Frös som en hund
Idag utdelade jag åter en spark i röven. De som minns mina frustationer i trafiken kommer säkert också ihåg att jag bestämt men kärleksfullt utdelar ett antal sparkar i röven till mina medtrafikanter när de slökör och inte får gaspedalen i nivå med tillåten hastighetsbegränsning när väder och trafiksituation så tillåter. Finns det något mera irriterande än när trafiken löper långsamt som en snigel p.g.a. en söndagskörare främst i kön? Eller rättare sagt, nummer två i kön som inte kör om utan ligger tätt bakom safarituristen.
Denna gång handlar det inte om trafik utan om något annat som blev måltavla för min träsko.
Först lade jag märke till en liten gosse i köpladan som grät hjärtskärande när far och mor inte ville lägga en förpackning med plastskelett i köpvagnen. Sedan försökte jag hitta ett fotoalbum i hyllorna, något som visade sig vara svårt. Flera expediter hjälpte till innan vi hittade en liten hyllsektion där det fanns några album som dock inte alls föll mig i smaken. Finns det idag efterfrågan på fotoalbum eller förlitar sig de flesta på den digitala tekniken? Själv brukar jag beställa papperskopior på de bästa bilderna för att ha något den dagen det moderna samhället störtar samman. Eller är det bara gammal vana att ha bilder i fotoalbum?
Jag kände att plånboken behövde påfyllning och begav mig till uttagsautomaten som befann sig på utsidan templet. Ingen kö, jepp, detta gick bra tills jag fick syn på hunden som satt bunden vid cykelstället. Den lilla, nästan hårlösa voffsen frös som en hund. Den skakade i hela kroppen. Här infann sig tanken: hur kan någon lämna en hund ute, med försumbar päls i det kalla aprilvädret när snöflingor fortfarande envisas med att dala ned och nordanvinden fortsätter med att vina runt knutarna. Det var i det läget jag utdelade en imaginär spark i röven till matte/husse som lämnade hunden ute i det kalla vädret. Många hundraser klarar säkert april månads väder galant men denna utan nämnvärd päls är utsatt.
En kvart senare när jag tittade efter satt den fortfarande kvar och skalv men ca. en timme senare när jag var klar med mina inköp var hunden borta. Man får hoppas att den trots allt har det bättre hemma än vid köpladan idag. Men det är inget jag vet utan något som jag hoppas.
Att jag inte var överdrivet blödig visade att när en äldre man även han fick syn på hunden ömkade sig över den lilla hunden som frös.
Du kanske också gillar
8 kommentarer
lagottocattleya
Det där med fotoalbum kan nog vara svårt har jag förstått. Klokt tänkt av dig med bilderna dock… Lika svårt är det när jag tar fram gamla VHS-kassetter och ska spela upp dem i klassen. Då går det nästan ett hörbart sus genom lokalen. Det finns de som aldrig har sett en sådan förut – förflyttade till stenåldern tycker de sig vara. Eleverna alltså.
När det gäller hunden så var det synd om den där ute. Jag tycker överhuvud taget inte att man ska sätta en hund utanför en affär. I Sverige händer det varje år att hundar blir stulna på det sättet.
Don Juan (the PJ)
Jag försöker också skriva in vem, var, när för att ge eventuella efterkommande en chans att få veta vad bilderna föreställer. Under min hembygdsforskning har jag stött på massor med gamla bilder som det inte finns någon som helst dokumentation om. Tyvärr.
Jag köpte en kombinerad VHS/DVD-spelare där man kan kopiera gamla VHS-band till digitalt format.
Ett annat tanklöst handlande är hundar i sommarvarma bilar. Det har det varit mycket skrivande om men även frysande hundar borde uppmärksammas bättre.
Christina
Jag har också börjat sätta mina bilder i album. Köper sådana som jag själv får klistra in bilderna i, försöker göra ett album för varje år. 🙂
Don Juan (the PJ)
Fint, glöm inte att skriva vem, var, när.
Ett annat sätt är att göra fotoböcker. Passar bra om man vill göra en bok om ett speciellt tema, t.ex. en resa
Maclindhe
Det är många som förtjänar en toffla där bak… Till lusiga bilförare och hundägare som inte ens borde få äga en vandrande pinne kan man lägga dem som stannar, plockar upp mobilen och börjar kolla SMS mitt på ett övergångsställe när man stannat för att släppa över dem. De borde förvandlas till vägbulor att köra över!!
Don PJ
Det var ord och inga visor. 😉 Toffla, en trätoffla då!
Länge sedan du själv skrev något? Kanske det är något på gång snart?
Annepauline
Här är en till som blir förbannad på folk som binder sina hundar utanför affärer. Eller till och med utanför den lokala ölpuben där hundar ibland kan stå bundna i timmar. Ja jösses, människor, usch.
Don PJ
På tal om pubhundar så kom jag att tänka på den där lilla hunden i Matador som fick följa med in på värdshuset, det var bättre det. Det var ju grishandlarens hund. Vad hette hunden? Var det inte Kvick den hette och såg den inte lite ut som hunden som jag har på bilden?