Vintern rasar ut bland våra fjällar, ibland får vi ta våra smällar

Nu är vintern slut för i morse när jag styrde Brunte ur spiltan så glömde jag samtidigt att kopplas loss kabeln till motorvärmaren med följd att nu har jag ingen motorvärmare tillgänglig. Kabeln gick av och nu har jag bara två stumpar att visa upp samt tiduret som också gick i bitar. Så nu är det vår för ingen mer sträng kyla får komma!

Det har hänt förr att tankspriddheten drabbat mig och jag glömt eller gömt någon viktig sak. T.ex. en gång var plånboken försvunnen nästan en hel dag och jag letade som en galning och blev allt mera olycklig tills jag öppnade kylskåpsdörren, och se där, där låg den lilla, stinna rackaren förnöjt vilande på smörpaketet. För den som fick något annat i tankarna kan jag lugnt upplysa om att det var mest slantar i börsen.

En annan gång glömde jag bilen vid kvartesbutiken på väg hem från jobbet. Jag stannade till och handlade något ätbart och gick sedan hem till lyan som inte låg långt borta. Senare på kvällen upptäckte jag att bilen inte stod parkerad på sin vanliga plats bland alla andra fordon och den första tanken var att nu var min kära kärra stulen. Jag rusade ut för att se om den fanns i närheten och började jaga runt på närmsta gata innan jag lugnade ned mig och lät tankeverksamheten gå i gång. När eftertankens kranka blekhet, som för övrigt är ett misstolkat Shakespear-citat, drabbade mig kom jag på att bilen rimligtvis måste stå kvar vid kvartersbutiken. Och si, det gjorde den, lite ledsen men utan parkeringsböter trots att den fått stå där rätt många timmar.

Värst var det nog den gången när det hade varit inbrott på ett företag jag jobbade på en gång i tiden med följd att alla lås i byggnaden byttes ut. Själv fick jag också en ny nyckel samt en extra nyckel som jag skulle ge till en annan person. För säkerhetsskull hängde jag extranyckeln på en krok på väggen för senare överlämnade och så glömde jag bort hela saken i ett nafs. Ett par dagar senare när blev jag tillfrågad var nyckeln fanns kunde jag min själ inte minnas var jag lagt nyckeln. Hur jag än letade så var nyckeln borta och minnet var också som bortblåst. När nyckeln inte ville visa sig och mitt komihåg var helt tomt fann chefen inget annat råd än att åter byta lås, för inte en enda nyckel fick vara på avvägar. Här skulle alla tjuvar låsas ute och allt skulle vara säkrat till 110 procent. Jag kände mig lite dum men det gick över tills jag hittade nyckeln en vecka senare eller så. Där hängde den på kroken, mitt framför ögonen på både mig och alla andra som rörde sig i lokalen. Att jag missat den i sökandet och att jag inte mindes var jag lagt den var märkligt men än märkligare var den aha-upplevelse jag fick när jag äntligen fick ögonen på nyckeln: Ja, det var ju där jag hängde den! Då gick det upp en talgdank av stora mått för mig.

Jodå, jag fick ny nyckel och nytt förtroende trots min fadäs. Det händer inte ofta men någon gång emellanåt kan det slinta och då förorsaka någon smärre villervalla. I morse var ett sådant tillfälle. Nå, kabeln till motorvärmaren kan köpas ny som sagt, Vintern är över, det har jag bestämt. Välkommen ljuva vår!