Vem pep?

På tisdagskvällen drog storm nummer två in över landskapet. Jag tyckte att den var kraftigare än den första på annandagen. Vinden rev och slet i huset och det knakade och gnällde men stormen var ändå rätt måttlig jämfört med dess härjningar söderöver.

Klockan närmade sig midnatt och jag satt i godan ro och filade på ett blogginlägg. Då plötsligt for elektriciteten, för att komma igen om några sekunder. Som tur var skrev jag på min bärbara dator så det gjorde inget och när jag skulle publicera mina skriverier (Söta Chicago) så kopplade jag bara upp mig till det mobila nätet som jag också har tillgång till. Visserligen mycket långsammare men det gick med lite tålamod.

Strömmen kom och gick, ibland var den bort några sekunder, ibland 10 minuter. Till sist gick jag och lade mig i mörkret. Trots att stormen väsnades utanför somnade jag lätt, men vaknade en kort stund senare när strömmen återvände. Då blev det ett liv. Laserskrivaren startade och surrade en stund, alla lampor som jag glömt att släcka tändes och någon av mina många apparater pep förskräckt. Inte undra på att jag vaknade. Jag hann dock inte upp ur sängen förrän energin åter försvann och jag sjönk tillbaka i sängen.

Detta upprepades några gånger utan att jag fick tag i vilken apparat det var som pep varje gång och väckte mig. Jag räknade till 13 olika manicker i närheten förutom 2 dataskärmar och en TV som kunde vara den skyldiga. Snacka om att jag sover i en teknikhörna. Till sist kom jag på den ultimata lösningen på problemet och rev resolut stöpslarna ur samtliga eluttag i väggen. Jag somnade och vaknade först på morgonen och då hade stormen bedarrat.

Måtte det vara färdigblåst nu för idag skall jag ut på böljan den blå.