Reflektioner

Vad pratar de om?

I morse fick jag en faktura från Telia. Jag har som vana att genast betala mina räkningar och det gjordes på studs även denna gång. Ingen idé att spara betalningarna till förfallodagen eftersom räntan på besparingarna är i det närmaste noll.

Internet är trådlöst och obegränsat med 100 Mbits/s hastighet. Den hastigheten får jag dock drömma om men det jag får räcker ändå gott till för att titta på TV och all annan aktivitet jag kan tänkas ha på nätet. Så därmed är jag nöjd. 18,90 europenningar per månad kostar det.

Telefonen har ett paket per månad med 600 minuter taltid och 600 Sms-meddelanden. Surfa på telefonen får jag också göra med mängden 10 GB och det räcker mer än väl. Detta kostar 24,90 euro.

Saken är den att jag aldrig kommer upp ens i närheten av 600 min (10 h) taltid. Oftast är det under 2 timmar jag pratar på en månad och meddelandena som skickas kan vara så få som 1 (ett). Jo, det stämmer för senaste månaden och sällan är de flera än 10 meddelanden per månad. – Jag borde kanske söka mig ett billigare telefonabonnemang?

Jag pratar som sagt ganska lite i telefonen trots att det i praktiken är ”gratis”. Andra verkar däremot ha mycket mera att säga och det funderar jag ofta på: vad pratar de om? Detta gäller speciellt yrkeschaufförer av olika slag; de verkar ha en mobiltelefon fastlimmad vid örat. Trots att det är förbjudet så ser jag långtradar- och lastbilschaufförer som sitter med telefonen och pratar för fullt. Var och varannan. Vad pratar de om? Är det jobbet, familjen, kompisar eller farbror Blå? Jag menar, inte måste man väl rapportera allt man ser, hör och gör till andra via telefonen. Är det så viktigt allt de har på hjärtat? Tillåt mig att betvivla! – Och är det så kan de väl börja blogga, ha,ha…

En budbil kan jag förstå behöver mycket kommunikation men en långtradare med en körning på 500 – 1000 km kan väl ändå inte behöva så mycket snack om jobbet. Det är väl mest att gasa på och komma fram till ett ställe som hen besökt otaliga gånger tidigare.

Jag har jobbat på ställen där telefonen för vissa anställda var nästan viktigare än själva jobbet. Vad pratade de om?

Hur mycket pratar du i telefonen per månad och hur många SMS skickar du? Ja, vad pratar du mest om? Skulle du kunna leva utan telefon eller att den var begränsad till låt säga max. 2 h prat i månaden?

Här får jag inflika att jag använder Internet betydligt mera än prat-telefonen så det förklarar kanske något av mitt låga telefonanvändande.

På Juthbacka-marknaden bjöds dessa gammel-telefoner ut. Fast 50 euro/st tycker jag är lite väl dyrt.

För min del ganska lite snack i telefonen men desto mera lyssnar jag på radio. P1 och Radio Vega är mina stammisar förutom min radiohobby där jag ibland tillbringar timmar av dygnet.
Trevliga radioapparater som också de bjöds ut på Juthbacka-marknaden.

2 kommentarer

  • annepauline

    Kobra telefonerna kostar ungefär lika mycket här. Den röda är läcker! Men de är synnerligen obekväma att prata i. Hemma i Finland hade vi ingen telefon. Jag skaffade inte telefon förrän jag var över tjugo år, hahaa, säj det till dagens ungar och ungdomar. Inte pratar jag mycket i telefon nu heller, skulle väl nästan klara mig utan, men ibland är ju telefon bra att ha. Och det finns ju inga telefonkiosker kvar…

    • Per

      Jo, den röda är fin. Skulle väl passa mest som inredningsdetalj på lämpligt ställe. Det dröjde ganska länge innan också jag skaffade telefon. Det var inte före 1987 och då var jag, hmm låt se, över 30 år. Där slog jag dig allt! hi hi Mobiltelefon skaffade jag inte heller förrän salig mor köpte en till mig som julklapp en bit in på 2000-talet.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Translate blog »