Äta bör man, annars dör man

HSS Media och Yle Österbotten vill veta vad vi äter i landskapet. En enkät har upprättats på Internet och det är fritt fram att svara på frågor för att en gång för alla utreda vad vi spisar. Naturligtvis har även jag deltagit och därför vill jag lyfta fram vad jag tycker i några av frågorna.

Har dina matvanor (vad du äter) förändrats över tid? – Egentligen inte. Husmanskost är det som jag mest har hållit mig till i långan tid.

Allätare är jag både vad gäller mat och musik. Men visst kan jag också smaka på veganska rätter. Det ena utesluter inte det andra.

Var gör jag mina matuppköp? – Jag veckohandlar mest på Prisma i Vasa på grund av ett stort urval av varor men gör också en del uppköp hos kommunens lokala handlare. Fanns ett större urval hos de lokala handlarna skulle jag inte åka in till stan för att handla.

Vad är avgörande för dig när du handlar mat? – Stort urval av varor. Priset har också en viss betydelse men vad hjälper det att priset är lägre hos Stormarknader när vinsten går i bensinpengar. Matpengen blir alltid högre i glesbygden.

Vem tillreder i regel maten du äter hemma? – Ja, det får jag göra själv. Ingen annan syns till. Fördelen är att jag får äta när jag själv vill. Jag burkar äta när jag blir hungrig och inte vid en viss tidpunkt.

Tycker du om att laga mat? – ”Matlagning är ett nödvändigt ont”, kryssade jag för. Jag tycker om god mat men själva matlagningen överlåter jag helst till någon annan.

Hur ofta äter du lunch på restaurang? – Tja, det blir för det mesta en gång i veckan när Torsdagsklubben har sitt möte. Oftast på Kaffestugan i Oravais Fjärdsändan. God mat till en billig penning för pensionärer efter kl. 13.

Hur ofta tar du/ni hem färdigmat? – Inte så ofta och då blir det mest grillat revbensspjäll från Citymarket/Stenhaga. Där har de goda revbensspjäll.

Hur ofta går du/ni ut på restaurang och äter lite finare? – Inte så ofta men sker det blir det ofta under mina resor. – Senaste fina restaurangbesöket var hos Berny´s vid Replotbron. Sister Jane bjöd!

Vad åt du till middag i går? – Kålsoppa!

Vilken är din favoriträtt, om du själv lagar maten? – Stekt potatis, stekt ägg, grönsaker och kött/korv av något slag. Blir det korv skall det vara korv med hög köttprocent och inte den vanliga länkkorven.

Vilken är favoriträtten om du inte själv står i köket? – Fläskpannkaka med lingonsylt.

Finns det någon maträtt du avskyr? – Blodmat, typ blodbröd, blodkorv. Sedan gillar jag inte heller lutfisk och memma. Annars äter jag det mesta. Till och med surströmming har jag provat på men inget jag springer benen av mig för.

Kuriosa utom enkäten – Jag äter snabbt!

Såja, nu har ni på klart vad jag anser om mat och matlagning. Äta bör man annars dör man. Äter gör vi ändå dör vi!


Min mat – Vad äter vi i Österbotten? – Enkäten

Fjärdens Kaffestuga i Oravais

Restaurang Berny´s – Replotbron

Kvällstid blir det ofta en smörgås eller två med te. Ikväll blev det två.

Gratis preventivmedel till ungdomar?

Fördelen med en lokaltidning är att man genom insändare får inblick i tankegångar och åsikter bland de i provinsen boende. Ibland arga sådana, ibland rena personangrepp. Ibland berömmande men mest kritiserande. Min lokala tidning är Vasabladet. Samgången mellan Korsholm och Vasa är en sådan följetong, gratis preventivmedel till ungdomar en annan.

Jag tar mig an den sistnämnda, den om gratis preventivmedel för ungdomar. Expert som jag är, hö, hö.

Bakgrunden är att kommuner överväger att ge gratis preventivmedel till så unga som 13-åringar med motiveringen att antalet oönskade graviditeter minskar och spridning av könssjukdomar förhindras. I Helsingfors har det tagits beslut om gratis preventivmedel för kvinnor under 25 år och i Korsholm har Svensk Ungdom lämnat in en liknande motion.

Själva sakfrågan är en sak, är det en god idé att ge unga personer gratis preventivmedel? Den andra frågeställningen i debatten är om Mårten Streng, den som skrev första insändaren (8.2), är en svavelpredikant.

Streng fick svar på tal den 10 februari och kallades då svavelpredikant i rubriken på insändaren, ”Lyssna inte på svavelpredikanten!”. I samma insändare finns en definition på svavelpredikant som tydligen redaktionen infört.  ”Svavelpredikant som på ett skrämmande sätt predikar om helvetets fasor”. Hämtat ur Nationalencyklopedin.

Jag gjorde själv en sökning på Google och fann följande: Predikant som i starka ordalag predikar om helvetets fasor.

Efter genomläsning av Strengs insändare kunde jag inte finna belägg för att han är en svavelpredikant därför att han inte vid något tillfälle i insändaren nämnde helvetet eller andra fasor som straff för människans synder, inklusive förbjuden sexuell aktivitet enligt kristna läran. Att han däremot har en konservativ livssyn och en sträng kristen syn på detta med sexualitet är det ingen tvekan om. Bl.a. talar han om Guds väg och att bevara hjärtat och samvetet rent men mera än så blir det inte. Därmed kan vi ta bort ordet svavel från hans titel.

Däremot trampar han snett några gånger i sitt skriveri. Han insinuerar att gratis preventivmedel för unga skulle i det närmaste bli en inkörsport för tidig sexuell debut. Nästan så att ungdomar föses fram till detta fördärv.

Så tror jag inte det är. I alla tider, även när jag var ung och långt tillbaka i historien, har det funnits ungdomar som i tidiga tonåren provat på detta med sexuell debut. Vissa är brådmogna, de flesta väntar till övre tonåren och många väntar ännu längre.

Jag tror helt enkelt inte att ungdomar i åldern 13-15 triggas till tidig sexuell debut därför att preventivmedel är gratis utan att det är andra faktorer som spelar in, inte minst grupptryck. Därför är det viktigt att ungdomar har en bra och öppen relation till sina föräldrar och att de kan tala om detta på ett tryggt och bekvämt sätt. Även skolhälsovården har ett viktigt budskap att förmedla, att det inte är något onormalt och skamligt att vänta med sin sexdebut några år. Och, om det händer, att de inte skuldbeläggs utan ser till att de har kunskap om sex, relationer och preventivmedel. Det, tror jag är det viktiga.

Att preventivmedel kan kosta en del, speciellt för flickor, är ett faktum. Kan man bara undvika oönskade graviditeter och könssjukdomar är det värt att ha gratis preventivmedel även för tidiga tonåringar. Vi kommer ändå inte att nämnvärt kunna påverka de som har tidig sexdebut. Så har det varit i alla tider och då gäller det att göra det bästa av saken.

60 000 euro per år sägs det kosta i Korsholm men kan det bara förhindra en eller två oönskade graviditeter har det betalt sin kostnad skulle jag tro, för att inte tala om det den vånda det innebär för de unga tu. Ungefär som när det talas om att gratis dela ut broddar till äldre personer och på så sätt förhindra benbrott vid fall.

För Streng och andra insändarskribenter med en rigorös syn på detta med sexualitet kan förslaget vara provokativt och det må vara deras ensak. Vad jag däremot inte gillar är att det bland insändarna finns uppmaning till censur och att det insinueras att gratis preventivmedel för unga på något sätt skulle legitimera att vuxna sexuellt utnyttjar barn under 15 år. Detta är det verkligen inte fråga om. Slikt skriveri blir en svartmålning och tolkning som skjuter bra mycket över målet. Sådant bidrar inte till en konstruktiv debatt, ej heller att kalla varandra vid kränkande tillmälen. Där får båda sidor ta sig en funderare.

Jag tror debatten om detta, för ungdomar i tidiga tonåren, i de flesta fall är en storm i ett vattenglas. Vasabladet kunde gärna ha en artikel där högstadieelever får fundera kring detta och ge sina svar. Det tror jag ungdomarna är kapabla till.


Sex i tonåren 

Förbjuden frukt eller något nyttigt och naturligt?

Vad vill du göra innan du dör?

Jag råkade läsa en artikel i provinsens ledande svenskspråkiga tidning, Vasabladet, med rubriken ”Vad vill du göra innan du dör?” Den handlar om en hemsida som skapats av Miika Hakala hemmahörande i Pampas. Idén med sidan är att lista och se vad andra vill göra innan de dör. Jag har varit inne på ämnet tidigare; att livet är kort, det du vill göra, gör det NU! I morgon kan du ha kilat vidare eller vara ett vårdpaket.

Uttrycket ”kila vidare” är en synonym för att dö. På samma sätt är ”kick the bucket” en synonym på engelska för att dö. Där har bucketlist.org hämtat sitt namn.

Enligt artikeln i Vbl så har bucketlist.org gjort en undersökning på sin hemsida om vilken som är den mest populära upplevelsen att göra innan man kastar veven. Att kasta veven är ett annat uttryck för att dö. Ni fattar? Ta ned skylten, kila om hörnet, trilla av pinn, bita i gräset, är andra, smått humoristiska talesätt för att dö. Det finns säkert många fler.

Ok, det skulle handla om resultatet av undersökningen, jag gled in på annat. Jo, enligt undersökningen är den mest eftertraktade upplevelsen att se norrskenet. Något förvånande men samtidigt förstår jag alla stadsbor som sällan och aldrig får se vintergatans oändliga skönhet för att inte tala om det magiska skådespel himlapällen bjuder på med solen som regissör.

Jag har sett norrskenets bedårande skönhet. Check!

Kvar finns följande tre upplevelser jag gärna vill vara med om:
1. Besöka Machu Picchu i Peru
2. Prata spanska obehindrat i vardagen
3. Se Lale på konsert live

Det finns mera men detta är vad jag kommer på just nu.

Jag utmanar bloggens läsare att via kommentar lista 3 saker ni vill göra innan ni sjunger på sista versen. Hi, hi, mitt eget idiom för att dö. Det behöver inte vara märkvärdiga saker. Allt från att se solen gå upp midsommardagen i skärgården, lära ett nytt språk, koka knäck till att bestiga Mount Everest.

Mera att läsa finns på Drömmarna ger liv åt livet

sol och träd
Det finns de som aldrig en solglimt får se.

Den som ger, han får

Ibland får jag små uppdrag att hjälpa de äldre bysborna med deras datamaskiner. Någon expert är jag inte men eftersom jag hållit på med datorer i mera än 20 år och även tillägnat mig viss utbildning inom området förväntas jag kunna ett och annat.

Jodå, jag hjälper så gärna eftersom jag är intresserad, inte bara av det tekniska, utan även för att jag tycker om förmedla kunskap och kunnande.

En av byns damer har fått problem med sin syn och ville därför ha hjälp med att göra sina bankaffärer över nätet. Ett tips var att skaffa en handskanner för att avläsa streckkoden på räkningarna som betalas via Internet. Då behöver hon inte knappa in en massa pyttesmå siffror och därmed riskera att göra onödiga misstag. En streckkodsläsare underlättar betydligt betalningen av räkningar. Nu blev det ändå inte så men jag fick för första gången stifta bekantskap med streckkodsläsare för hemmabruk. Clas Olsson har en passlig en och fungerar alldeles utmärkt.

På tal kom även läsandet av den lokala provinstidningen Vasabladet på nätet. Själv läser jag e-tidningen i tidig morgontimma när de flesta ännu förnöjt snusar bland kuddar och täcken. E-tidingen som kommer ut någon gång mitt i natten.

I mitt läsande har jag dock missat att man kan ladda hem hela sidor som PDF-filer och bevara dem som läsestycken för framtiden. Så himla praktiskt när man vill spara en artikel i datorn istället för att leta i Vbl:s arkiv. Det är här som rubriken kommer in. Hade jag inte hjälpt till med streckkodsläsaren hade jag troligen missat att man nu kan spara hela tidningssidor i datorn. Den som ger, han får.

Tilläggas bör att alla som har en vanlig prenumeration av papperstidningen Vasabladet också kan läsa e-tidningen i sin dator, surfplatta och mobiltelefon. Kan man tänka sig att avstå från papperstidningen och enbart ha e-tidningen (som är en exakt kopia av papperstidningen med annonser och allt) så blir det rejält billigare.

Den som ger, hen får, borde det kanske ha stått för ordspråket gäller inte bara män. Men nu är jag så trög i att använda just det ordet hen. Bah, nymodigheter!


PS. Ett tillägg är på plats angående Vasabladet. Man kan även göra PDF-filer av bara ett begränsat område av en sida, t.ex. en liten notis eller annons.

spelautomater
Den som ger han får men inte alltid. Speciellt gäller det dessa spelautomater som står uppradade runt om i köpladorna. Folk står på rad och ger bort sina pengar och någon gång blir det vinst men apparaterna tar mera än de ger. Nåja, jag spelar Lotto för en liten slant varje vecka så jag skall väl inte döma. – Ser ni den blå linjen på golvet. Inom den må ingen under 18 år stå.

Kvinnan i dörren

I fredags mötte jag en äldre kvinna från Afrikas horn (av klädsel och utseende att döma) i dörren till banken. Jag höll på att avsluta ett samtal med kassörskan och sa ett hej. Som sig bör höll jag upp dörren för den inkommande kvinnan. Hon verkade först inte komma in, tvekade men så steg hon in. Detta kom mig att fundera på hennes reaktion. Kanske hon var så van att ställa sig till sidan av oss infödingar eller så var det jag som man som nästan skrämde henne. Kanske aldrig någon tidigare hållit upp dörren för henne, vad vet jag. Här kommer min okunskap in om det är vanligt i den kultur hon kommer ifrån att män håller upp dörrar för kvinnor och hur det uppfattas.

I Vasabladet läste jag en artikel om Tiffany Kronlöf som tillsammans med sin syster Bianca är programmakare för serien ”Full Patte” i SVT. Tiffany kommer varje sommar till Vasa för att njuta av lite semesterledighet. Hon har anor hit eftersom hennes föräldrar är födda i Vasa. TV-serien kände jag inte till, eftersom jag sällan ser TV, men den gick att se på SVT Flow på nätet. Jag såg alla tillgängliga avsnitt och så bra serien är! En frisk fläkt och en fartfylld serie med teman som feminism, sexism, rasism men också mycket annat mänskligt och omänskligt. Rekommenderas!

I serien dök det upp ord som jag inte är så familjär med. Ord som också i riklig mängd fanns med i debatten om rasism på Urkults FB-sida. Detta tillsammans med den mörkhyade kvinnans reaktion fick mig att börja forska lite kring följande ord: patriarkat, tolkningsföreträde, generalisering, kränkthet, problematisera, osynliggöra, härskarteknik, rasifiering, kränkta vita män o.s.v. Ord som är vanligt förekommande i debatter och skriverier om rasism och feminism.

Det fanns mycket att läsa och lära kring dessa ord och hur de används. Jag kan inte säga att jag håller med om allt och som vit man borde jag vara skottavla i högsta grad.

Det var ordet tolkningsföreträde som fick mig att börja nysta i härvan av för mig nya ord och begrepp. Tolkningsföreträde är att en part har första tjing på att tolka en situation. Finns t.ex. inom kollektivavtal där arbetsgivare ofta har denna rätt. I debatter om rasism är det de förtryckta och utsatta för rasism som har tolkningsföreträde eftersom de är de som bäst känner till hur det är att vara förtryckta och rasifierade. Det betyder att åsikter från andra än de förtryckta och rasifierade är av mindre dignitet. Här vill jag dock meddela avvikande åsikt. Att de förtryckta och rasifierade har förtur på att yttra sig är helt ok men att andras åsikter skulle vara mindre värda kan jag inte förstå eftersom det då inte blir en debatt utan mera ett uttalande.

Debatten på Urkults FB-sida var inte givande för min del. De höll mest på att kasta paj på varandra och STORA BOKSTÄVER var inte sällan förekommande, d.v.s. de skrek åt varandra. Sådant tillhör inte en seriös debatt. Det positiva var dock att mitt intresse för frågan väcktes samt att jag hittade ett nytt skällsord: fjantkorv. Jag bara längtar till lägligt tillfälle att använda ordet. Fjantkorv, ha, ha, vilket ord!

Frågeställningar kring rasism och feminism kan vara komplexa och inte alltid lätta att förstå. Bl.a. detta att generalisera har jag svårt att begripa. Man kan inte dra alla över en kam vilket lätt blir fallet när man buntar ihop människor i fack för att förklara samhällsfenomen. Som akademiskt verktyg, ja, men inte i en debatt vanliga människor emellan. Då blir det lätt missförstånd och folk känner sig kränkta. Som tur var hittade jag en blogg, Vardagsrasismen, som på ett bra och tydligt sätt belyste dessa frågor och begrepp men också mycket annat. Rekommenderas!

Vad kvinnan i dörren tänkte vet jag inte. Kanske tyckte hon att där mötte hon ännu en ortsbo som negligerade henne eller så hade hon något att berätta för sin familj? Mitt Hej borde också har riktats till henne? Å andra sidan så hejar jag inte var och varannan okänd person jag möter. Det borde jag kanske göra?

i skogen urkult
Två kvinnor diskuterar medan en svart man passerar.

Det växer ingen mossa på en rullande sten

Rolling Stones har gjort bejublade framträdande i Norden den senaste veckan, gamla gubbarna, och de har sopat scenen men många nyare band. Åtminstone om man får tro recensionerna. Men det finns också andra som gjort uppmärksammad entré i massmedia.

Igår var det Travolta som fick slänga sig i väggen, idag är det Blondinbella. Jag har nämligen läst en blogg skriven av en 102-årig dam och hon skriver riktigt bra och intressant. Dagny Carlsson heter hon och var med i TV för inte så länge sedan. Kanske var det igår. Där framkom det att hon skriver blogg och reser själv lite nu som då. Misstanken om att hon får betydande hjälp med sin blogg infann sig men efter att ha sett hennes TV-framträdande så gjorde jag den bedömningen att hon är fullt kapabel att skriva själv. En riktig krutdam med andra ord. Krutgrumma tycker jag inte riktigt passar på henne för hon är mera dam än gumma.

Hon var 93 år när hon fick sin första dator och hon har t.o.m. hunnit agera lärare för andra pensionärer. Det är sådana människor jag beundrar, sådana som även på äldre dar vill lära sig och gå vidare och inte bara sitta i en vrå och vänta på döden. Naturligtvis om hälsa och intellekt så tillåter.

Hon gillar att skriva om då och nu, d.v.s. jämföra hur det var förr i världen och hur det är nu. En del sällsynta och lite ålderdomliga ord och ordvändningar bjuder hon också på. Sådant gillar ju jag. Intervjun inleder hon också men ett härligt uttryck som jag bara måste få citera: ”ingen har gjort mig äran stridig”. Titta på klippet, uttrycket kommer i början. – Bloggen finns i tre olika avsnitt.

Själv har jag också gjort en inbrytning på nya landamärer. Senaste söndag blev jag publicerad i Vasabladet med en artikel om Urkult. Visserligen har jag också skrivit tidigare i någon mindre tidning men detta är ändå den ledande svenskspråkiga tidningen i provinsen. I Österbotten är Urkult mycket okänt men det försöker jag råda bot på genom denna artikel. Den finns att läsa som urklipp här.

Gårdagen bjöd på fint väder och äntligen lite värme även om jag inte svettades och åijades. Det hör liksom till att åija sig när det är för varmt. Lagom med andra ord. – (åija = gnälla och klaga)

På kvällskvisten for jag en tur ut till sommarstugan men trots det fina vädret så infann sig inte tanken på en simtur vid stranden. Kommande veckan, det utlovas mera värme, då skall jag åtminstone doppa stortån för att känna på vattnet och i värsta fall så rasar jag också i plurret från min badsten. På den växer heller ingen mossa men det är nog inte min förtjänst.

stenbalans_1
Inget bad men lite stenbalanser roade jag mig med på strandkanten. Håller man på med sådant får det inte vara Rolling Stones.
skogsväg
Vackra moln seglade på himlen när jag for hemåt i den sena kvällen.

15 februari 1914

Så tittar vi Vasabladet som kom ut för hundra år sedan, just denna dag, 15 februari 1914. Stora delar av första sidan är full av annonser. Det som slår mig är språkbruket och företeelser som för oss i nutid verkar främmande och ålderdomliga.

Bl.a. Åstundas köpa en större motorbåt – svar till Herr X. Inte ens jag skulle komma på idén att använda ordet åstunda. Fast efter detta vet man aldrig.

Esplanadcaféet erbjuder Sång- och kuplettafton varje kväll. Kuplettafton, det vore något det! Den tiden fanns ingen TV, knappt någon radio heller, så nöjesutbudet var mera live skulle jag tro och inget fel på det.

Vädret verkar ha varit samma denna månad för hundra år sedan som årets februari. En notis klagar över att vinteridrotten lidit ett svårt avbräck eftersom de i januari respektabla drivorna smält ihop till en obetydlighet.

En kungörelse meddelar att Herrar Stadsfullmäktige sammanträder 18 febr. 1914. Kvinnfolk i den församlingen var tydligen en sällsynthet. De höll kanske till i Damkaféet som drevs av Alfred Svensson. Det kan jag förstå för han bjöd på färska goda bakelser, gott småbröd samt serverade kaffe, thé, choklad, safter, läskdrycker, punch och vin. OBS! Allt gott och välsmakande.

De personer vilka reflektera å målarmästar Emil Kyntsells gård n:o 19 vid Sandögatan behaga före den 23 instundande mars inkomma med anbud till undertecknad godman. – Målarmästaren verkar ha gått i konkurs, därav reflekterandet å hans gård.

Vasabladet förmedlar också denna dag för hundra år sedan ett tragikomiskt självmordsförsök från New York.

En upprörande scen, som inte saknar viss komik, utspelades nyligen på Washington bron i New York. En omkring femtioårig man, vars yttre röjde en högt uppdriven förtvivlan, kom rusande över bron, störtade sig mot räcket och innan någon hunnit hindra honom hade han kastat sig i floden. En konstapel, som på avstånd givit akt på den levnadströtte, skyndade emellertid fram till honom men kom för sent för att kunna hålla honom tillbaka. Följande en plötslig ingivelse drog han fram sin revolver och i det han riktade vapnet mot självmordskandidaten, som just dök upp ur vågorna, ropade han: ”Skynda er genast upp ur vattnet, ni bär er ju åt som en åsna! Skynda på, annars skjuter jag er!” Det våta elementet hade redan verkat avkylande på den levnadströtte mannen, och den uppfinningsrika konstapelns tillrop förfelade icke att göra verkan och så simmade den med döden hotade livsföraktaren med kraftiga simtag fram till stranden, där han genast omhändertogs och fördes på det torra.

Jag antar att dagens poliser och räddningspersonal har andra, noga inskolade, metoder i en dylik situation.

vasabladet 14 februari 1914
Inte helt bra kvalité på de inskannade tidningarna i arkivet. Tyvärr.

Gatukontoret lägger ned Lugna Gatan

Idag var det sista gången vi fick läsa Lugna Gatan i Vasabladet. Det är en spalt som återkommit varje söndag och som jag läst med nöje. Skribenten Bertel Nygård, även Gatukontoret, går i pension. Hans fyndiga små texter tog upp de mest skilda ämnen men ofta handlade det om språkhantering och då speciellt inom journalistik. Som bekant förekommer både en och fler grodor inom denna yrkeskår till glädje och förargelse för oss läsare.

Ett annat återkommande inslag var gamla prylar och maskiner som läsare hittat och inte vetat vad det var. De skickade in bilder på sina föremål och så fick andra läsare i bästa fall lösa gåtan. Han hade också goda kontakter ute på landbygden runt provinshuvudstaden och det gjorde att vi fick läsa en och annan historia med lokal prägel.

Speciellt i vinter har en herreman med namnet Erik Pollar figurerat i spalten med sina uppfinningar och märkliga maskiner för ett antal årtionden tillbaka i tiden. Bl.a. avhandlades hans konstruktion av en flygande farkost och en jetspark. En jetspark är en sparkstötting försedd med jetmotor. Det var lite av Åsa-Nisse över hans projekt och visioner vilket var ett tacksamt ämne i Lugna Gatan.

Jag kommer att sakna denna spalt men hoppas att något liknande kommer i framtiden. I forntiden, d.v.s. innan jag föddes, fanns i byn en annan skribent med en spalt som regelbundet återkom i samma tidning. Det var byns lärare Emil Kaustinen som på dialekt skrev byrallor i tidningen. Han lyssnade på vad som skvallrades och berättades i byn och ibland fanns någon av dessa historier med i hans spalt i lätt omskriven version. Minns jag inte helt fel undertecknade han sina skriverier med signaturen Mittjil.

En annan av textmakare i kåseriform på Vasabladets sidor var Torsten Lindgård som skrev under signatur Adam. Även han var en mästare i branschen.  Jag har i min bokhylla två böcker av sistnämnda herrar med urval av deras texter: Mittjils Byrallor och Adam kåserar. Som avkopplande läsning på semestern kommande sommar borde jag åter läsa dessa två böcker. Få se om Bertel Nygård kommer ut med någon liknande bok med valda godbitar från Lugna Gatan?

När jag letade böckerna hittade jag också flera pärmar med urklipp från 70-talet av liknande spalter med olika signaturer. En del urklipp verkar mössen ha haft ett gott öga till för de var naggade i kanterna av små, spetsiga muständer. En veritabel skatt som jag skall gå igenom när jag blir pensionär. Dit är det ännu några år så pärmarna får vänta men skriver jag blogg även då får jag säkert många uppslag till blogginlägg.

Mittjil och Adam
Mittjil och Adam finns i bokhyllan.

Greklands my(s)tiska orter

I månskenet gick jag med min nya vän. Månen sken ikväll helt trolskt mellan gran och björk, skogen var dunkel och ljus på samma gång. Hade jag haft kameran med hade jag fått en himla fin bild.

Nå, det var inte det jag skulle skriva om utan om Grekland. Eller rättare sagt om grekiska ortsnamn. Jag är nämligen en trogen läsare av Lugna Gatan, en lätt kåserande spalt i söndagarnas nummer av Vasabladet. Bertel Nygård håller i pennan och fabricerar den ena fyndiga episteln efter den andra. Alltid lika lätt att dra på smilbanden när man tröskar genom vad som hänt på Gatukontoret senaste veckan.

I söndags ställde han frågan ”Ligger Österbotten i Grekland?”. Det finns nämligen forskning som tyder på det. Här räknar han upp grekiska ortsnamn som har snarlik stavning på svenska eller finska. Vasa lär finnas på två ställen på Cypern men han tar också med andra ortsnamn som har sin tvillingort i provinsen: Petala och Kokkala. Har man minsta kännedom om österbottniska ortsnamn och någon insyn i finska språket ser man genast sambanden.

Själv började jag grunna på saken och kom genast att tänka på Kreta som från början måste ha kommit från Greta. En runda med Google Maps runt ön gav omgående följande grekiska ortsnamn som måste ha sin grund i republiken. Kares måste komma från Karis, Lappa från Lappo, för att inte tala som sådana namn som Kellaria, Matala och Kalamos som är finska ord. Nåja, det sista är en blandning av finska och svenska: fiskmos. Monopari är helt klart ett par Monokängor och Triopetra måste vara en orkester där Petra spelar första tamburin.

Det mest roliga och samtidigt mest fantasieggande namnet jag hittade på Kreta var Piskopiano. Här kan man fundera vad som menas? Får man både pisk och måste lyssna på piano om man inte varit snäll? Då föredrar jag hellre orten Kalypso, det låter mera dansant och glatt. Dock inte allt för glatt för då kan man Halkidiki, en känd turistort i norra Grekland där Aristoteles anses vara född.

Grekland verkar vara ett intressant land: västerländska kulturens vagga, filosofins hemland, Bouzoukins klingande toner, Ouzo, oliver och vin. Och så alla dessa märkliga namn på städer och byar som bara väntar på att utforskas och besökas.

Jag tog mig friheten att göra ett urklipp från spalten så att ni kan få ett smakprov på Betel Nygårds eminenta skriverier. Klicka på bilden för läsbar storlek!