Mexikansk afton och Bolibompa-lekar

Finklädda stod vi några tappra ute vid landskapets pulsåder och väntade på diligensen från norr. Vi fick bida närmare 20 minuter innan det enögda ekipaget dök upp och vi fick komma in i värmen. Där satt ett förväntansfullt gäng från Saltgruvan. Några fann för gott att läska sig med en öl eller två, men någon egentlig förfest var det inte tal om. Stilla och lugnt som konfirmander i kyrkan. När broder H äntrade vagnen strax norr om provinshuvudstaden tågade dock några ut  i den tidiga kvällen och ritade gula figurer i snödrivan. Bloss, inte tomtebloss, skulle också dras.

Vi styrde kosan till en estancia söder om provinshuvudstaden. Där skulle vi ha möte och fira mexikansk fiesta. Väl framme upptäckte vi att det på gården redan fanns andra grupper som upplevde Vikingafest under stoj och glamman. Vi hänvisades till andra våningens sal med långbord. Bordet räckte inte till utan var förlängt med ett annat mindre bord med lägre nivå. Här hamnade sällskapets juniorer med påpekande om att det också serverades barnmenyer. Ungdomarnas anförare fick genast namnet Bolibompa men visade sig snart inte gå av för hackor.

Med sombreros och hattar på huvudet klarades snabbt kvällens möte av och vi kunde vända blickarna mot vår servitris Jenny som var på sitt första serveringsuppdrag. Hon var en stilig ung dam som galant klarade av att servera oss garvade gruvarbetare. Hon fick extra poäng av protokollföraren för att hon mindes hans namn genom hela kvällen och därtill högt uttryckte sin åsikt: ”Vad du är stilig ikväll PJ”. Ja, det var jag som höll i pennan denna kväll. Det kostade mig lite extra dricks men det bjöd jag gärna på.

Nu blev vi iklädda ponchos och mat bars fram på stora plankor. Där fanns grillat i mängd och massor. Grönsallad, stekt lök, paprika blandning, nachos, jalapenopoppers, friterade lökringar, och fajitas fanns som tilltugg. Därtill serverades tequila, Corona-öl och vin för den som så önskade. Middagen var utsökt och riklig men skamligt nog rakade vi inte plankorna. Tequilan gjorde vi däremot slut på och Coronan ersättas med inhemsk Karjala.

Programmet som utlovades var en besvikelse. Latinamerikansk musik ersattes av diverse CD:n av tvivelaktig karaktär. Någon gitarrist som triggade allsång såg vi inte skymten av och de tre lekar som vi barnsligt förtjusta såg framemot fick vi hitta på själva. Maten, miljön och betjäningen fick full poäng, underhållningen blev en enda stor flopp! Var fanns det mexikanska?

Det var då som Bolibompa visade sin talang. Han som annars i gruvans gångar är tyst, försynt och arbetsam visade nu begåvning som festprisse. Det var han som bjöd på kvällens program med miner, spex och upptåg. Som hovfotograf fick jag ständigt se hans nuna i sökaren med reslutat av fina extraordinära bilder.

Kvällens höjdpunkt var när broder H och Bolibompa bröt fingerkrok. Bolibompa satsade friskt men den erfarne broder H kunde alla trix och vann samtliga ronder ända tills Lugna Vattnet blandade sig i leken. Han var blygsam men ville prova på denna sport som såg så spännande ut med risk för brutna fingrar och skador i handen. Det var då som broder H åkte i golvet, inte bara en utan två gånger. Kalabalik uppstod men som de gentlemen både broder H och Lugna Vattnet är avslutade kvällens program i sämja.

Diligensen anlände för att samla ihop spillrorna av kvällens fest. Vi styrde mot provinshuvudstaden och saloon Waild. Här troppade de flesta av för att föra slaget vidare mot det bittra slutet. Hur fortsättningen blev kan jag inte beskriva för jag valde, efter moget övervägande, att avsluta kvällen med tidig återgång till mitt enkla tjäll i obygden. Rik nog, den som nöjd är, var mitt motto när jag vilade huvudet mot kudden i den sena kvällen medan mina kamrater fortsatte med härjningar i stadens dunka-dunka.