-
Brudhällorna och Pandrus kåtan
I söndags var det åter dags för en turisttur i hemknutarna inspirerad av kampanjen Vörå runt. Denna gång till skogs. Först passerade jag stora slätten vid Kovik och Tuckor för att sedan svänga in på landsvägen som går genom skogen mot Kuckos och Kimo. Kuckos förresten, ett lustigt namn. Jag undrar varifrån det namnet har kommit. Tittut eller tuppens eller gökens läte? Första anhalten var vid Brudhällorna 5–6 kilometer från Tuckor. Här skall en gång i tiden ett brudfölje drabbats av olycka enär brudens häst halkade varvid bruden ramlade av och omkom. Platsen finns alldeles invid vägen och årtalet för händelsen och ett kors finns inhugget i hällen. Var första…
-
Sommarens utflykt och mopedmarodören
Noterade härom sistens att ordet ”magisk” är inte fullt så frekvent i år som tidigare. Den magiska våren 2020 låter aningen malplacerat. Däremot har ordet ”skrämmande” fått vind i seglen. Nästan allting är skrämmande nu för tiden. Huuu… Sommarens utfärd är gjord! Tillsammans med sister Jane och svåger begav jag mig igår till Österö för att där inhandla fisk. En korgförsäljare skulle också finnas på plats, något försenad. Kusin, som är fiskare, var dock redo att avyttra fisk till hugade. Jag köpte en rökt sik. Smakade mums till lunchen. Sister var mera spendersam. Ett besök i butiken gjordes också. Skärgårdens handelskompani, en seg byabutik som vägrar att ge upp. På…
-
I sommarens soliga dagar…
I sommarens soliga dagar vi gå genom skogar och hagar på färdens besvär ingen klagar Vi sjunga var vi gå, hallå, hallå Ni minns den visan eller hur? Vi sjöng den i skolan. Vem som gjort text och musik vet jag inte men en fin sommarvisa är det. Lite klämmig så där. De senaste dagarna har verkligen varit fina. Sol och värme, speciellt igår söndag. Kommande vecka utlovas också det perfekta sommarvädret med närmare +30 C även i våra trakter. Midsommarfirandet kan ske utomhus. I torsdags inhandlades blommor till min harv och sister Jane var den som gjorde urvalet hos Solstrands Trädgård i Kålax. Det jag hade som önskemål var…
-
Bodvattnet runt och besök i Saltkaret
Åh, så trött jag är! Jättefint väder ute och äntligen börjar det grönska och här ligger jag och sover mest hela tiden. Nog om det, nu vill jag visa lite bilder från förra lördagen när jag tillsammans med en del av släkten firade födelsedagskalas för två av grannpojkarna. Vid Svedjehamn i Björköby finns en vandringsstig på ca. 4 km, Bodvattnet runt. Den skulle vi trava, göra en tur upp i Saltkaret och till slut grilla korv och dricka kaffe. Barnen hade sina egna aktiviteter. T.ex. att genast blöta ned ena skon i strandkanten. Som tur var så fanns ombyte. Svedjehamn har jag besökt många gånger och det är en charmant…
-
Små resor är också resor
Jag tog mig ut på en liten utflykt idag. Söndagspromenad några kilometer. Bra för konditionen och bra för tankeverksamheten. Utflykter kan vara nära eller fjärran. Tanken slog mig att det är väldigt länge sedan jag senast varit ute på någon längre resa. Folk brukar ibland fråga mig om jag har någon resa på gång men någon sådan har jag inte haft på länge. Jag räknar då inte resor i Sverige för det känns så inomskärs. Varför det blivit så, vet jag inte. Jag har inte kommit mig för. Sist jag gjorde en långresa måste ha varit till Argentina hösten 2014. Tänk så fort tiden går. Någon långresa blir det inte…
-
Utflykt i det gröna
Valet var korvsoppa eller safari. Gärna hade jag ätit korvsoppan så fort jag kom till mitt bopäl efter dagens värv men i syd väntade ett regnväder. Magen knorrade och jag frestades ett ögonblick att värma soppan från igår. Tanken på utlovat störtregn inom närmsta stunden gjorde dock att jag snällt ställde tillbaka kastrullen i kylskåpet, tyglade min hunger, sökte fram regnrocken och drog på mig gummistövlarna. Så kastade jag mig i sadeln och styrde Brunte till byns gyttjepöl; jag hade nämligen ett uppdrag att utföra. I tornet tog jag fram min kikare och spejade ut över den gröna vassen, bort mot andra sidan med sina björkar och videbuskar. Intet strå,…
-
En dag i Pampas finska urskogar
Jag hade räknat med dramatisk utflykt i purfinska urskogar när jag imorse begav mig söderut. Det jag mest fick se var öppna fält – jag förstår varför provinsen kallas Pampas – buskar, skog med härliga bestånd av tall, bondgårdar här och var, böljande sädesfält, hagar med kor och hästar -förvånansvärt många hästgårdar – och dammiga, krokiga vägar. Men knapert med sten som vi är vana vid i nejden. Jag gjorde mitt årliga besök hos kusin Vitamin i södra delen av provinsen. Vi brukar göra en utfärd åt ett eller annat håll i samband med denna träff och i år så föreslog jag ett besök hos vår kusin Mitavin i Kauhajoki,…