La Ciudad II – ¡Hasta Luego Barcelona!

Lördagen var sista dagen vi gick på kurs. Vi började så smått komma in i svängen med att uppfatta vad vår lärarinna Marián pratade om trots att hon, som alla spanjorer, var flink i ordvändningarna. Ibland låter de som kulsprutor när de ohejdat får fart på pratet.  Vi gjorde små framsteg och t.ex. en av damerna lärde sig att det är bättre att äta fisk än fiskare. Kan jag tro.

 Vi var nu vana att åka Metro till skolan och redan på ett par dagar hade vi lärt oss att hitta ganska bra runt om i staden. Metron är guld värd i sammanhanget: snabb, billig och man visste vart man kom. Kursen avslutades med en bussfärd upp till Montjuїc där vi fikade på en uteservering och beställde från disk under Mariáns uppsikt. Jag tror vi alla klarade uppgiften för snart satt vi och mumsade något gott eftersom vi lyckats få farbröderna bakom disken att förstå vad vi menade. Själv tog jag en djupfryst paella för min hunger krävde mera än bara kakor och smörgåsar.

Sen eftermiddag dök Hannu upp och guidade oss genom gamla stan, Barri Gòtic. I samlad tropp fick vi lite kött på benen ifråga om historia och leverne i Barcelona och i synnerhet om gamla stan. Herr V och jag är inte världens specialister på finska språket som Hannu föredrog att tala med oss på men på ett ungefär förstod även vi. Han är bosatt i staden och gift med en katalanska så han om någon borde veta det viktigaste om la ciudad.

Jag och ett par till ville se en kortare flamencoshow som jag spanat in på Tarantos vid torget Placa Reial. Vi fick vänta en halvtimme eller så och beslöt att ta en kortare paus på en av serveringarna på La Rambla. Att kyparna var typiska turistfångare var inte att ta miste på. Stolarna såg sunkiga ut och den flinka gossen hälsade oss muntert med ett Välkommen och berättade att han minsann arbetat i Berlin och visst allt vad tyskar behövde på La Rambla. Det visade sig vare en stor öl för min del. En hel liter till och med. Dum nog hade jag inte angivit att jag bara ville ha en liten öl, därför serverades det bästa och största de hade. Och dyraste. De visste hur slipsten skulle dras. Den ölen kunde jag inte heller dricka upp helt för vi hade ju bara en kort stund på oss innan showen började. Lite snopen kände jag mig efter snabbvisiten på La Rambla bland alla andra turister.

För övrigt tror jag inte många kunde gissa att vi kom från republiken i och med att vi talade dialekt sinsemellan. Kyparen chansade som hastigast på att vi var tyskar, andra trodde på Norge.

Flamencoshow var livlig med dans, gitarrmusik och frenetiska handklappningar. Benföringen var som vingarna på en kolibri och klackarna smattrade allt medan klagande sång tonade ut i lokalen med en grupp japanska turister längst fram. Eller var de kineser? Svårt att se. Showen var kort och intensiv, helt i min smak.

På söndag ville sister Jane ut till stranden för att steka. Själv är jag ingen badmänniska som kan ligga timtals på stranden, därför valde jag och Herr R att åka buss upp på Montjuїc och ta linbanan ned till hamnen. Vi var lite tidigt ute, därför gjorde vi även en visit upp till fästningen, Castell de Montjuїc, högst upp på berget. Fästningen har en dyster historia från inbördeskriget och från Francos styre i Spanien men är idag ett fredscenter och turistattraktion med en fantastisk utsikt över Barcelona och hamnen.  Sedan gled vi ned i två omgångar med linbana tills vi landade vid sandsträndernas början.

Efter promenad genom Barceloneta (Lilla Barcelona) styrde vi stegen till Museu Europeu d’art Modern – MEAM för att se utställningen som jag fick vittring på tidigare. Vacker konst och duktiga konstnärer som verkligen kunde måla. Ett flertal nakna damer vackert avbildade men också realistiskt måleri av ålderdom och uttrycksfulla porträtt. Helt värd att se som omväxling på turistflänget.

Kvällen avslutades med middag på restaurant Eden inte långt från vårt hostel. Kyparen blev lycklig över dricksen och önskade oss välkommen tillbaka och då fick vi gärna ha jultomten med, tyckte han.

Följande morgon for jag på förmiddagen in till Placa Catalunya för att köpa någon t-shirt med Barcelonatryck. Jag gjorde även en avstickare till katedralen i Barri Gòtic. Vad tycker jag mig skymta där om inte jultomten. Det pågick nämligen en mässa i ett av sidokapellen och prästerskapet var klädda i röda mantlar trots att det bara var vanlig måndag förmiddag. Vackert men en stadig vakt utanför ingången såg till att ingen klumpig turist störde med fotografering och olämpligt uppträdande. Själv gick jag inte in eftersom alla som besökte mässan gjorde korstecken och knäböjningar vid inträdet. Jag är intresserad av den katolska liturgin men katolik blir jag nog aldrig. En märklig sak som jag inte tidigare sett var att plötsligt så hälsade alla på sina bänkgrannar med handskakning, till sidorna, framför- och bakomvarande personer. Detta skedde innan nattvarden delades ut och ingick tydligen i mässan.

Själv skakade jag och mina medresenärer hand med Hannu när han på eftermiddagen vinkade av oss vid flygplatsen. Det var en intressant och fin resa och annorlunda eftersom vi fick oss lite mera till livs än bara vanligt turistande. ”Glada vi till skolan gå” som Herr V pläderade vid frukosten varje morgon.  – Detta med språkkurs i Spanien eller Latinamerika borde absolut prövas igen och då åtminstone i två veckors tid.

 ¡Hasta Luego, Barcelona!