Allehanda

Året som gick 2020

Jag hade tänkt skriva något om året 2020 men hamnade genast i coronaträsket så jag avbröt. Kanske inlägget kommer vid ett senare tillfälle för det finns en hel del att säga om detta gissel. Inte bara om pandemin som sådan utan också om hur vi människor reagerar och beter oss. Egentligen ganska intressant men låt oss inte förgifta nyårsaftonen med detta.

Jag gör en ny start:

Hur har året varit för mig? – Jo, tackar som frågar, ganska bra. Visserligen blev det inget Urkult, det var den största förlusten, men jag gjorde en resa genom mellersta Norrland upp till fjällen i september och då besökte jag också helt kort Näsåker och Festplatsen. Alltid någon tröst.

Annars har jag haft hälsan och kan inte utgjuta mig över några större krämpor.

Aktiviteter? – Mest har det handlat om motion, vedarbete och röjningsarbete i skogen. Också en del fotografering men kanske inte det mest aktiva året. Min radiohobby (dxing) har också fått en del omsorg även om stormen Aila i september förstörde mina antenner. Jag har läst en del böcker, lyssnat på musik och så har naturligtvis bloggen tagit sin beskärda del av min tid. Tupplurarna inte att förglömma, de är guld värda!

Jo men visst, jag hann besöka Umefolk innan pandemin slog till och det är kanske den största händelsen på året.

Böcker? – Femton böcker har jag läst ut, jag läser ganska långsamt, men ändå. De böcker jag speciellt vill nämna är ”Dragspelarens son” av Bernardo Atxaga, ”Herrarna satte oss hit” av Elin Anna Labba samt ”Spårsnö” av Elvin Enqvist.

Musik? – … har jag lyssnat en hel del. Blandat, väldigt blandat. Skall jag välja årets låt får det bli ”Fuego” med Bomba Estéreo. Inte musik från detta år men jag upptäckte videon från KEXP där Li Saumet verkligen ger känsla i sin sång. Och naturligtvis Iiris Viljanen med låtar som ”Brevväxlingar” och ”Polska från Korsholm”.

Filmer? – Som känt är jag ingen stor filmtittare men det finns ändå en film jag vill nämna: ”Om det oändliga” av Roy Andersson. Borde jag utforska filmens värld mera? Ja, absolut men det gäller att hitta filmer som slår an en ton i mig.

Resor? – Som sagt bara en utlandsresa, den med vändpunkt Stekenjokk i september. I juli gjordes också en kortresa till Kauhajoki. Det var allt.

Årets händelse? – Umefolk alla gånger! – Men även stormen Aila som sopade runt i landskapet och skapade stor förödelse i skogarna. Själv har jag haft en del arbete med att röja vindfällen men det är småpotatis jämfört med de skogsägare som verkligen drabbades svårt. Sister Jane och svåger i den Lyckliga staden har hållit på hela hösten med sitt röjningsarbete här i närheten och är inte färdiga ännu. – Ja visst ja, pandemin, men den tar vi en annan gång.

Det mest tråkiga? – Det är naturligtvis att morbror Lasse på Långholmen omkom i en brand när hans stuga brann ned. Så ledsamt och onödigt. Jag brukade besöka honom med jämna mellanrum men i år blev det inget besök på julaftonen som annars var tradition. – Ett boställe är tyst och en by är tömd.

Någon av rubrikerna som du har eget innehåll till?

Annars får jag önska ett Gott Nytt År! och speciellt till de som kommenterat.

Läget i Oxkangar nyårsaftonen 2020. Vitt på marken men isarna håller knappt en mus.
Förresten, jag har under år 2020 fångat fem möss i min musfälla. Alla i höst. Det måste vara rekord.

Fuego – Eld

2 kommentarer

  • annepauline

    God fortsättning på det nya året!

    Ja, så brukar man väl hälsa på nyårsdagen. Förra året blev det inte riktigt någon god fortsättning. Får se hur det blir i år. Tydligen har det varit en stökig nyårsnatt i kungariket. En dödsskjutning men det händer ju varje vecka så det är inget speciellt för nyår. Stora folksamlingar på många ställen eftersom krogarna är stängda så nu väntas rejäl smittökning av covid 19 om ett par veckor. Igen. Jäkla idiotmänniskor.

    Inte har jag gjort mycket under året som gått. Allt blev ju inställt. Jag gick på bokrean i februari och sen var det kört. I år blir det väl inte ens någon bokrea. Med lite tur blir det något lättare till sommaren eller nästa höst.

    Här ösregnar det. Det var jättestora vattensamlingar längs en väg jag åkte mitt på dagen. Jag hade behövt ha åror till bilen, haha!

    • Per

      Tackar, tackar! Vi fortsätter i god anda och hoppas på det bästa. För sämre kan det väl inte bli? Eller, jo visst, det kan det. Ett av mina valspråk är ju ”Det är sällan så dåligt att det inte kunde vara sämre”

      Lite grann raketer och smällare var det här men inte så att det störde. Och några folksamlingar kan vi inte skryta med. Det har sina fördelar att bo i en lite by ute på vischan.
      Regn har vi sluppit men lite våt finsnö kom. Inte duggregn utan duggsnö. Fint sparkföre var det i alla fall.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Translate blog »