Eftermäle

I morse när jag vaknade fanns ordet eftermäle i huvudet. Varför vet jag inte men det är sådant som händer. Ett visst ord bara fastnar och pockar på uppmärksamhet.

Jag skriver ett eftermäle till gårdagens inlägg om inhandlandet av grillade revbensspjäll. Saken är nämligen den att jag inte köpte dem i min vanliga köplada utan hos konkurrenten några stenkast längre bort. Där finns en stor köttdisk med betjäning och även grillat i en mindre disk. Där ligger alltid grillade revbensspjäll till skillnad från min favoritlada. Det verkar det som om de bara har grillad kyckling.

När jag fick min bit revbensspjäll föll mina ögon på en skylt där de bjöd ut inre filé av häst! 19,95 per kilo. Häst, är det någon av läsarna som ätit hästkött? Är det inte lite oetiskt att äta hästkött eller är det bara jag som är påverkad av barndomens aktning för gårdens trotjänare, hästen Pålle? Därtill betraktade salig mor hästkorv, som förekom en gång i tiden, som sämre sorts korv. Inte ens hon, som höll hårt i börsen, köpte billig hästkorv.

Är det någon som föder upp hästar för slakt eller dog hästen av någon orsak men kunde ändå slaktas och styckas? Vad vet jag men det blir inget gott eftermäle att hamna i köttdisken som sista händelse.

Det visade sig vid närmare forskning att ordet eftermäle i första hand är en nekrolog eller minnesteckning efter döden. Men, där finns också ”efterord” som synonym till eftermäle och det är nog ett efterord till gårdagens inlägg jag skrivit och ingen nekrolog över hästen i köttdisken. Fast det hade varit kul att läsa hästens eftermäle; vem vet vilken intressant livshistoria kusen rönt.

Som synes var det fortfarande barmark den 28 december 2007 på Edvinstigen i provinshuvudstaden.