-
Z
Som vanligt på fredagseftermiddagarna gjorde jag även idag en raid i köpladan för veckoinköp. Jag körde den vanliga rundan med vagnen och närmade mig hyllorna för te. Jag är en hängiven tedrickare och förrådet behövde fyllas på. I närheten finns långa rader med kaffeprodukter och jag kastade en snabb blick i förbifarten på en hylla och fick där syn på ett stort Z. Jag stannade till ett kort ögonblick, fokuserade blicken på paketet ifråga och höjde ögonbrynen. Kunde det vara sant, det var knappt jag trodde det. För kanske 10 år sedan blev jag svårt sjuk. Jag låg en hel vecka utan att äta och fick inte heller mycket vätska…
-
Samarbete och lästips för stora och små
Idag anlände den utmärkta tidningen Samarbete som ges ut av S-gruppen i republiken. Det finns faktiskt ett och annat läsvärt i tidningen även om jag sällan har tid att riktigt fördjupa mig i avisan. Speciellt de med intresse för matlagning får här många gratis tips och recept på maträtter och då naturligtvis med baktanken att inköpen görs hos någon av S-gruppens butiker och köplador. Jag råkade få ögonen på ett par sidor som tipsade om Smörrebröd i finländsk smak. Enkelt såg det ut och helt säkert också gott. Som bjudvara när besökande infinner sig torde smörrebröden göra succé. Fram för mera smörrebröd i republiken! Tyvärr kunde jag inte hitta matbilagan…
-
Okända öden
Nackspärr! När hade ni nackspärr senast? Själv har jag drabbats av denna smärtsamma åkomma och trots ivrigt smörjande med läkande salvor hugger det till som en ovass kniv i nacke och skulderblad vid de mest oväntade tillfällen. Att ta sig upp ur horisontalt läge och att klämma in huvudet vid embarkering av bilen är värst. Nåja, krämpan är förhoppningsvis övergående men trött i nacken blir man och att ligga och läsa en bok är inte det bekvämaste. Man vet inte riktigt hur man skall luta huvudet för att samtidigt kunna läsa. Jag lät Ådalens Poesi av Pelle Molin gå före flera andra tryckalster i min bokkö och har startat genomläsningen…
-
Utflykt i det gröna
Valet var korvsoppa eller safari. Gärna hade jag ätit korvsoppan så fort jag kom till mitt bopäl efter dagens värv men i syd väntade ett regnväder. Magen knorrade och jag frestades ett ögonblick att värma soppan från igår. Tanken på utlovat störtregn inom närmsta stunden gjorde dock att jag snällt ställde tillbaka kastrullen i kylskåpet, tyglade min hunger, sökte fram regnrocken och drog på mig gummistövlarna. Så kastade jag mig i sadeln och styrde Brunte till byns gyttjepöl; jag hade nämligen ett uppdrag att utföra. I tornet tog jag fram min kikare och spejade ut över den gröna vassen, bort mot andra sidan med sina björkar och videbuskar. Intet strå,…
-
Villaavslutning
Gårdagskvällen tillbringades vid min villa (sommarstuga) i sällskap med sister Jane med gemål samt grannen, fåraherden, med familj. Saken kom på tal på eftermiddagen och eftersom vädret såg ut att bli fint bunkrades korv, bröd, sallader och dricka. Även en mindre klotgrill stuvades in i skuffen och så bar det iväg. Skam till sägandes har jag inte alls tillbringat mycken tid vid min villa denna sommar, delvis beroende på att sommaren inte varit så varm och fin. Men något reparerades den skadan igår och förhoppningsvis ligger en fin höst framför oss. September månad kan vara hur fin som helst och då blir det också lugnare ute på kobbar och skär…
-
Ondska
Jag har nyligen läst ut en bok: ”En liten bok om ondska” av Ann Heberlein samtidigt som massmördaren i Norge fick sin dom. Att han är skyldig till de fruktansvärda brott han begick är höljt utom all tvivel. Han har bl.a. själv tillstått sina gärningar, till synes med ett leende på läpparna. Frågan är, i skenet av boken jag nyligen läst, är han en ond människa? De flesta skulle säga ja, så är även min spontana reaktion. Men vad är då ondska? Frågan är inte så lätt att besvara om man verkligen tänker till. På nätet finns en mängd förklaringar och åsikter om detta och boken för också fram en…
-
Irving Penn har inte bara beundrare
Förra fredagen, innan festivalyran riktigt kom igång i Malmö, gjorde jag ett besök på Moderna Museet. Irving Penns fotografier hängde på väggarna i första våningen. Jag hade fått ett tips och ville se hans bilder. Visst var han en skicklig fotograf men ändå lämnade han mig ganska oberörd. Intressant då var porträtt av kända personer; vissa kände jag igen genast, andra fick jag fundera lite på. Anaïs Nin visste jag genast vem det var, trots att hon såg så annorlunda ut, men Ingmar Bergman dolde sina ögon, vem är han, funderade jag? Ikväll hittade jag en fotoblogg med många av hans bilder, även i stort format, och efter att jag…
-
Stillhet och toner i kvällen
Alltmedan skymningen smyger sig över byn sitter jag och lyssnar på Hootenanny Singers som sjunger sånger av Dan Andersson. Det är sånger som ”Per Ols Per Erik”, ”Sizzi”, ”Till min syster”, ”Helgdagskväll i timmerkojan” med flera. Bäst är ändå ”Jag väntar vid min mila”. Dan Andersson, vars fina dikter till en del blivit till sånger, tolkas oerhört fint av Hootenanny Singers. Överhuvudtaget är sånggruppen en av de bästa som framsprungit i kungariket. Så många fina sånger de spelat in, både vad gäller text och melodi. En annan grupp av nyare datum som jag också tycker mycket om är Sarek. Även de har många fina texter till sina ofta taktfasta melodier.…
-
Sov du lilla videung
Jag lade mig på soffan efter kvällsmålet för att vila en stund och läsa några sidor i en bok. Jag var inne på slutkapitlet så var den bok klar. Vad hände? Jo, efter ett par sidor somnade jag och vaknade fyra timmar senare. Hur kul är det men tanke på att kvällen var borta och nattsömnen troligen rubbad. Dagarna blir snabbt allt kortare och kvällsstunden som kan användas för utearbete kan plötsligt vara bara någon enstaka timme. Jag kom på tanke att det snart måste göras en kraftinsats för att fylla på i vedlidret. Vintern är plötsligt inte så avlägsen och jag får instämma i en strof som Tove Jansson…
-
Tillbaka till livet på landet
[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=YCs4KUlGdn8] Ha, Ha, vilket bräkande det blev när de såg mig komma. De sprang med god fart för att vara först framme vid stängslet. Man är visst smått populär 🙂 Att de har så individuella läten är också lustigt. Nu blir det inga fler får på ett tag, jag lovar. Grannen vill väl snart ha gage för alla gånger hans får uppträder på YouTube.