We have to fix that!
Världen vaknade upp till ett spännande val i USA och så småningom en segrare som visade sig bli Barack Obama. Jag följde inte med nyheterna under dagens lopp men någon gång mitt på dagen passerade jag en radio där Obama kom till tals. Det var bara ett kort ögonblick jag hörde hans stämma och just då sade han: We have to fix that!
Vad han avsåg visste jag inte, meningen var helt lösryckt ur sitt sammanhang, men den etsade sig fast i mitt sinne och vid varje lägligt tillfälle under eftermiddagen fick mina arbetskamrater i saltgruvan hör frasen till lust och leda. We have to fix that!
Vid närmare eftertanke är det en kraftfull och optimistisk mening. Ett problem men vi måste lösa det, we have to fix that, en självklarhet, ingen tvekan. En sådan inställning borde alltid genomsyra ens tanke och handlande. Inget är omöjligt, det finns bara olika lösningar. Jag undrar om inte meningen kommer att bli klassisk?
På 80-talet jobbade jag några år hos en obotlig optimist. Jag tror inte jag hörde honom klaga på riktigt en enda gång under dessa år som jag var anställd av honom. Han motto var: Det måste gå! Naturligtvis ordnade sig det på ett eller annat sätt även om det först verkade omöjligt. Det var inte enbart att ha tur utan en positiv inställning är en grundförutsättning för att lyckas med olika uppgifter av olika svårighetsgrad.
Jag minns först dagen jag i arbete hos honom. Det var sen höst och en reparation av ett eller annat slag skulle utföras uppe i en stolpe. Han hämtade en stege som han lutade mot stolpen och snabb som en ekorre klättrade han uppför stegen. Just som han var högst upp, kanske fem meter upp, så rasade stegen. Det var nämligen is på marken och då är det inte gott att få fäste för en stege. Kvick som en vessla klamrade han sig fast vid stolpen med händer och ben medan stegen försvann under honom. Jag stod bara och gapade: han klarade sig mirakulöst utan att falla till marken! Snabbare än han klättrade upp firade han sig ned längs stolpen och just när han tog mark sa han: Det måste gå!
Många gånger var det dråpliga och till synes otroliga situationer som klarades av med ett: Det måste gå! Och visst gick det.
Ikväll googlade jag på meningen: We have to fix that! Det visade sig vara vissa problem med röstningsproceduren ”Over there” som förorsakade långa köer och förlängda öppethållningstider för vallokalerna. Inte bra men sådant borde ju gå att fixa till nästa val om fyra år. Det måste gå att ordna på annat sätt.
Du kanske också gillar
7 kommentarer
annepauline
Jag skrattade gott åt din beskrivning av den optimistiska chefen. Visst var det lätt att arbeta för honom? Man rycks med av optimister men tyngs ner av gnällare och pessimister,
We have to fix that! Absolut en kraftfull mening i all sin enkelhet. Den meningen tog jag till mig direkt!
* PJ*
Jo, det var kul hos min f.d. arbetsgivare. Ville man ha lite längre pauser än normalt skulle man i slutet av pausen ta upp ett ekonomiskt ämne. 😉 Då kunde man få sitta ganska länge och diskutera ekonomi. Det var hans stora intresse.
kicki
Klart att allt går lättare om man har en positiv inställning. Går man in i ett projekt med negativ inställning, är sannolikheten stor att det blir pannkaka av alltihop.
* PJ*
Visst är det så. Sak samma om man har en ljummen eller likgiltig inställning. Inte blir det uträttat något storvärv då heller.
lagottocattleya
Jag har ikväll avslutat årets utvecklingssamtal med eleverna. Det känns så bra att läsa ditt positiva inlägg! Själv har jag samma inställning till elevers bekymmer: Det måste vi fixa!
Om man själv är positiv så går allting i livet mycket lättare. Tyvärr är jag inte född med den inställningen men har lyckligtvis förvärvat den under årens gång. Det är inte lätt att leva – alla har vi mycket med i bagaget. Jag känner det som min skyldighet att hjälpa de unga framåt i ett positivt tänkande samtidigt som man är realistisk. Det är kanske där som jag ibland irriterar mig på den (typiskt) amerikanska ”överpostiviteten”. Förmodligen inte i det här exemplet, men det finns annars gott om dem…
* PJ*
Just det där överdrivet hurtfriska kan ibland kan kännas konstlat och improduktivt. Spotta i nävarna, kavla upp ärmarna, tjohej vad det går. Det är mera en eftertänksam inställning som jag anammar. Det finns lösningar även om de inte alltid ser ut som vi först tänkt oss. På något sätt uppfattar jag också det som positivt att acceptera att det blev som det blev när man gjort vad man kunnat. Kan det vara förnöjsamhet?
lagottocattleya
Ett bra ord.