I Dronningens by

Säga vad man vill om Dronningens by men många tillfällen finns det att höja kameran och trycka av. Jag vill inte påstå att Köpenhamn alltid är vacker men den har sin charm och det är alla detaljer som jag främst tänker på när. Går man sidogatorna till Ströget dyker det upp små krumelurer, lustiga detaljer, märkliga men samtidigt fina färgsättningar. Inte minst de små butikerna som finns vid sidan av Ströget har fin skyltning. Det kännas ofta lite konstnärligt och kreativt. Kan det bero på att Danmark är känd för sin design, både vad gäller möbler och arkitektur. Att det smittat av sig.

En annan sak är att man i Köpenhamn inte rivit alla gamla hus och ersatt dem med fyrkantiga betongklossar. Ofta har man istället renoverat med både finess och försiktighet.  Utvändigt kan det se gammalt ut men invändigt finns all modernitet och stilfull renovering som lyft fram gamla konstruktioner i byggnaden.

En annan fröjd för ett mansfolk är alla vackra kvinnor som finns i den danska huvudstaden. Jag tror inte jag sett så många bruna ben på hela sommaren i republiken som jag fick se idag. Visserligen var vädret soligt och ganska varmt idag men de måste ha legat och stekt en hel del i sommar. Kanske det ändå har varit soligare här än uppe i Pampas. Det hindrade ändå inte att jag fick syn på en lite udda kvinnovarelse som var iklädd duffel med skinnkrage och huva samt tjocka vinterskor. I övrigt verkade hon helt normal och inte många år över 20.

Som den turist i tillvaron jag är i dessa dagar så gjorde jag en tur med kanalbåt som kör runt och förevisar staden från sjösidan. Här fick vid se lite modernare byggen, bl.a. Operan, som herr Möller, en av Danmarks rikaste personer skänkt pengarna till. Jag visst inte heller att det fanns så många låga broar som det gick att köra den långa kanalfarkosten under. Det gällde att huka sig, om man är lång vill säga. Man borde inte heller på vissa ställen stäcka ut sin hand eller armbåge utanför båtens reling med risk för klämskador.

Naturligtvis besökte jag också Hviids Vinstue, grundad 1723 vid Kongens Nytorv. Det är en tradition som jag har när jag besöker byn att där tar jag en Grön Tuborg och en Gammeldansk.  Idag blev det ingen Gammeldansk, istället blev det en Grön och tre smörrebröd. Goda och njutbara att inmundiga i denna historiska miljö.

I övrigt letade jag böcker och hittade också några som jag omgående inhandlade. Till vintern skall de läsas. Bl.a. hittade jag Ernest Hemingways ”Och solen har sin gång” på danska. Det skall jag väl klara av?

Just nu bor jag på det personallösa hotellet Omena (äpple). En driftig man från provinshuvudstaden har startat en kedja med hotell där det inte finns annan personal än städare och reparatörer. Och dem ser man inte ofta. Dock stötte jag idag ihop med en städerska av indiskt ursprung.  Hon åkte hiss med sina tvättsäckar och kärror jag såg min chans att åka med, med följd att jag nästan fastnade i hissdörren när den stängde. Jag vara alltså sekunden för sen. Städerskan blev smått olycklig och ojade sig över min klämda person och frågade om det gjorde ont. Det gjorde det inte, så häftig var inte dörrens kram.

Vid nästa våning var städerskan fortfarande så bekymrad att hon klev av på fel våning med alla påsar och attiraljer hon behövde för sitt värv. Hon upptäckte snabbt sin fadäs och rusade tillbaka in i hissen med borstar, säckar och allt som hon hann med. Nu var det hennes tur att ta ett nappatag med hissdörren. Hon satt fast i dörren ett ögonblick med påsarna inne i hissen och kärrorna på utsidan, hon själv i mitten. Snabbt gick det och jag hann aldrig hjälpa till innan hon åter var inne i hissen och nu än mera högljutt beklagade sig. Men visst var skrattet ändå närmast till hands. Vi hade både fått smaka på hissdörrens handfasta klämmande.