Eldar och drömmer
Månen är så fin och trind på himlapällen och skuggorna så mörka och djupa vid gran och sten. Jag var ute igår kväll och försökte ta några bilder i månskenet men de blev inte så bra. Jag slängde dem. Tålamodet tröt när kölden började gnaga på mina fingrar. Man kan inte lyckas alla gånger.
Istället stannade jag inne ikväll och eldade i spisen samt letade resor på nätet. Det börjar bli dags att drömma om kommande färder. Varthän, varthän? Morgondagans resa till kungliga huvudstaden avstod jag från men sedan började jag nästan ångra mig när jag såg hur fin den nya båten, Viking Grace, är. Egentligen borde man inte säga nej till någonting utan bara kasta sig huvudstupa in i allt som verkar minsta intressant. Det jag ångrar mest är sådant jag inte gjort och det är mycket.
Sak samma med att fotografera, man borde alltid ta bilder när en impuls dyker upp. Inte tveka att tvärnita när motivet dyker upp. Som fotograf borde man vara impulsiv. Låter det bra?
Du kanske också gillar
6 kommentarer
Erik Forsling
Det låter bra, det där sista. Jag är ofta inte heller tillräckligt framåt – inte tillräckligt fräck helt enkelt! Mesproppen i mig bromsar. Amatörism eller ”svennekomplex”? Skulle jag summera hur många finfina fototillfällen jag missat, … ja då fick jag nog ett psykbryt!
Varthän, varthän? Viktor Rydbergs klassiska fråga tangerar du – om än bara första delen. ”Vadan och varthän”. Redan den klassiska ”Tomten” andas samma anda. Den existentiella frågan. Varifrån kommer vi, och vart skall vi? Men tomten är ett knytt, och saknar själ, själen med den rätta insikten.
”Tomten lyssnar och halvt i dröm
tycker sig höra tidens ström,
undrar, varthän den skall fara,
undrar, var källan må vara.”
Gåtan blir för svår för honom.
Varför inte skåda denna denna moderna klassiker filmatiserad – men det har väl alla redan gjort!? Bjuder dock på en länk – som även anglosaxer kan ta del av. http://www.youtube.com/watch?feature=endscreen&v=0rJ0Ec-jYg8&NR=1
Slutligen. ”Det jag ångrar mest är sådant jag inte gjort och det är mycket”. Ett uttalande – som jag tror förenar många av oss i en stor internationell klubb! Du är inte unik i det fallet … så att säga.
De två översta fotografierna är f.ö. mycket vackra.
PJ
Tomten är en fin dikt, tillhör jultraditionen. Visserligen inget som läses stående men vid jul brukar den skymta fram. Filmen skall jag titta vid tillfälle, inte sett den innan.
Borde man vara mera spontan och nyfiken? Jag tror att man skulle uppleva mycket mera om man bara vågade och iddes ta kontakt med folk. Och ögonblicken med möjligheter borde man vara bättre på att upptäcka. De finns men ofta är man så inne i vanan att man missar dem.
annepauline
Det var mycket vackra vinterbilder. Jag känner kylan!
Nog var det en präktig frass. Jag är väldigt svag för kanelfärgade katter.
Viking Grace lär vara mycket fin och väldigt tystgående. Ett flytande köpcentrum.
Jag har också funderat på någon resa. Kanske Island? Jag har varit där en gång men det finns mycket att uppleva där.
PJ
Kallt var det, ja. Speciellt utan vantar.
Island skulle vara ett intressant land att besöka men det blir nog en sommarresa då för vintern kan vara ruggig där även om Golfströmmen stryker förbi. Min resa blir nog söderöver men inget bestämt ännu.
kicki
En grann, långhårig frass! Vi har ju också en gul frass, men bondvarianten. Han är dryga 7 kilo på vintern, men sommartid blir han väldigt slank. Katter förstår att anpassa sig efter årstiderna.
PJ
Denna var också en tungviktare. Undrar om inte det var 10 kg den vägde? Ett fint exemplar. Jag har sett honom tidigare också på nätet och då var det någon finsk fotograf som kallade honom ”vägväktare” för han håller ofta till på en sidoväg.