Med näsan mest i luntor

Dagen började bra med en vacker soluppgång och tankar på att idag blir det en lågpromenad i fint väder. Dock mulnade det på och blev inte alls så strålade fint som jag hoppats på. Det blev ingen spatsertur alls överhuvudtaget. Det blev en riktig innesittardag. Inte ens ved till spisen behövde jag hämta för det fanns redan tillräckligt inne.

Någon nytta gjorde jag ändå. Jag karade askan ur spisen. Det hade samlats en hel del under eldjärnet eller vad man skall kalla det. Det mest nyttiga jag gjorde vara att jag pluggade in böjning på några oregelbundna verb på spanska. Det satte jag ganska mycket tid på för det var inte helt lätt. Jag tror det mesta fastnade och med lite övning till i morgonkväll så hoppas jag kunna möta tisdagens kurstillfälle med gott mod.

Jo, det blev också lite släktforskning. Eller rättare sagt, jag läste en annans släktforskning och kunde konstatera att på 1800-talet dog folk i nejden som flugor när de var små barn. Jag skulle tro att barnadödligheten var ganska stor. En annan sak jag lade och har tidigare lagt märke till var migrationen över Bottenhavet. Havet förenade och många flyttade i båda riktningarna mellan östra och västra halvan av kungariket, även efter 1809. Egentligen är det märkligt att kontakterna var så täta västerut medan förbindelser österut med finskspråkiga var ytterst begränsade. Åtminstone verkar det ha varit så i vår by. Själv vet jag att från mors sida så har vi rötter i Norrland men det flyttade också familjer från vår by till Norrland långt innan den moderna industrin i kungariket efter kriget lockade stora skaror från republiken. Det kallas historia och skall helst glömmas om man får tro signaler från skolvärlden.