Rosa grisen

Jag fann Norrlandspodden på bloggen Timmer & Masonit och fick ett flertal intressanta inspelningar där Po Tidholm och Sofia Mirjamsdotter diskuterar och pratar om Norrland. Nyss lyssnade jag till Fjärde norrlandspodden – om turism. Där reflekterade de bl.a. i liknande banor som jag hade i inlägget Att hitta smultronställen, nämligen att många fina ställen i Norrland inte saluförs och det som man ofta stöter på i Norrland är tystnad, både i naturen som sådan och i media, inklusive Internet. Samtidigt framförs att det är kanske just det som turister från den överbefolkade europeiska kontinenten förväntar sig: den rena tystnaden i naturen och frånvaro av information och kommersialism.

Tidigare i sommar tyckte jag inte att jag hittade något riktigt bra resmål denna sommar. I podden om turismen i Norrland fick jag tips om att göra en road tripp i Norrland längs E45. Nu började en idé gro, om den blir av i sommar eller något annat år får vi se, men färden skulle gå till Haparanda, Karesuando, Arvidsjaur och Örnsköldsvik med körpass per dag 350 – 450 km. Det skulle bli en bra road tripp!

Rosa grisen då? Tja, ringer ni till mig är det fullt möjligt att Rosa grisen svarar i telefonen. Det är en gummigris som kan grymta om man klämmer den på magen. Sister Jane har råkat ut för den men kanske även oönskade telefonförsäljare borde få stifta bekantskap med den? Sister fnissade mest men som försäljare kanske det inte är fullt lika roligt. Vad det sedan har med Norrland att göra kan man fråga sig.