Ved, diktatorfasoner och biljett

Idag har jag åter jobbat litet på vedbacken. Sågat i korta klabbar och sedan använt klyvyxa på passlig höjd. Kändes bättre för ryggen med denna arbetsställning. Vedarbete är egentligen en ganska bra sysselsättning. Motion får jag och mellan varven vilar jag och lyssnar till ljud från byn åt ena hållet och skogens sus från andra hållet. Speciellt på vårkanten är det härligt när jag får sitta och vila i solen en stund. Idag var det mest mulet, ganska tråkigt väder men skogen susade. Det tycker jag om.

Sedan tog jag cykeln (tänk att cykla i januari då man egentligen borde använda spark) och rände ned till postlådan för att se om jag fått något kärleksbrev eller annat intressant. Det hade jag inte, bara en reklamkalender av enklare sort men jag tror att också den kan komma till användning.

Jag skrev i det förra inlägget att jag trots allt tror på det goda; idag fick det sig ett avbräck när jag läste i Expressen att Nordkoreas diktator låtit avrätta sin fasters man, en trolig rival om makten i denna diktatur, på ett ytterst makabert sätt genom att kasta honom levande, naken, tillsammans med fem andra offer, in i en bur dit det släpptes 120 utsvultna hundar som helt enkelt åt upp de olyckliga; allt i åsyn av 300 statstjänstemän. Diktatorn nöjde sig inte med ett nackskott som ofta tillämpas av sådana av hans sort utan det skulle bli ett skådespel till varnagel för övriga inom eliten i Nordkorea. Om detta är sant, ibland kan det vara fiendepropaganda och massmediahauss… om detta är sant, då har vi fortfarande mycket mörka krafter bland oss människor, även på statsnivå och vad har mänskligheten lärt?

Detta är ett mycket typiskt exempel på hur en diktatur styr, nämligen med privilegier för eliten, skrämsel för den stora massan och utvalda offer som avskräckande exempel. Att så många tvingades bevittna vidrigheten tyder på att diktatorns maktposition ändå är skör och att han fruktar förräderi. Frågan är om han lyckades kuva sin maktapparat för en tid eller om han gick ett steg för långt?

Vi skall också komma ihåg att diktatur av olika grad kan tillämpas inom en familj, en släkt, grupp, sekt, företag eller by, för att inte tala om på statsnivå som är den mest kända. Principen är densamma: fruktan, belöning och syndabocken.

Nu över till något trevligare. Jag har idag köpt och printat ut min biljett till Urkult 2014. Jag hoppas att jag inte tröttar ut er med mitt tjat om Urkult men siktet är inställt och så blir det. Jag har presenterat Lovisa Neggo, här kommer en video med Kila, en irländsk grupp som spelar just en sådan musik som passar på Urkult. Jag ser fram emot deras uppträdande och den stämning jag hoppas råder när de äntrar scen. Justera  högtalarna och ta er tid att se denna konsert på över en timme och föreställ er hur det kommer att vara på Urkult. Det är inte säkert att det kommer att vara exakt samma koncept men stilen är klar.

[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=81jegq4B9_M]