år sedan och sedan dess har jag fascinerats av denna del av världen. Flöjtmusik i tidig morgontimma, HCJB, så enkelt kan en dröm födas som lever kvar.

Stig på Valsörarna eller dito i Anderna? Jag hoppas att jag upplever båda, en har jag redan trampat.