En kväll på Strampen

De flesta verkade vara klädd som för begravning. Svarta kostymer för herrarna och svart/vitt för damerna. Det var nästan bara vid vårt bord som vi hade en mera ljus klädsel med inslag av vinrött, kvällen till ära. Visserligen är det höst men ändå ganska varmt ute och de flesta löven är kvar i träden även om den gula färgen gör sig allt mera påmind.

Restaurangen var i det närmaste fullsatt på lördagskvällen när det bjöds på show med Tina Turner covers. Publiken var medelålders även om det även fanns yngre gäster med på något hörn. De flesta var svenskspråkiga i denna svenskhetens högborg i provinshuvudstanden, restaurang Strampen vid Inre Hamnen. Jag blev faktiskt förvånad över den dominans som svenska språket hade denna kväll. Annars är det mest finska som hörs i provinshuvudstaden.

Showgruppen med Anna-Karin Berg som sångerska och med dansare och orkester gjorde bra ifrån sig, det kunde man inte minst se på stående ovationer när föreställningen var över. Anna-Karins röst var väldigt likt Tinas och även de speciella rörelser och danssteg som var så utmärkande för Tina Turner fanns tydligt med. Många av hennes mest kända låtar spelades: River Deep Mountain High, Proud Mary, Private Dancer, Steamy Windows, Simply the Best.

Soundet var bra sedan basen justerats i början av föreställningen, takten var äkta Tina Turner och som extra förstärkning fanns saxofonisten Ethan Jordan som kunde fått lite mera spelrum. Vid vårt bord var det ett par som kommit enkom för att höra hans spel. Vid flera tillfällen var det så att ett solo av honom hade varit på plats; man blev liksom förvånad att det saknades. Men som helhet var föreställningen sevärd och kvällen blev lyckad och festlig.

Inte så festlig att folk blev på fyllan, ropade och skrek; nej, det var en städad tillställning med alla svarta kostymer på plats. Sorlet tilltog under kvällen och när tillräckligt många vinflaskor burits in började ett och annat gällt kvinnoskratt höras blandat med en kuttrande variant från ett annat hörn. Vin var drycken för kvällen och jag var nästan ensam om att dricka öl i vår del av lokalen. Kaffe och konjak hörde till även om jag även där bröt mönstret och beställde te och konjak. Te och konjak, kan det vara något? Jo, konjaken som avslutning på måltiden vill jag inte gå miste om och eftersom jag är en hängiven tedrickare blev det så. Vid närmare eftertanke hade kanske rom passat bättre?

Maten var utsökt. Vid vårt bord beställdes mangrant Abborrtartar på Malaxlimpa med marinerad gurka som förrätt, Örtmarinerad hjort inrefilè med tranbärssås och paprikapurè som huvudrätt och som avlutning blev det Hallonparfait med chokladkaka. Behöver det sägas att det var gott? Jo, det var det. Abborrtartaren var uppfriskande, hjorten mör, såsen gudomlig och chokladkakan lagom kladdig. Det var med andra ord en praktfull och smaklig måltid.

Efter showen troppade församlingen av rätt snabbt och vid midnatt hämtades även vi av en norrgående linjalkärra av märket Peugeot. Egentligen hade det varit läge för fortsättning på något av stadens många nöjesställen men mätta, belåtna och med fortfarande Simply the Best klingande i öronen styrde vi kosan norrut.

Tilläggas kan, är att Tina Turner fyller 72 år den 26 november och är still going strong både vad gäller hennes musik och henne själv som person.

[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=f8yrm0mwz18]

Jodå, en video måste jag ladda upp. Ljuset är kanske inte så där perfekt men med tanke på att en mobilkamera användes får den väl godkänt. Bäst är videon med helskärm och  HD 1080 p.