Brev från förra seklet

Vad gjorde vi innan FB, bloggar och allt googlandet? Någon som minns? Den frågan dök upp på en blogg  (Ulvstrumpas strumplåda) för någon tid sedan. Ett vet jag; jag läste bra mycket mera böcker. Men jag skrev tydligen också brev. Och långa sådana. Härom dagen när jag letade papper snubblade jag över några brev jag skrev en gång i tiden när jag bodde i Arlöv.

Ett brev på sju tättskrivna A4-sidor från 1980-talet handlade om reseinstruktioner till salig mor som skulle besöka mig. Först kunde jag inte begripa hur jag kunde få ihop så mycket text om en simpel resa från Pampas till Malmö. Men tydligen var jag mån om gamla mor så att hon inte skulle åka fel och hamna i Krylbo eller något annat mera suspekt ställe. Tänk om mor stod där alldeles ensam på främmande perrong i regn och rusk och inte visste varken ut eller in?

Brevet speglar nog mina egna reseupplevelser från den tiden. Då var flygresa inte så vanligt förekommande utan det var buss till Åbo, färja över till kungliga huvudstaden och tåg söderut mot Malmö. Jag har också för mig att jag en gång i tiden skrev ett brev till salig mor om tågresa från Umeå till Malmö med nattåget. Där skall finnas målande detaljer om att tillbringa natten i en fyrbäddskoj. Heter det förresten koj eller bädd i en kupé? Hoppas att jag hittar brevet. Handskrivet vill jag minnas.

Vid närmare eftertanke var mor den tiden endast obetydligt äldre än vad jag är idag.

Ett annat brev handlade om julottan i Arlövs kyrka 1987. Hur det kom sig att jag gick på julottan det året vet jag inte. Antagligen var det för mycket eller för litet julglögg den julen. Idag tål jag inte glögg över huvudtaget så det dilemmat uppstår inte nu.

När jag kom fram till kyrkan några minuter innan sju på juldagsmorgonen fanns inte en människa utanför kyrkan. Inte ett liv syntes till men jag vågade ändå glänta på kyrkporten. Det visade sig att prästen var i full gång med att öva menigheten i sång inför nya sånger som skulle sjungas på julottan. Han for fram och tillbaka i kyrkgången och fordrade ett flertal da capon innan han var nöjd med resultatet. Julfriden sänkte sig över kyrkorummet.

Prästen höll sig inte hela tiden i predikstolen eller framme vid altaret utan han svävade ut bland folket, gjorde utfärder längs kyrkogången och var allmänt modern. Vid flera tillfällen for han ut med ett finger mot församlingen och frågade: ”Förstår ni mig?” Vid ett tillfälle uppstod en kort paus efter frågan och plötsligt hördes klart och tydligt en barnastämma: ”Ja”. Både prästen och församlingen blev nog lika förvånade. Ett muntert sorl uppstod. Prästen fann sig snabbt och svarade: ”Aldrig har någon svarat mig på de frågor jag ställt under predikan.” Innan han fortsatte med julottan vände han sig mot barnet ifråga och sade: ”Den lilla tärnan”.

I sin predikan kritiserade han prästernas nya lönevillkor. Han ansåg att prästyrket var ett kall och där behövdes det minsann inget Ob-tillägg. Han avslutade sessionen med: ”Härmed har jag talat och räddat min själ”.

Allt detta och lite till finns beskrivet i breven från gången tid. Visst skrev vi den tiden också?

[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=OYbkPl-Oh2E]

Den tiden tyckte man detta var roligt. Och visst har danska wienerbröd med chokolade en viss charm men nog har jag sett roligare program.