Från pojkböcker till Mario Vargas Llosa

Jag läste dagens blad. Där fanns en artikel om pojkböcker. Enligt Stefan Mählqvist finns inte pojkböcker mera. De är förlegade, ibland rent rasistiska och skulle fostra till manlighet. Att det sista skulle vara en nackdel förstår jag inte men tankegången är väl att det inte skall vara skillnad på pojkar och flickor.  Hur det skall gå till i praktiken vet jag inte?

Jag kunde konstatera att jag läst de flesta pojkböcker som räknades upp. Ett sant nöje vill jag minnas.

• Hjortfot av Edward S Ellis
• Skattkammarön av Robert Louis Stevenson
• Tom Sayer av Mark Twain
• Havets hjältar av Rudyard Kipling
• Den sista mohikanen av James Fenimore Cooper
• Robinson Crusoe av Daniel Defoe

För att inte tala om alla Fem-böckerna av Enid Blyton, Biggles-böckerna och flera böcker av Jules Verne. ”En världsomsegling under havet” och ”Jorden runt på 80 dagar” för att nämna ett par som dök upp i tankarna. Även Indianböckerna var spännande.

Speciellt ”Havets hjältar” tyckte jag om och den bok jag minns bäst. Jag tror de flesta läste böcker den tiden och vi barn var flitiga boklånare. Den tiden fanns det inte femti-elva kanaler på TV och Internet var något man inte ens visste om.

Mitt läsande utvecklades och jag läste flitigt innan Internet dök upp och stal en massa tid. Ett udda läsval i början på 90-talet var Bert-böckerna skrivna av Anders Jacobson och Sören Olsson. De böckerna skulle jag gärna läsa om för de var verkligen humoristiska och underhållande. Den tiden jobbade jag på sjön och delade hytt under en kortare tid med en trelleborgare. Innan han somnade på kvällarna brukade han ligga och läsa i övre kojen. Ett ständigt fnissande och skrattande gjorde att jag blev nyfiken på vad han läste. Det var då jag stiftade bekantskap med Bert Ljung, skolpojken som var mest intresserad av tjejer, fotboll och poporkestern ”Herman Hunters” där han spelade elbas. Kanske jag skulle beställa en bok och se om de fortfarande är lika roliga?

En bokbeställning skickades iväg för ett par dagar sedan. Det är årets Nobelpristagare i litteratur, Mario Vargas Llosa, som jag vill stifta bekantskap med.  Enligt rekommendationer på nätet är ”Bockfesten” och ”Det gröna huset” är ett bra val  för den som inte tidigare läst honom. Vi får se om de blir läsupplevelser av klass. De är i alla fall årets julklapp till mig själv.

De flesta Nobelpristagare i litteratur har jag inte läst innan de fick priset. Ett undantag finns, nämligen V.S. Naipaul som fick priset 2001. Jag hade läst kanske en handfull av hans böcker innan han uppmärksammades av Nobelkommittén.

Jag har långt ifrån läst alla Nobelpristagare men några vill jag speciellt nämna: Gabriel García Márquez 1982, Elias Canetti 1981, Isaac Bashevis Singer 1978, Saul Bellow 1976, Harry Martinson 1974, Aleksandr Solzjenitsyn 1970, Jean-Paul Sartre 1964 (men han tackade nej), John Steinbeck 1962, Halldór Kiljan Laxness 1955, Ernest Hemingway 1954, T.S. Eliot 1948, Hermann Hesse 1946, Thomas Mann 1929, Knut Hamsun 1920. Min favoritförfattare har dock inte fått priset. Han var nog för kontroversiell för sin tid.