-
Skrammel och flygblad
När jag i tidig otta gjorde morgontoaletten och var klar med rakningen hörde jag ett oljud och ökande dån som påminde om ett lågtflygande jetflygplan. Märkligt, sådana brukade inte susa förbi den tiden på dygnet. Ganska snart blev det klart att det inte var något flyplan utan snöplogen som kom skramlandes längs landsvägen. Jag befarade det värsta att det hade snöat rejält under natten. Döm om min förvåning när jag gläntade på ytterdörren och fann några få ynka centimeter snö som snabbt höll på att smälta bort. Inte konstigt att snöplogen förde väsen när den körde på tomgång. Varför den överhuvudtaget körde är för mig en gåta. På tal om…
-
Lätt som en plätt eller på eget sätt?
Jo, en sak till som föll mig i minnet från torsdagskvällen. Vi människor vill ofta gå minsta motståndets väg, det skall vara lätt och bekymmersfritt. Olof tyckte däremot inte att det var viktigt. Istället skall vi sträva efter att livet och uppgifterna skall vara utvecklande. Det är då vi växer och får erfarenheter, känner oss nöjda när vi lyckas. Kanske ligger det något i det? Vad gör det att vi misslyckas ibland; det är bara att resa sig och borsta dammet av rocken och fortsätta på annat sätt. Huvudsaken är att vi inte gör det stora misstaget att aldrig våga ta ett steg på okänd mark. Detta påminner mig om…
-
Det blir alltid som man tänkt sig
Torsdagskväll, snö. Svåger och jag far norrut till den Lyckliga Staden för att lyssna på Olof Röhlander, mental tränare, inspiratör, Årets talare 2011. Vad kan han tillföra som jag inte hört tidigare? Uppriktigt sagt har jag inte varit på liknande tillställningar tidigare. Vi var tidigt på plats, så tidigt att vi hann ta en kopp te/kaffe med tillhörande smörgås i lugn och ro innan vi bänkade oss, försedda med anteckningsblock och penna som Arbis i Den Lyckliga Staden ansåg som viktigt att dela ut till alla hugade åhörare. Vi var första gången på deras torsdagsföreläsningar i skiftande ämnen. Denna gång var temat: ”Det blir alltid som man tänkt sig” Det…
-
Byte av ringar
Med anledning av rubriken skall ingen tro att jag gått och förlovat mig; jag är fortfarande högvilt på den amorösa savannen. Jag kom bara att använda mig av det säregna språkbruk vi finlandssvenskar är benägna att använda när vi byter däck på bilen. Andra ord vi strör omkring oss och som verkar förvirrande på kungens undersåtar är örfil=kanelbulle, batteri=värmeelement, villa=sommarstuga, vessa=toalett, skyddsväg=övergångsställe, semla=fralla, för att nämna några. Alltnog, det senaste dygnets försmak av vintern fick mig att inse att det är dags att byta däck efter att ha slirat omkring och närapå kört i diket med mina i övrigt fina sommardäck. Att byta däck är inte helt lätt om man…
-
Den första snön
Så har då den första snön kommit och naturligtvis måste jag ge mig ut på kvällskvisten och köra bil med sommardäck på. En tur till den lyckliga staden stod på programmet. Ditvägen bjöd inga problem men vägen hem var stundtals både halkig och snöig. Trots låg fart var det ibland svårt att se vägen ordentligt p.g.a. snöbyarna som bjöd på små piskande kulor som smällde i vindrutan. Några större mängder är det inte tal om så förhoppningsvis är snön snart borta. Spårsnö kan vara avslöjande. I byn går en historia om ett nyårskalas med både mat och dryck. Den nattliga hemfärden för gästerna lämnade intressanta spår i nysnön som studerades…
-
Trådarnas sång
De sjungande trådar jag tänkte på i mitt förra inlägg var de många fria telefonledningar som gick längs landsvägarna förr i världen. De var ett stort antal och bars upp av flera tvärgående slåar med vita isolatorer på rad. De finns inte mera, de har alla blivit gömda i kablar eller blivit nedgrävda. Men då, på 60-talet sjöng de, antagligen beroende på spänningar i trådarna. Det var ett sällsamt, nästan vemodigt ljud, svårt att beskriva. Jag undrar om det ljudet finns bevarat på inspelning. Jag skulle gärna vilja höra det ingen. Som liten gosse fick jag ibland på somrarna vistas hos en faster i grannsocknen. Hon var gift men de…
-
Som om tiden stod stilla
Luta er tillbaka, lyssna, ni också! Jag blundar, hör orgeln och minns dagar som gått, dagar fulla av soldis, en gardin som fladdrar i vinden. En gungstols knirkande på enkelt trägolv, en blick mot vägkröken, någon där? Väggklockans tunga tickande i evig gång, skuggornas vandring på golvet i en tid som var. Vinden var alltid ljum, björkarnas löv viskade. Trådarna sjöng, en sång som vemodigt drog vidare över fälten. I väster syntes enorma sommarmoln, blågråa, bulliga med ljusa hjässor. Är det långt dit, under molnen? Kanske någon ändå vet vad jag menar med trådarnas sång? Det är ändå inte så flummigt som det låter, det var bara minnen som kom…
-
Grekisk afton
Som av en tillfällighet ringer Sister Jane och frågor om jag vill hänga med på en Grekisk Afton. ευχαριστίες, naturligtvis. Inte för att jag har några speciella band till Grekland, jag har inte besökt landet, inte ens smakat en moussaka. Jo, i mellanskolan fick vi en ganska grundlig genomgång av Grekland och framför allt dess historia men det moderna Grekland är mig tämligen okänt förutom den eviga krisen som maler på. Ok, jag råkade häromdagen skiva ett blogginlägg där Grekland var inblandat. Jag kunde ju bara inte backa. Färden styrdes till den lokala krögaren, Nabben, som utlovade Grekisk Afton. Låt mig vara ärlig och säga att jag hade mina dubier…
-
Första kölden
Senaste natt, eller var det på morgonkröken, infann sig den första kölden för denna säsong. Min ena termometer visade -1,8 och på trädgårdsbordets glasskiva kunde jag rita gubbar i frosten. Bordet åkte in i uthuset där det får stå tillsammans med stolarna till nästa vår. Sista veden kapades idag så nu får snö och kyla komma, jag är beredd. Eller, helst inte. En mild vinter med lagom mycket snö vid jul som smälter bort strax efter sportlovet. Sådan vinter önskar jag mig. Jag talade med herr övermeteorologen idag men han kunde inte lova någon mild vinter. Jag hade hoppats på lite förhandstips men han kunde inte lova något väder alls.…
-
Grekland, var är dina godsaker?
I början på veckan läste jag en blogg där rubriken var: ”Allt för Grekland”. Bloggaren hade inhandlat grekiska vindruvor och hoppades att det något skulle bidra till lösningen av Greklands ekonomiska problem, låt vara i microformat. Själv hörsammade jag uppmaningen i en kommentar till inlägget om att köpa grekiska produkter, även om det inte blev vindruvor. Idag köpte jag grekisk paprika fylld med ost. Osten var feta och mizithra, allt inneslutet i lufttät glasburk. Det var inte helt lätt att hitta produkter från Grekland i köpladans utbud av livsmedel. Mest var det oliver i olika format men mitt val föll denna gång på ostfylld paprika. Det är kanske det som…