Tjära Mor

Ur jorden kom en brun sörja som smakade starkt.  Det starkaste jag smakat, om jag bortser från norskt hembränt. Jag doppade en sockerbit i det bruna och förde den till munnen. En smak för livet. Tjära, äkta vara från landskapets skogar.

I Jeppo tappade de ikväll den första tjäran från sin mila som de jobbat med det senaste halvåret. Eller är det kanske ännu längre? En rykande jordhög som dolde 600 stammar tall och en process som frambringade en produkt som var viktig för nejden, för svenska flottan och Sverige under stormaktstiden. Jeppoborna har lyckats, de kan fylla faten med egen tjära. Hur mycket vet ingen än men troligen får de danskar som beställt 1000 liter sin kvot. De bygger ett vikingaskepp och vill ha rätta varan till sitt bygge.

Med rök i näsborrar följde folk med spänning när den ärade riksdagsledamoten gjorde sitt jobb och lät tjäran föda ur tappstocken. Före det höll hon ett tal, som brukligt är. Prominent person, tal och öppningsceremoni. Tja, ni vet. Ungefär som när någon minister tar en murslev och på låtsas murar den första stenen i bygget. Säkert får de riva det efteråt. Well, här behövdes inget rivas för tjäran flödade fram och gubbarna fyllde faten. Tjära Mor hade framgång.

En rolig gubbe på scen körde med rikssvensk dialekt, varför fattar jag inte. Tre fullvuxna gossar spelade en fanfar med trumpeter, en äldre farbror gned en fiol. Bäst var den låt han framförde sist och som min färdkompis tyckte han borde övat mera på. Så olika kan smaken vara.

Därefter följde mera musik från flotte i stenbrottets konstgjorda sjö. Åter fick de tre trumpeterna göra tjänst innan ortens ungdomsorkester med sina bleckinstrument fyllde den fina sommarkvällen med toner av olika slag. En dansk tjej framförde sin kärlek till en av traktens söner. De har nu varit gifta i 10 år och helst ville han höra heavy men det passade inte in i stämningen så det blev tut i trumpet istället. Hoppas att han överlevde.

För att få bort den starka smaken ur munnen inhandlades två korvar som intogs på stående fot innan vi avlägsnade oss från Jeppo, orten där det enligt sägen, alltid är mörkt. Dock lämnade vi stället med ljust minne och sommarkväll i sinne.