Tur och retur till Björkarnas stad

I lördags begav vi oss, en hel hoper österbottningar, över Kvarken till grannstaden Umeå, björkarnas stad, för att proviantera eller annars bara flanera på stadens vindpinade gator. Det var researrangören och bussbolaget IngSva (Ingves/Svanbäck) som anordnade en shoppingresa till billighetspriset av 18 europenningar tur och retur in till Umeå med färja och buss. Ett ytterst förmånligt pris vilket gjorde att 11 bussar fylldes med förväntansfulla resenärer och hugade spekulanter på stadens utbud av både nyttigt och onyttigt. Wasaline stod för sjötransporten.

Jag skall inte göra någon större utläggning utan vi kastar oss raskt in i den bildkavalkad som följer.

I arla morgonstund äntrade vi denna bekväma långfärdsbuss från Ingves&Svanbäck. Med på resan fanns också sister Jane och svåger. I Vasa anslöt också en av deras telningar med sambo. En nätt liten resegrupp.

Vi susade snabbt genom det österbottniska landskapet, delvis i gula  lampor sken. Annars var det beckmörkt ute. Mot Vasa!

Ombord på Wasa Express samlades folket i cafeterian för att inmundiga frukost, nojsa eller annars bara sitta och glo.

Sis hämtade kaffe med tillbehör

Javisst, svåger skulle visst ha sin gris, sockrad och fin

En stund senare samlades intresserade resenärer i konferensutrymmet för att ta del av Ingsva:s reseutbud för kommande år. Säkert en baktanke med det förmånliga priset på dagens utflykt, att fånga uppmärksamheten på deras eminenta resor i alla väderstreck. Själv vann jag en förmånskupong på 50 euro att använda vid bokning av resa. St. Petersburg till våren lockar onekligen en smula.

Ute på däck så såg det ut så här. Svinkallt. Inget läge för att lättklädd lapa sol direkt.

Och vred vi huvudet 90 grader babord såg vi denna ståndaktiga lilla fyr mitt ute i ingenstans

I butiken ombord såldes både starka och svaga drycker. Ungefär samma pris som iland vad gäller alkoholhaltiga drycker, ingen större skillnad.

Jag hade dock siktet inställt på Skolekridt, mitt favoritgodis.

Här kunde man bl.a. köpa lunch. Jag valde köttbullar med mos. Mums, så goda köttbullar de har ombord på Wasa Express!

Snart kom vi iland i Holmsund och långa gången väntade. Två damer hann smita iväg före mig.

Och i en krök välkomnades vi av denna vägg

Genom bussfönstret välkomnades vi officiellt. Vi kände oss mer än välkomna med fylld börsar och spring i bena.
Wentus Blues Band skulle spela på Droskan samma kväll. Tyvärr inget som kunde upplevas för då var vi åter på väg tillbaka när de drog igång.

Här rattar oss Tore med säker hand in mot stan.

Jaha, här skulle de flesta av för att göra fynd. Dock avråddes från att köpa stora bäddsoffor eller annat stort gods. Senare på dagen kunde de som ville åka in till centrum för en runda bland alla butiker och restauranger.

Vi andra fortsatte in till stan. Friska vindar sliter i flaggorna.

Tittar vi till höger ser vid Sjöbris i vintersömn men en isbana har de fixat till på älven. Jag har för mig att det skall göras en större skridskobana för de som vill träna långtur på skridsko.

Lite ödsligt såg det ut på torget men så var också vädret kallt med snålblåst i gathörnen. Med rätt klädsel gick det dock bra.

Lite mera ödslighet. Cyklar är ändå i flitig användning i Umeå även på vintern. På väg in till Umeå mötte vi ett gäng cyklister i träning. Riktiga friskusar med andra ord.

Själv begav jag mig till Akademiska bokhandeln. Bl.a. inhandlades ”Nåden har ingen lag” av Torgny Lindgren. Ingen  deckare, namnet till trots, utan en samling romarer som består av: Hummelhonung, Dorés Bibel, Pölsan och Norrlands akvavit. Den blir intressant att läsa senare i vinter. Fast vid närmare eftertanke hade namnet ”Lagen har ingen nåd” kanske passat bättre som deckare.

Butiken Eljest fick också ett besök. Där köpte jag ett vykort. En massa trevliga saker att titta på eller köpa. Rekommenderas en titt innanför dörrarna. Vid Vasaplan.

Känd skulptur i Umeå framför Centralstation. Grön Eld heter konstverket.

Ett annat landmärke i Umeå, denna gång på Renmarkstorget. Vet inte riktigt vad detta verk heter.

Snöborgen på Renmarkstorget var inte så imponerande i år. Annat var det år 2014 när Umeå var kulturhuvudstad i Europa. Fast barna hade kul.

Vart sedan gå? Nära till det mesta i Umeå.

En sväng in till Utopia, mest för att få lite värme en stund. Alla dessa köpgallerior ser ganska lika ut, samma butiker och kedjor.

Ser man upp i taket ser det ut så här.

Sänker man blicken något ser det ut så här. Ja, det var det hela för min del. Andra föredrog kanske att ströva runt i alla butikerna.

Jag smet in en stund på Bishops Arms för att vila benen och få en öl. En hel del folk där trots att det var tidig eftermiddag.

Här kom jag in och här gick jag ut

Snart var det dags för hemfärd – eftermiddagen gick jättefort – och på Ikea/Avion samlades de sista köpsugna upp lastade med kassar, paket och fullproppade väskor. Jag tror köpmännen får känna sig ganska nöjda.

I Holmsund fick vi gå ombord via bildäck. På grund av den hårda vinden hade Wasa Express bytt läge och  den vanliga landgången kunde inte användas.

Snart satt vi bänkade för att avnjuta Skärgårdsbordet i matsalen längst akterut. Så här såg den första tallriken ut. Mycket gott!

Det här konstverket lyckades Sister Jane åstadkomma på vit duk när hon satte en tallrik med godsaker från dessertbordet ovanpå en skål med glass och chokladsås. Ja, det var själva förberedelsen, sedan fullbordades verket när hon satt tallriken på bordsduken. Något senare upptäcktes konstverket när det blev dags för avdukning.
Jag föreslår att hennes skapelse får namnet: Brun tupp går till anfall.

Uppe i baren roade sig folket med dans. En som inte fick dansa var den mystiska figuren längst till höger. Kan det vara Alf, han från TV-serien ni minns?

Vi zoomar in för att se närmare. Nja, inte Alf men kanske en annan utomjordisk släkting till honom.

Vi som inte svängde klackarna i taket i baren på däck 8 fick nöja oss med att glo ut i vinternatten eller roa oss själva. Inte fick vi heller vara i Bollhavet. Gladast var vi över att sitta inne  i värmen och inte i det riktiga isklädda havet utanför. En hel del människor ombord att mingla med, kända som okända.

Klockan närmar sig midnatt och dags att ställa sig i kö för att lämna Wasa Express för denna gång. Festen är slut!

På väg ut genom den obemannade tullen. Oj, här gjorde jag mig visst skyldig till en överträdelse av bestämmelsen att inte fotografera. Såg det först senare vid framkallningen.  Varför finns denna ”Kamera förbjuden”-skylt i tullen kan  man fråga sig.

Så styr vi norrut i snöyran. Vi får tacka Ingsva för en lyckad shoppingresa till Umeå!

Och här står bilen och väntar i kulörta lyktors sken. Svåger gasar upp.

Detta var kanske den mest spännande bilden på hela resan, ABC i Oravais vid hemkomsten. Eller föreslår ni någon annan? Det finns ju att välja på.

För den som inte var med men drömmer sig bort till resor när som fjärran finns här en länk till Ingsvas resekatalog.
https://www.ingsva.fi/pdf/resor/var-sommar-2019/

 

 

4 reaktioner till “Tur och retur till Björkarnas stad”

  1. Eljest hade jag velat besöka när vi var i Umeå. Men då fanns inte tiden eftersom vi skulle hemåt redan på måndag förmiddag. Men det kommer väl nya gånger.

  2. Vilken härlig bildkavalkad! Jag känner igen mig i mycket. – Här har det också snöat och snålblåst. Det kom 30 – 40 cm snö i helgen och då blir det tvärkaos här. Det var drivat på vissa ställen så igår pulsade jag bitvis genom knähöga drivor. Hahaa, det kändes som på den gamla goda tiden! Då hade jag 7,5 kilometer till skolan ( enkel väg ) och där plogades ju inga vägar i rödaste rappet precis.

    1. Kul att bilderna går hem. Det blev ju lite många men du orkade tydligen tröska genom dem.
      Snön har det kommit även här ända sedan i lördags. Hos mig kanske en 30 cm eller så. Totalt mätte jag idag att vi har snödjupet 55 cm.
      Gamla goda tiden har återvänt; jag tycker de sista två åren har det varit rejäla vintrar men tidigare år har det bara varit halvvintrar i många år. Eller minns jag fel?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *