Jazz
Huij, idag bokade jag en resa. Visserligen ingen lång och märkvärdig men en resa ändå. Den 12 oktober åker jag på jazz-kryssning till Umeå med Wasa Express. Jag gläder mig! Denna endagskryssning bjuder på live-musik båda vägarna av ett flertal orkestrar, grupper och även en kör. Inte för att jazz är min specialitet men som musikalisk allätare finner jag ändå kryssningen intressant. Förutom själva överfarten så får man ett 4-timmars uppehåll i Björkarnas stad och kan då shoppa och äta gott om andan faller på. Mycket shoppande blir det inte för min del men ett obligatoriskt besök på Lottas Krog står på programmet.
Första gången jag på allvar stiftade bekantskap med jazz var i Borås kyrka år 1975. Jag bodde på internat och där fanns norrmän som jag umgicks mycket med på fritiden. Flera av dem var jazzfrälsta och när de for på koncert i kyrkan hängde jag med. Bl.a. Rune Gustavson spelade plus ytterligare någon storhet inom svensk jazz, namnet har jag glömt, men spelningen var fin och jag blev ett minne rikare även om det grumlats med åren. Kan det ha varit Arne Domnérus på saxofon men helt säkert är jag inte?
Det märkliga är att jag hellre skulle vilja kunna spela jazz än lyssna på jazz. Rytmen, improvisationen lockar. Ofta ser de som spelar jazz lyckliga ut, eller är det inbillning?
Förutom jazz fick jag uppleva Grieg i dessa norrmäns sällskap. En av dem var duktig pianist och på lördagskvällarna hände det sig att vi drog ned till källaren där en flygel stod i festsalen. Det var ett härligt skede av mitt liv. Första gången jag stod på egna ben efter att jag lämnat barndomshemmet.
Bilderna denna gång har inget med inlägget att göra men är ett resultat av dagens kamerafångst. Let’s go!
Du kanske också gillar
4 kommentarer
Erik Forsling
Så får man då uppenbarligen gratulera på din födelsedag, även om avsändandet kommer att ske efter dygnsskiftet. Men dessa inledande ord är skrivna precis innan, och jag lyssnar på de sista tonerna av kvällens Kalejdoskop på SR P1. Faktiskt just från en jazzkonsert! Du kan ju passa på att lyssna lite i förskott inför din resa. På din dator har du säkert ett annat klockslag, eftersom ni ligger en timme före oss. Men klockan här är faktiskt just nu, precis en minut i midnatt.
Genast när jag läste din text tänkte jag på när jag var utlånad till ett företag här i Tierp under två dagar. På fredagen pratade den ene av de två anställda med sin kvinnliga kollega om huruvida han skulle resa med Bluesbåten eller ej. Jag blev såklart nyfiken, eftersom jag sedan tonåren varit uppvuxen med blues, till och från. Är enbart konsument, inte kännare. Mannen nämnde även att det fanns en jazzbåt. Men den där bluesskutan lät spännande. Snöade in lite på den nu, och tiden gick ytterligare, men båten går först 19/10.
Dessutom åker jag, med två uråldriga undantag sånär, aldrig med de där båtarna mellan Åland, Finland eller Baltikum. Ibland har jag lekt med tanken, och resorna är ofta billiga. Till Helsingfors har jag faktiskt länge velat åka, inte på kryssning då, utan i en eller ett par veckor. Kanske Estland, Tallin. Men en ”kryssning” fram och tillbaka så där appropå,har inte legat för mig. Men den där bluesbåten lät intressant.
Undantagen. Första gången jag reste över pölen vattenvägen var på sjuttiotalet, under en resa till Leningrad, som staden då hette. Andra gången var när Tampella var huvudleverantör till utbyggnaden av Fors kartongfabrik, utanför Avesta, där jag då jobbade. Bolagen sände oss i personalen på en liten pappersindustriorienterad rundresa i Finland. Den är nästan helt bortglömd, men att vi var i tampellafästet Tammerfors, det minns jag. Som du skrev igår – tiden går fort!
Märkligt, jag har också lyssnat till den gamle gitarrnestorn Rune Gustavsson på sjuttiotalet. Det var på Avesta teater tillsammans med min far, och jag hade köpt ett säsongskort på någon slags abonnemangskonserter. Men det är inte det som är det märkliga, utan att även jag bara minns Gustavsson som ende musiker. Minns inte ens vilken typ av konsert det var. Men såklart var den jazzinfluerad.
Om man gillar jazz eller inte. Svårt att säga, för jazz innebär så oerhört mycket, verkligen oerhört mycket; olika stilar och fenomen. Och jazzen har en lååång utvecklinfgshistoria inom den korta moderna musikhistorien. Ibland kan jag verkligen ge mig hän, inte minst till viss modern jazz – vad det nu innebär – medan jag vid andra tillfällen inte ens gitter lyssna. Stilstyrt, humörstyrt.
Det händer t.o.m. att jag inte tänker lyssna när programmet börjar (det handlar om radio nu, SR P2 har en del jazzprogram och livekonserter) men glömmer bort att stänga av eller byta program, bara för att efter en stund vara helt inne i det jag hör! Konsekvens är knappast människans arvedel!
Nu hoppas jag att du haft en trevlig födelsedag, och vaknar till en vacker höstdagjämning. Ursäkta att det blev långt igen.
PJN
Jag tycker absolut att du skall åka på blueskryssningen. Man ångrar mera det man inte gjorde än det man gjorde. Det är en devis jag alltmer försöker leva efter.
Blues är annars den musik som ligger mig närmast om hjärtat även om jag också lyssnar till mycket annat. Jazz är kanske inte högst upp på listan för min del men jag tycker ändå att det skall bli skoj att komma ut en sväng och svänga till det. En bluesbåt vore något här uppe, det också.
Ja, det finns ju många olika typer av jazz och det gör att det är svårt att på förhand säga om man kommer att gilla en framträdande eller inte. Under förutsättning att man inte känner musikerna och deras stil innan. Mest spännande är när jazzen blandas med andra typer av musik, t.ex. folkmusik, latinamerikansk musik…
Ah, jag höll på att glömma min absoluta favorit inom jazzen: Django Reinhardt!
Håll till godo: http://www.youtube.com/watch?v=8jzlJeKZ4w0
annepauline
Så himla mysigt att ha en sådan utsikt från sitt fönster. Fåren, alltså.
PJN
Ja, och viftar man med lite gräs eller annat godis så kommer de springandes allt var de hinner.