Krångel med pumpen och leta Maté
Krasslig i halsen och tung i huvudet var jag minsann i morse men efter kurering ordnade det upp sig och jag hölls på benen hela dagen. Brunte har också varit dålig, hamnade t.o.m. på akuten efter att han vägrade starta vid hemfärd i tisdags. Verkstaden kontaktades omgående och i telefon härmade jag förloppet så gott jag kunde: startljud och 2 sekunders motorgång innan motorn dog. Ganska omgående förklarade verkstadskillen att det lät som om bränslepumpen pajat. Så var det! Jag borde kanske ta anställning på radioteatern?
Nu har jag också hittat Yerba Mate för påfyllning av mitt förråd. Efter lite sökande i provinshuvudstaden hittade jag Ekosoppi, en affär som enligt deras hemsida säljer Livets ekologiska kryddor. Det är också i stort sett den enda upplysningen som fanns på svenska. Vid närmare granskning fanns lite produktinfo insmygd på några ställen men svensk service på hemsidan var sparsam. Kassatjejen var dock svensk och hjälpte mig att hitta mitt te.
Hjälp fick jag också av ett par med barnvagn när jag vid Hartmans hus gjorde en första förfrågan på gatan rakt av. Kunde det vara anrika Liisa Koskis affär jag menade? Liisa Koski har för länge sedan gått hädan och det verkade också det lilla som finns kvar av affären vara på väg att göra. Mest liknade det en liten antikvitetsaffär betraktad från gatan. Affären var nämligen stängd och öppnar först på måndag. Liisa Koski åtnjöt ett gott anseende en gång i tiden. Där kunde hittas delikatesser som inte fanns i andra affärer. Inte lätt att hålla igång en sådan liten specialaffär nu för tiden och nuvarande ägare har planer på att gå i pension. Synd om namnet Liisa Koski skulle försvinna ur gatubilden.
Inte vet jag men en Liisa Koski låter mera gediget än Ekosoppi som tydligen är ett förfinskat ord av Eko-shop. Stort utbud fanns det dock, kassatjejen verkade trevlig och bäst av allt; där fanns Maté.
Du kanske också gillar
8 kommentarer
Erik Forsling
Kanske dags för lite karantän igen. Tänkte skicka något av det här till dig tidigare, när du var relativt nyhemkommen från din senaste resa, och skrev om att i framtiden fylla på ditt förråd av mate, men avstod. Nu kunde jag inte låta bli. Santiago Casanueva, vilken man. Jag stötte då på tiden på en hemsida som tillhör ”Top Leaf Yerba Mate” – han lär vara företagets grundare – och från dem kan man såklart även handla.
http://topleafyerbamate.com/ och här finns även filmer:
http://topleafyerbamate.com/top-leaf-yerba-mate-videos
Den första filmen, där Santiago förevisar tre olika metoder att brygga mate, tycker jag är trevlig. Har såklart inte sett alla filmer, men de jag sett är av varierande värde. I de filmsnuttar som definitivt är rena reklamfilmer för såväl mate, matebaren som företaget i sig, kan han bli smått manisk i sin entusiasm. För att inte tala om kunderna. Mycket ”amerikanskt”.
Och så mannen själv då. Vem vet, om du kör alltför hört med ditt yerbate, som farsan kallar det, så kanske du blir såväl alkemist som profet:
http://topleafyerbamate.com/Santiago-Casanueva .
PJ
Oj, det var minsann lovord över Maté i översvallande toner. Visst är det reklam men också entusiasm över en slags livsstil. Själv har jag så smått börjat förstå nödvändigheten av termosen som en del bar omkring på. Drickande av maté fordrar nämligen täta påfyllningar. Nästa steg blir att införskaffa en termos.
Jag kan inte vara sämre utan bjuder, inte på maté, utan på ytterligare en video av sagda herre.
http://vimeo.com/83721059
Erik Forsling
Trevlig liten film. Man tackar. Det där med termosen, eller en varmvattenpanna vid sidan om, är essentiellt i flera tekulturer. Att te överhuvudtaget är starkt associerat med ritualer, det insåg jag första gången när jag 1975 reste till Japan och av någon anledning besökte ett tehus i all avskildhet. Japansk teceremoni (茶の湯) är en rit med inbyggda ceremoniella mönster.
Jag/vi drack mycket te på den tiden vi var familjen – på svenskt vis, men ändå lite erfarenhetsmässigt expanderat. Det där måtte ha gått i arv, för åtminstone två av mina barn är rena tefreaks. Och nu handlar det om exklusiva, ofta dyra, ofta importerade, fr.a. kinesiska sorter. Att tekonsten kunde vara så komplicerad hade jag inte insett. I Chinatown/Montreal har jag vandrat med min äldste son (akrobaten) och besökt olika entusiastiska kinesiska teförsäljare. Provsmakning som i en västerländsk ostdisk. Dofter. Aromer.
Det finns mängder av tillbehör också. Tidigare, när barnen/ungdomarna för en gångs skull var samlade i Nåstuna, spelades det mahjong och drälldes med tevatten i små äggkoppsstora muggar, som nubbeglas, men låga. Små och stora kannor. Det hela var placerat på ett drällvänligt underlag av trä. Stark brygd späddes med hett vatten, från t.ex. en termos. Infusionen varar länge då.
Någonstans i mina högar har jag en gammal bok liggandes om den japanska tekulturen, men mina ungdomar har snöat in på fr.a. de kinesiska teerna. De har alla tre varit i Kina, under olika långa perioder, och jag har fått åtskilliga bilder på terassodlingar av te i kuperad terräng. Här har jag dock stulit bilden från internet: http://www.tillbergs.se/node?page=9
Te ska komma från en tebuske (Camellia sinensis), om det ska vara äkta, liksom äkta vin ska komma från vindruvor. Övrigt är s.k fruktvin. Och det har jag jäst av såväl rabarber som vinbär och äpplen. Örtteer – nog så tjänliga – som de av t.ex älgört, är just örtteer, inte egentliga teer. Man kan göra ”te” av allt möjligt; kamomill, späda björklöv + en mångfald s.k. medicinalväxter. Själv tycker jag att egenodlad mynta är ett mycket bra koncept. Mintte, lite libanesiskt. Lite Levanten.
Men egentligen är nordafikanskt, t.ex. marokanskt, mintte en sötad dryck där även grönt te ingår tillsammans med myntan.
Camellia sinensis heter också en trivsam tebar i Montreal http://www.tripadvisor.se/Restaurant_Review-g155032-d807472-Reviews-Camellia_Sinensis-Montreal_Quebec.html . Det var ett av de första ställen som Herr Son tog mig till när han etablerat sig, och jag återvände ett, eller kanske två, år senare.
Här avbildas f.ö. ett sådant där underlägg av trä, som jag beskrev ovan, men inte riktigt kunde sätta ord på: http://drinks.seriouseats.com/2011/08/where-we-steep-camellia-sinensis-montreal-top-tea-shops.html
Och här kan du vandra runt i lokaliteterna: https://www.google.se/maps/@45.5147761,-73.5637676,3a,75y,126.01h,88.76t/data=!3m5!1e1!3m3!1sPfLc888WTJwAAAQIt5L5tQ!2e0!3e2!6m1!1e1
Ovan har jag inte kunnat motstå att kombinera mina egna erfarenheter med några utflykter på jättenätet. T.e.x. kan jag inte japansk/kinesisk skrift bara för att jag har två barn som med goda vitsord studerat det ena, respektive båda språken. Man ska inte pråla med lånta fjädrar.
En slutknorr bara, om hur liten den här världen är. Att ”Närmast Hjärtat” , Emma, en tid bodde i Montreal, det vet du. Men en av de unga kvinnor som jag jobbade med på Fyrisbiografen i Uppsala hade också gjort det. När hon för ett antal år sedan återvände från en resa till Shanghai, med någon slags tetermosmugg, satt vi och pratade. Det visade sig att hon just också kände de där kanadensiska teimportörerna som Gisle vurmar för.
Herr Son och hans hustru har f.ö. länge talat om att öppna ett tehus. Hon är konditor (pastry chef på engelska) och en akrobats yrkeslivslängd är inte så lång. Nu börjar fyrabarnsfamiljen växa ur lägenheten, men en gång hade de ett ”heligt” terum där.
Men mate är, som sagt, inte egentligen riktigt te.
Har du f.ö. läst Wikipedias svenska artikel? Den är informativ:
http://sv.wikipedia.org/wiki/Mate
Engelskspråkigt alternativ:
http://en.wikipedia.org/wiki/Mate_(beverage)
PJ
Av dina kommentar att döma har ni en gedigen tékultur i släkten. Världsomspännande t.o.m. Själv håller jag mig för närvarande till med Liptons Green Tea Orient till vardags. Extra kryddor som ger mer smak. Och mate när jag bara vill ha något som piggar upp. Kan behövas nu när förkylningen drabbat mig.
Tebaren i Montreal verkar trevlig, säkert värt ett besök för en téälskare. Förutom att gå runt i lokalerna kan man också gå ut. Tänk vad man kan göra på nätet. Men att förmedla smak och doft via nätet har ännu inte uppfunnits.
Jodå, jag har läst Wikpedias svenska artikel. Bra med Wikipedia som kan ge grundläggande information i många ämnen.
Intressant vore att veta förhållandet mellan kaffe- och tedrickare i landet.
Erik Forsling
Nja, det där gedigna är det inte så mycket bevänt med i mitt fall, det är barnen som tagit det hela till oanande höjder. Vi i Gamla, och jag som ungkarl innan dess, körde väl mest med lösviktste av varierande kvalité, som bryggdes i en enkel lerkanna. Ofta stod den på ett underlag, där man kunde placera ett värmeljus för att behålla värmen i kannan. Inget märkvärdigt.
Själv har jag följt samma utveckling som Kära K.s avlidne far. Han, liksom jag, ondgjorde sig en gång i tiden över s.k. påsteer som otjänliga. Med stigande ålder var det just sådana han drack. Det är också det te som jag har såväl i Tierp som i Plejset. Ofta Earl Grey. Märket beror på vilket som för tillfället är billigast. Jag är lite strandsatt vad gäller ekonomin.
Dock lämnade Lilla en burk traditionellt lösviktste efter sig efter sista besöket i Sverige. Och en mysko ”grej” som jag ännu inte testat. En liten träklump, eller knota/utväxt av något slag. Gisle säger att de kapat loss den, och lite för egen del, från ett träd vid Kära K.s vackra hem.
Herr Son påstår att jag ska skära tunna flisor från klumpen, och brygga som vanligt te. Ska tydligen vara bra, men jag bör nog fråga honom än en gång på Skype. Dessutom kan jag inte hitta klumpen. Får jag veta mer ska jag meddela. Minns inte vilken trädart det rörde sig om, men du har säkert sådana där knotor på dina, eller grannarnas, ägor. Och det mesta går ju att googla på.
Apropå tebaren i Montreal så är du säkert datortekniskt bättre förfaren än jag. Jag har ju varit där flera gånger, och vet att där finns flera rum, men jag lyckas inte ens ta mig ut från det första, och in i nästa på nätet. Däremot när man går ut, då är man helt nära Rue St. Denis – en riktig partygata.
Nu lämnar jag den här tråden (om du inte lurar mig att svara).
PJ
Här finns nog knotor av dylikt slag, mest på björk vad jag kan se. Att just en björkknota skulle kunna användas till att göra te är mig däremot okänt. Men det finns säkert andra träd som också uppvisar denna egenskap och kanske även har smak i sin knota. Björken vet jag däremot har god sav på våren och det inte alls ovanligt att folk tappar björksav på flaska. Fast det är mera som läsk.
Erik Forsling
Som jag skrev: ”(om du inte lurar mig att svara).” Nää, björk var det inte, men när du skriver som du gör får det mig att tänka på Kanada, och på lönnsirap. Lönnsirap är mycket symboliskt för Kanada – men också för USA – och deras pannkakor, inte minst. Savtappning inleder proceduren att framställa denna söta delikatess. Lönnsirap är även en hållbar och stor exportprodukt, inte minst i souvenirbranschen. God dessutom. Kan produceras även i våra riken.
Letade länge, länge, länge efter en artikel jag fann för mer än ett år sedan, när jag var ute i ett annat lönnsirapsrelaterat ärende. Här är den:
http://www.epochtimes.se/Loennsirap-under-tillverkning-a23266.html
Jag tror f.ö. t.o.m. att mannen på bilden har stövlar av samma dyra märke som jag köpte i Montreal för ett par vintrar sedan. Just nu sitter jag i de sköna innersockorna till dem. Sorel. I de bootsen fryser inte ens jag under iskalla vintrar, när jag kan gå ganska tunt klädd på huvud och kropp – men inte på händer och fötter.
Medan jag letade efter ovanstående fann jag, bland ett otal träffar, också nedanstående. Det är uppenbarligen en maskinöversatt sida, eftersom den är smått obegriplig, men där finns dels bilder, men också några (engelskspråkiga) filmer (av varierande kvalitet).
http://sv.thecircumference.org/make-maple-syrup
Nummer två, med reportern i fullständigt löjlig kanadensisk outfit, tänkte jag redan inledningsvis stänga ner, men den visar sig inte vara så tokig trots allt. Informativ.
Andra associationer jag får är från traditionell gummitillverkning, latex som utvinnes ur trädstammar. Nu förväntar jag mig inte att du ska sitta och glo på allt detta. Det är bara tips och infallsvinklar.
PJ
Nu lurar du mig också att svara för jag fick under flera år smakprov på årets skörd av kanadensisk lönnsirap av en bekant i Kanada. Små nätta flaskor, troligtvis souvenirer, men ändå smakprov. Ibland kom det någon större flaska också. Därav är jag något insatt i ämnet. Pannkakor gjorde jag inte men det gick bra att sätta på kex och dylikt.
För att återgå till björkens sav så har jag en bekant som varje år tappar hundratals liter björksav och säljer till uppköpare. En nätt liten sidoinkomst.